Stäng fönster Västervik kn, GAMLEBY 4:27 GAMLEBY KYRKA
Anläggning - Värdering
| GAMLEBY KYRKA | |
| 1/1/04 |
| Motivering |
|---|
|
KULTURHISTORISK BEDÖMNING AV KYRKOGÅRDEN I DESS HELHET På Gamleby kyrkogård har människor begravts under lång tid. En vandring över kyrkogården berättar om skiftande synsätt när det gäller begravningstraditioner, synen på döden och på sorgarbete i stort. Enstaka gravvårdar och grupper av vårdar vittnar om olika ideal och många gånger om hantverksskicklighet. De rymmer information som handlar om person- och eller lokalhistoria i form av personnamn, ort-/gårdsnamn och titlar. På Gamleby kyrkogård förekommer titlar så som friherre, överstelöjtnant, fanjunkare, fyrmästare, fabrikör, målarmästare, lantbrukare, doktorinna, kyrkoherde, repslagaremästare, fortifikationskassör, m fl vilka alla vittnar om kunskap, näringar och samhällsfunktioner som funnits i trakten. Ortnamn finns angivet på ett stort antal vårdar. Gamleby kyrkogård anlades i samband med att den nuvarande kyrkan uppfördes på 1830-talet. Tre utvidgningar, på 1920-talet, 1950-talet och 1980-talet, har skapat dagens omfattning. Kyrkogården präglas av församlingsbornas kontinuerliga användning av området. Från tiden då kyrkan och kyrkogården anlades finns kvarteren A-C som till stora delar bevarar drag från det sena 1800-talet och det tidiga 1900-talets gravskick. Grusgravar, stenramar, gravkullar, låga omgärdande häckar samt påkostade gravvårdar av mörka bergarter är några av de utmärkande dragen. Kyrkogårdens äldsta vård är från 1800-talets mitt och i övrigt är mycket få vårdar bevarade från 1800-talets slut. Stora delar av de områden som anlades på 1920-talet bevarar ännu delar av karaktären från anläggningstiden. Exempelvis har kvartersindelning och gångsystem bara förändrats marginellt. Speciellt viktigt för uttrycket är familjegravarna längs gångarna, med stenramar och grus. Resterna av linjegravssystem som är väl synliga i kvarter F och G har ett socialhistoriskt värd då de berättar om sociala skillnader i samhället. De utgör också de enda sammanhållna spåren av ett gravskick för de mindre bemedlade som är bevarade på kyrkogården. Området som tillkom efter 1958 bär sin tidstypiska karaktär med räta rader och rygghäckar samt flankerande häckar med formklippta tujor. Området bör i framtiden bevara sin karaktär och utformning. I många av de enstaka gravvårdarna finns kulturhistoriska värden att tillvarata. Det kan handla om personhistoriskt eller lokalhistoriskt värde, om socialhistoriskt eller stilhistoriskt värde. På kyrkogården finns ett mindre antal vårdar från 1800-talets mitt och slut vilka alla bör bevaras på plats. Några av dem bär på hantverksmässiga värden. Staket och delar av vårdar av smide eller gjutjärn ska föras in på församlingens inventarieförteckning. Kulturhistoriskt värdefulla och viktiga för upplevelsen av kyrkogården även trädkransar och övrig vegetation. På en kyrkogård är det naturligt att gravvårdar ändras och gravrätter återgår och får ny ägare. Det är dock viktigt att man i den långsiktiga förvaltningen är uppmärksam på att bevara de olika delarnas karaktär och gravvårdar från alla olika tider. Sammanfattningsvis: •Gamleby kyrkogård tillsammans med kyrka och kapell skapar en värdefull kulturmiljö som är en del av Gamlebys utveckling och historia. Gamleby ligger inom område som klassats som Riksintresse för kulturmiljövården. •Ett kulturhistoriskt värde finns i kyrkogårdens struktur som sådan med de olika tidsskikten, som speglar olika skeden i kyrkogårdens utveckling. Se vidare i de kulturhistoriska bedömningarna gjorda för kyrkogårdens olika områden. Beskrivning av enskilda kvarter med kulturhistorisk bedömning Kvarter A Området får sin speciella karaktär av det stora antalet höga, påkostade gravvårdar liksom av de relativt många äldre gravvårdarna. Vid kvarterets sydvästra hörn fanns vid kyrkogårdens anläggningstid huvudingången till kyrkogården, vilket förklarar de många påkostade gravarna. Utformningen är utmärkande för det sena 1800-talets och det tidiga 1900-talets gravskick. Grusbeläggningen, stenramarna, de låga häckarna, gravkullarna samt de äldre gravvårdarna bildar tillsammans denna karaktär och har ett högt kulturhistoriskt värde. Samtliga gravvårdar av äldre karaktär och datering bör bevaras tillsammans med de omgärdningar som finns; stenramar, pollare, järnstaket, låga häckar och gravkullar. Det är viktigt