Stäng fönster Nässjö kn, SKOGSKYRKOGÅRDEN 1 SKOGSKYRKOGÅRDEN
Anläggning - Värdering
| SKOGSKYRKOGÅRDEN | |
| 1/1/08 |
| Motivering |
|---|
|
Skogskyrkogården i Nässjö ritades av stadsarkitekten Vilhelm Ahlsén och stod klar att tas i bruk sommaren 1947. Den anlades i flack blandskogsterräng strax utanför den dåvarande gränsen för Nässjö tätort. Anläggningen kompletterades år 1962 med ett kapellkrematorium ritat av arkitekt Sven Ivar Lind. Kapellkrematoriet har betydande arkitektoniska och byggnadshistoriska värden och är skyddat i KML enligt särskilt beslut. Skogskyrkogården är långsträckt i formen, nästan rektangulär, och traditionellt kvartersindelad efter en rutnätsplan. Gångsystemet följer de räta linjerna i kvarteren. Omgärdningsmurarna med gräsklädda vallar inåt och mer representativa stenmurar utåt, samt trästaketet med gärdesgårdskaraktär i söder är mycket väl anpassade till platsen. Gräsvallen gör övergången till naturlig skog i öster nästan omärkbar. Växtligheten på kyrkogården består främst av uppvuxna barr- och lövträd, av naturligt och lokalt förekommande sorter. Den ursprungliga karaktären är okänd, men den bör ha haft en mer ”naturlik” karaktär. Idag är trädplanteringen mycket tydligt strukturerad på många håll, vilket ger mer park- än skogskaraktär. Senare tillskott på kyrkogården präglas av den traditionella kyrkogården med klippta häckar och blomsterplanteringar. Det mer naturliga uttrycket på den ursprungliga skogskyrkogården är idag ganska svagt. Uttrycket i den gröna strukturen blir därmed ganska svårgripbart. Kvarteren är inbördes enhetligt utformade och uttrycket domineras av regelbundet placerade, enkelt utformade stenar i långa räta rader med nord-sydlig eller öst-västlig sträckning. Gravrätterna är till stor del ursprungliga i de olika kvarteren. Den dominerande vårdtypen är en stående rektangulär sten av måttfulla dimensioner, i en ljust grå eller röd stensort, och med en liten blomsterplantering framför stenen. Endast en handfull naturstenar förekommer, samt några smides- och trävårdar. Karaktärsbärande drag ligger i kvarterens regelbundenhet, deras inbördes enhetlighet, dess rätvinkliga struktur och de enhetliga, enkla vårdarna. De räta linjer som bildas av de långa räta raderna av vårdar sträcker sig över fler än ett gravfält. Gravvårdarna har nästan samtliga en tydligt samtida utformning. Variationer finns mellan de olika kvarteren och skillnaderna följer huvudsakligen kvarterens ålder. Vårdarna illustrerar utvecklingen under 1900-talets andra hälft. De har ur detta perspektiv ett kulturhistoriskt värde - om än inte unikt - genom det typiska för den tid de representerar. Enskilda vårdar kan ha person-, lokal- eller samhällshistoriska värden. Gravområdena för kremerade med minneslund, urngravfält och askgravlund har värden knutna till deras roll som en tidstypisk företeelse från vår tid. Vårdarna på urngravfältet följer samma mönster som på kistgravområdet. På en kyrkogård är det naturligt att gravvårdar och gravrätter ändras. Det är dock viktigt att man i den långsiktiga förvaltningen är uppmärksam på att bevara de olika delarnas karaktär och att gravvårdar från olika tider finns representerade. Att tänka på i förvaltning av kyrkogården: - Träden utgör stommen i skogskyrkogården - Murar och staket är viktiga för kyrkogårdens uttryck |
