Stäng fönster Sävsjö kn, STOCKARYD 26:1 STOCKARYDS KYRKA
Anläggning - Värdering
| STOCKARYDS KYRKA | |
| 1/1/07 |
| Motivering |
|---|
|
Kvarter A-D Liksom många andra kyrkogårdar följer Stockaryds efterkrigstidens ofta likriktande utveckling. Parallellt med folkhemsbygget utjämnades skillnader i social rang på kyrkogården genom att systemet med allmänna linjen och köpegravar försvann. Alla gravvårdar fi ck istället mer eller mindre samma utformning med låga och breda gravstenar. Denna utveckling mot en enklare och mer lättskött kyrkogård är typisk för andra hälften av 1900-talet. Det kulturhistoriska värdet i kvarteren ligger främst i den övergripande strukturen med gräsytor och rygghäckar. Kvarter E Kvarterets främsta kulturhistoriska värde ligger i vegetationen med rygghäckar och rönnar samt den öppna gräsytan. Kvarter F Kvarteret har en enhetlighet som är typisk för denna tid, med regelbundet placerade gravvårdar av liknande utseende i upprepade rader. Det kulturhistoriska värdet är främst kopplat till denna tidstypiska utformning och homogena regelbundenhet, karaktären är dock inte unik utan snarare mer typisk och är väl företrädd på de flesta kyrkogårdar i landet. Minneslund Minneslunden har en diskret framtoning, det kulturhistoriska värdet är främst förknippat med dess roll som en tidstypisk företeelse från 2000-talets början. kyrkogården i dess helhet Stockaryds kyrkogård har medeltida ursprung. Den äldsta kyrkan byggdes redan på 1200-talet men den nuvarande är från 1907 och står i kyrkogårdens sydöstra hörn. Kyrkogården har utvidgats vid tre kända tillfällen och den har kontinuerligt förändrats och moderniserats. Den senaste utvidgningen resulterade i att kyrkogården idag består av två delar, den äldre i öster och en nyare i väster. Det är efterkrigstidens ideal som präglar hela kyrkogården, med låga och breda gravvårdar längs med rygghäckar. Grusgångssystemet är enkelt och delar in kyrkogården i sex kvarter. Centralt på kyrkogården finns en redskapsbod av modernt snitt. Den äldre kyrkogården är mycket homogen i sin utformning, den största skillnaden mellan den södra (kvarter E) och den norra (kvarter A-D) delen är riktningen på rygghäckarna; de är nord-sydliga i E och öst-västliga i A-D. Gravvårdarna är snarlika med låga och breda proportioner, en modell som blev modern under 1930-talet. De äldre är ofta dekorerade i en stram klassicism medan de yngre är betydligt enklare. Under 1990-talet blev det allt vanligare med vårdar med asymmetrisk överkant eller med inspiration från den naturliga stenen. Den nyare utvidgningen i väster är bara använd i den södra delen (kvarter F) och består därmed främst av en öppen gräsyta. Kvarter F har även det öst-västliga rygghäckar och gravvårdarna är mycket moderna med asymmetriska former och högblank yta. På en kyrkogård är det naturligt att gravvårdar ändras och gravrätter återgår och får ny ägare. Det är dock viktigt att man i den långsiktiga förvaltningen är uppmärksam på att bevara kyrkogårdens karaktär och gravvårdar från alla tider. Att tänka på vid förvaltning av kyrkogården - Vårdar med titlar utgör historiska dokument som berättar om yrken och social sammansättning i socknen under gången tid - Rygghäckar är ett typiskt efterkrigstida ideal och är viktiga för den rumsliga upplevelsen av kyrkogården - De utskjutande delarna av ligusterhäcken norr om kyrkan har en rumsskapande verkan |