för områdets karaktär att det finns gravvårdar på gravplatserna och därför bör man i möjligaste mån undvika att ta bort vårdar när gravrätten gått ut, om de inte kan ersättas genom att platsen upplåts på nytt. Staket av järn och smide ska införas på församlingens inventarieförteckning. P g a sin ålder (1847) och sitt utförandet ska också vården över häradshövdning Carlsson och hans familj införas på inventarieförteckningen. Kulturhistorisk bedömning för kvarter B Området har använts för begravningar sedan kyrkogården anlades. De äldsta gravvårdarna är idag från 1800-talets slut. Utformningen av kvarteret är utmärkande för det sena 1800-talets och det tidiga 1900-talets gravskick. Grusbeläggningen, stenramarna, de låga häckarna, gravkullarna samt de äldre gravvårdarna bildar tillsammans denna karaktär som har ett högt kulturhistoriskt värde. Samtliga gravvårdar av äldre karaktär och datering bör bevaras tillsammans med stenramar, järnstaket, låga häckar och gravkullar som hör gravplatserna till. Det är viktigt för områdets karaktär att det finns gravvårdar på gravplatserna. Därför bör man i möjligaste mån undvika att ta bort vårdar när gravrätten gått ut, om de inte kan ersättas genom att platsen upplåts på nytt. Järnstaketen i kvarteret ska införas på församlingens inventarieförteckning tillsammans med vården som kröns av en gjutjärnsurna. Kulturhistorisk bedömning för kvarter C Kvarter C tillhör de som anlades då kyrkan uppfördes. Namnet herrskapskyrkogården brukar användas. De höga titlarna på vårdarna är en förklaring till namnet. Tidigare var området sannolikt belagt med grus. Om detta skvallrar kvarvarande stenramar och delar av stenramar. Äldre vårdar i området bör bevaras på plats trots att gravrätten gått ut, eftersom de berättar om kvarterets karaktär i äldre tider. Kulturhistorisk bedömning för kvarter D-G Kvarter D-G hör till området som anlades vid 1923 års utvidgning. Gångsystem och generell utformning är i dag densamma som då och är viktiga att bevara i framtiden. Vid anläggningstiden var utgångspunkten att placera familjegravar längs gångarna och ensamgravar i kvarterets mitt. Än idag finns delar av denna karaktär bevarad även om ensamgravarna i kvarter D och E mestadels har bytts ut mot familjegravar. I kvarter F och G finns dock många av ensamgravarna, de sk linjegravarna bevarade. Utmärkande i området är grusgravarna med stenramar som följer längs gångsystemets sträckning. Dessa är viktiga att bevara för framtiden. Nya begravningar kan ske där gravrätten upphört, men stenram och grus bör bevaras där det nu finns. För samtliga kvarter är det viktigt att vara uppmärksam på att bevara ett urval av de för kvarteren äldsta vårdarna från 1920-30-tal. När det gäller linjegravsområdena i kvarter F och G är det viktigt att bevarar strukturen med gravläggning i enkla rader i gräs. Linjegravsområdet berättar om sociala skillnader i samhället och har ett socialhistoriskt värde. Här bör man vara restriktiv med borttagning av vårdar och speciellt se till att bevara ett urval av de karaktäristiska små linjegravvårdarna. Nya gravläggningar kan ske på lediga platser. Generellt gäller för vården av kyrkogårdens alla delar att man bör vara uppmärksam på att vårdar från samtliga tider även långsiktigt ska finnas representerade på kyrkogården. Kulturhistorisk bedömning för kvarter UH Kvarteret hade tidigare en liknande karaktär och utformning som kvarter D-G, men omdanades på 1980-talet. Raden längs den asfalterade gången tillhör det området som anlades 1923. Denna har ett kulturhistoriskt värde som hänger samman med dess placering vid kyrkogårdens huvudingång och dess delvis bevarade karaktär från 1920-talet. Därför vårdarna bevaras på plats för framtiden. Den nyanlagda urngravsdelen utgör en representant för det sena 1900-talets gravskick. Kulturhistorisk bedömning för kvarter K och L Kvarteret bevarar i stort karaktär och utformningen från anläggningstiden. Genom betoningen på gravvårdar vända mot gångsystemet och kontinuiteten med stenramar och grusgravar anknyter kvarteret till den äldre kyrkogårdsdelen i nordost, men är ändå representativ för 1950-talets kyrkogårdsstil med sina strikta rader och rygghäckar. Kulturhistorisk bedömning för kvarter UA och UB Kvarteret utgör en representant för det sena 1900-talets gravskick med små gravplatser för urngravar och mindre vårdar, ett uttryck för tidens rationella begravningssätt. |
