Stäng fönster Värnamo kn, FORSHEDA 13:1 FORSHEDA KYRKA
Anläggning - Värdering
FORSHEDA KYRKA | |
1/1/06 |
Motivering |
---|
Kvarter A, B och E hör till kyrkogårdens äldsta men också mest uppblandade kvarter, med gravvårdar av olika typer, format och ålder bredvid varandra. Området är synnerligen känsligt för ändringar. Till synes saknas det en struktur för hur gravarna är ordnade. Detta beror på det ovanliga tillvägagångssättet att blanda allmänna och enskilda gravar. Det kulturhistoriska värdet ligger dels i enstaka vårdar med konstnärlig eller monumental utforming, gjutjärnsvårdar, person- och lokalhistoriskt värdefulla vårdar m. fl . Dels ligger det kulturhistoriska värdet även i att dessa ofta påkostade vårdar står uppblandade med enkla allmänna vårdar. Detta vittnar om att man i Forsheda inte skilde olika folk åt genom att gravsätta olika privilegierade folk på olika delar av kyrkogården Det kulturhistoriska värdet gäller även gravvårdar som genom titlar och orts- eller gårdsnamn berättar om socknens historia och geografi . Kvarteret ligger på den äldsta delen av den ursprungliga kyrkogården varför medeltida lämningar under mark kan finnas. Kvarter C och D är relativt enhetligt och består till största delen av moderna gravvårdar, som är typiska för sin tid. De kulturhistoriska värden är främst kopplade till enskilda vårdar med lokal- och personhistoriska värden, samt vårdar med titlar och ortsnamn som därigenom berättar om socknens historia. Kvarter F och G är ett typiskt gravkvarter från 1900-talets andra hälft. Kvarteret är i ursprungligt skick, och följer ursprungsritningarnas intentioner. De kulturhistoriska värdena ligger dels i att det är representativt och typiskt för 1900-talets andra hälft, och dels i utformningen i sig med en omgärdad platsbildning kring mittgången Det nya området (Kvarter H, J och K) togs i bruk 2003 och har endast ett fåtal gravar. Växtligheten är planterad men ännu i sin linda. Kvarteret har dock en bestämd och tydlig form med svepande långa linjer och erbjuder långa siktlinjer. Det naturliga och friväxande området närmast Storån erbjuder en naturskön utsikt och utgör en kontrast tillde mer strikt planterade ytorna. Det kulturhistoriska värdet ligger än så länge endast i dess roll som tidstypisk utvidgning med tidstypisk gestaltning. Museiekvarteret är ett rent museikvarter med äldre vårdar uppställda som exempel på äldre gravskick. Stenarna är även direkta vittnesmål om Forshedas äldre historia, från den kyrka som föregick den nuvarande. Eftersom de står på sekundär plats ligger det kulturhistoriska värdet enbart i de enskilda gravvårdarna. Detta värde är mycket högt och stenarna är omistliga genom det de berättar om Forshedas äldre historia. kyrkogården i dess helhet Forshedas kyrkogård har anor tillbaka till 1300-talet då man tror att den första kyrkan uppfördes, på samma plats som den nuvarande. 1865 revs den äldre kyrkan och en ny uppfördes utanför den äldres murar. Samtidigt utvidgades kyrkogården och marken jämnades ut. Från denna tid återstår den nuvarande stenmuren runt den äldre kyrkogården, samt vissa enstaka gravvårdar samlade i ett kvarter för sig. Den nuvarande kyrkogården är tydligt uppdelad i tre delar och speglar i dem tre epoker. Den äldsta delen ligger närmast kyrkan och är i sin nuvarande utsträckning samtida med kyrkan från 1865. Här står gravvårdar från 1800-talets mitt fram till idag vilket speglar de varierande ideal som styrt utformningen av gravvårdar under samma tid. Här ligger också många infl ytelserika och betydelsefulla personer ur Forshedas historia. De kulturhistoriska värdena på denna del av kyrkogården ligger främst i de stora och påkostade gravvårdar med person- och lokalhistoria, men även i de mindre och allmänna vårdar som ovanligt nog tycks ha placerats bland de stora gravarna. Även stenmuren som är samtida med kyrkan har ett påtagligt kulturhistoriskt värde. Öster om gamla kyrkogården ligger en utvidgning från 1950-talets slut och detta kvarter utmärks av att vara homogent och enhetligt, här fi nns endast vårdar från 1959 och framåt. De två kvarteren här präglas av likartade vårdar i regelbundna rader och ger en bra bild av idealen under 1900-talets senare hälft. Kyrkogårdens yngsta del är utvidgningen från 2003 på andra sidan Dannäsvägen. Den har tydliga drag av modernt tänkande med landskapsparken som förebild. Här följer häckar och tilltänkta gravrader landskapets linjer utmed sluttningen, och här ligger även en askgravlund – även det en tidstypisk företeelse för vår tid. Till ett av de mest typiska karaktärsdragen för våra kyrkogårdar under största delen av 1900-talet hör de grustäckta gravbäddarna. Idag fi nns endast två gravar kvar på Forshedas kyrkogård med grusbäddar, dessa är därför extra värdefulla att bevara och bör ej låtas sås igen med gräs. Av samma anledning är grusets närvaro som gångtäckningsmaterial numera extra värdefullt när det i så stor utsträckning försvunnit på övriga kyrkogården. På Forsheda kyrkogård verkar allmänna gravar ha blandats med familjegravar. Detta är ovanligt men förekommer även i t. ex. Kärda. På kyrkogården syns detta dels genom frånvaron av separata kvarter för den s. k. ”allmänna linjen” och dels genom att de allmänna gravarna står blandade med de större och påkostade familjegravarna. Denna blandning är således ett uttryck för frånvaron av den annars vanliga sociala åtskillnaden mellan rika och fattiga på det tidiga 1900-talets kyrkogårdar. Små enkelt utformade allmänna ensamgravar bör således låtas står kvar bland de stora påkostade gravvårdarna på den äldre delen av kyrkogården. Generellt gäller att gravvårdar med titlar, orts- eller gårdsnamn har ett större kulturhistoriskt värde jämfört med motsvarande vårdar som saknar dessa inskriptioner. Dessa berättar om yrken och titlar inom socknen och ger därmed en bild av den sociala sammansättningen. På en kyrkogård är det naturligt att gravvårdar ändras och gravrätter återgår och får nya ägare. Det är dock viktigt att man i den långsiktiga förvaltningen är uppmärksam på att bevara de olika delarnas karaktär och gravvårdar från alla tider. Sammanfattning • Forsheda kyrkogård har en tydlig tredelning och det är viktigt att varje del behåller sin speciella karaktär och därigenom speglar de olika epoker då de tillkommit. • Den äldre delen av kyrkogården närmast kyrkan präglas av blandade vårdar av olika ålder och socialt ursprung. De vårdar som främst sätter sin prägel är de stora vårdarna med grusbäddar, stenramar, högresta format etc. men viktigt för att få en rättvis social bild är även de små allmänna vårdarna värdefulla ur kulturhistorisk synvinkel. • I de yngre kvarteren ligger det kulturhistoriska värdet huvudsakligen att de är enhetliga och tidsmässigt samlade. Dessutom är de fortfarande i ursprungligt skick. • Stenmuren runt den äldre kyrkogården är samtida med kyrkan och en viktig del av kyrkogårdens ursprunglighet. • Gravar med grusbäddar och gångar med grustäckning är ett kulturhistoriskt värdefullt inslag med lång tradition på kyrkogården. |