Stäng fönster Eskilstuna kn, TORSHÄLLA 5:16 TORSHÄLLA KYRKA
Anläggning - Värdering
| TORSHÄLLA KYRKA | |
| 4/9/08 |
| Motivering |
|---|
|
KYRKOMILJÖ – Torshälla socken består av småbruten odlingsbygd vid nedre Eskilstunaån, Torshällaån, som utgör Hjälmarens utlopp i Mälaren. Torshälla tätort ligger ca 7 km norr om Eskilstuna och har växt fram kring denna viktiga handels- och kommunikationsled. Den gamla stadskärnan ligger på västra sidan om Torshällaån. Gatunätet har här medeltida karaktär och stora delar av bebyggelsen består av trähus från 1800-talet. Staden var betydande fram till mitten av 1600-talet, då Eskilstuna fick stadsprivilegier och inom kort blev den större orten. År 1798 härjade en eldsvåda i staden, och endast ett fåtal äldre byggnader finns numera kvar. Torshälla ligger i ett område som är utpekat som en riksintressant kulturmiljö (D2). Kyrkan är byggd på en höjd väster om ån. Väster om kyrkan är Rådhustorget beläget, stadens äldsta marknadsplats. Torshällas första skola är byggd väster om kyrkan och söder om kyrkan är den relativt nybyggda pastorsexpeditionen. KYRKOANLÄGGNING – Kyrkogården är anlagd på en svag sluttning ned mot öster. Utefter östra och västra sidorna växer äldre lindar. Sedan 1967 är kyrkogården gräsbevuxen, med en grusgång från ingången i söder fram till tornet i väster. Gången fortsätter runt kyrkan. Kyrkogården var tidigare omgiven av en vitputsad mur med brädtak och spåntäckning, men avgränsas idag av en kallmurad naturstensmur. Ingångar till kyrkogården med svartmålade smidesgrindar är placerade så att de ligger mitt framför tornet, respektive vapenhuset. Ytterligare en ingång finns i söder. En ny kyrkogård anlades ca 500 meter sydväst om kyrkan vid mitten av 1800-talet, vilken benämns gamla kyrkogården. En nyare kyrkogård finns väster om Torshälla stad. Idag finns endast ett fåtal gravvårdar kvar. Gravvårdarna är från 1800-talets mitt och är placerade norr om kyrkan. KYRKAN – Torshälla kyrka har ett rektangulärt treskeppigt långhus med ett smalare längre kor i öster, ett smalare dopkapell rakt öster om koret, ett vapenhus i söder, samt sakristia i norr och ett torn i väster. Tornet som är murat av tegel är i princip utan puts och försett med trappstegsgavlar och blinderingar. I övrigt är fasaderna spritputsade med slätputsade omfattningar och avfärgad i ljus gult. En dekorativ tegelfris löper utefter murkrönet. Kyrkan har sadeltak, förutom sakristian i norr som har ett pulpettak. Takfallen är täckta med kopparplåt. Kyrkan uppfördes under 1100-talet och förlängdes omkring år 1320 i väster. Under 1400-talet välvdes koret, ett torn i väster uppfördes och ett vapenhus byggdes i söder. Vid slutet av århundradet välvdes även långhuset så att det blev treskeppigt. Tornet fick under 1600-talet en hög och slank spira, vilket 1701, 1805 och 1873 fick omfattande skador på grund av åsknedslag. Efter senaste branden restaurerades kyrkan under ledning av arkitekt Johan Fredrik Åbom, då kyrkan fick sitt nuvarande utseende med trappgavlar på tornet och dekorativa tegelfriser utefter murkrönen. Yttertaket hade tidigare varit klätt med spån, men försågs nu istället med svartplåt, och fick även en lägre resning. Takets nuvarande beläggning med kopparplåt tillkom vid restaureringen 1988 då putsen även fick den ljust gula avfärgningen. 1912 gjordes en hel del invändiga arbeten. Medeltidsmålningarna i koret togs fram, draperimålningarna utfördes, ett pannrum uppfördes i norr. Kyrkan fick en ny altartavla, den gamla flyttades. Altartavlans ram ritades av arkitekt Ivar Tengbom. 1967 gjordes nästa större restaurering som leddes av arkitekterna Ove Hidemark och Göran Månsson. Restaureringen präglar till stora delar dagens kyrkorum. Vid detta tillfälle byggdes ett nytt vapenhus i söder, pannrummet byggdes om, altaret flyttades ut från väggen, de öppna bänkarna ersattes med nya och golvbeläggningen med bruna keramikgolvplattor som starkt kontrasterar mot det ljusa putsade kyrkorummet tillkom. År 1999-2000 gjordes ytterligare interiöra arbeten. Restaureringen leddes av arkitekterna Ove Hidemark och Björn Norman. Vid restaureringen flyttades altaret tillbaks mot öster, värmesystemet i golvet lagades och golvet fick lades om. KULTURHISTORISK KARAKTERISTIK OCH BEDÖMNING – Torshälla kyrka har kvar sina medeltida murar i kor, långhus och torn. Tornets trappgavlar och långhusets tegelfriser, tillkomna efter ritningar av J F Åbom vid restaureringen 1875 förstärker kyrkans medeltida exteriör och är representativa för 1800-talets restaureringar, då det var vanligt att utgå från historiska stilelement. Det som bryter av mot denna karaktär är södra vapenhuset som är tillkommet under 1900-talet. Avvikande från den medeltida exteriören är takets kopparplåt och det stora fönstret i vapenhuset. Invändigt ger kyrkorummet ett delvis splittrat intryck med sina tydligt synliga skilda tidsepoker. Medeltiden visar sig i det ljusa koret med dess höga och smala valv som har målningar utförda av Albertus Pictor och i det vitputsade långhusets tre skepp som har betydligt lägre slagna valv. Läktarbarriären med dekorativa träsniderier och målningar i gråvit kulör, predikstolen och flera epitafier representerar 1600-talet. Det tidiga 1900-talet syns framförallt i altartavlan med det kraftiga ramverket utfört i ek, ritat av arkitekt Ivar Tengbom. Golvets nuvarande beläggning med bruna keramikgolvplattor ger tillsammans med de öppna kyrkbänkarna från 1967 ett sentida utseende som står i stark kontrast till kyrkans medeltida delar. Ur kyrkorestaureringssynpunkt är det en intressant företeelse att altaret återigen flyttades 1999. ATT SÄRSKILT TÄNKA PÅ i förvaltning och användning av kyrkan och kyrkomiljön: - Det medeltida murverket i det treskeppiga långhuset, koret, dopkapellet, tornet och del av sakristian är omistliga historiska dokument. - Kyrkobyggnaden som är belägen vid stadens Rådhustorg är ett viktigt inslag i Torshälla stadsmiljö. - Torshälla kyrka är en representant för sin tids medvetna restaureringsideologi, vilket syns på samspelet mellan exteriörens olika materialmöten, såsom tegelfrisen och putsen. - Korets målningar av Albertus Pictor, som är ett av Albertus tidigare verk, där Abraham i Jesse rot, Jesu stamträd, är målad hållandes glasögon i sin hand. Detaljen är sannolikt den äldsta glasögonframställningen i Sverige. - Predikstolen, orgelfasaden, läktarbarriären och de medeltida skulpturerna är alla välbevarade inventarier och exempel på högklassiga hantverk. |
