Stäng fönster Klippan kn, FÄRINGTOFTA 12:1 FÄRINGTOFTA KYRKA
Anläggning - Värdering
| Färingtofta kyrka, FÄRINGTOFTA KYRKA (JOSEPHINA KYRKA) | |
| 11/21/16 |
| Motivering |
|---|
|
Kulturhistorisk karaktärisering för Färingtofta kyrkoanläggning Färingtofta by ligger vackert på en höjd omgiven av hagmarker. Byn är ovanlig då den har kvar en äldre bystruktur som visar hur byar kunde se ut före skiftet där gårdarna ligger kvar längs med en slingrande bygata. Byn är en av de bäst bevarade kyrkbyarna i Skånes skogsbygd och har därmed stort kulturhistoriskt värde. Kyrkan ligger tätt intill byns hus men har åt väster milsvid utsikt över landskapet. Kyrkogården omgärdning av kallmurad gråstensmur och gjutjärnsgrind är betydelsefull. Kyrkogårdens äldsta delar har ett flertal tätt stående höga gravstenar från 1800-talet omgärdade av buxbom eller stenramar. Kyrkans terrasserade utvidgning på 1950-talet är tydligt avläsbar och tidstypiskt utformad med strikta rygghäckar och låga stenar i raka rader enligt efterkrigsideal. Kyrkan har medeltida ursprung men har etappvis byggts till och förändrats. En korsarm byggdes i slutet av 1700-talet och ytterligare en korsarm 1828 och koret förkortades. Mycket litet av ursprungligt långhus och kor finns kvar. Det oputsade tornet och delar av koret innehåller dock medeltida murverk. Kyrkans stil är en allmän rundbågestil och nyklassicism. Planformen är speciell genom att egentligt långhus saknas och tvärskeppet möter tornet. Kyrkans exteriör är välbevarad sedan 1800-talets ombyggnader. Kyrkans gjutjärnsfönster från mitten av 1800-talet har mycket munblåst glas och har inga innerfönster vilket skapar en nära kontakt med omgivningen. Ytterdörrarna med beslag från 1700- och 1800-tal är oförändrade med hög ålder och patina. Det medeltida valvslagna kyrkorummet förvandlades totalt till en nyklassicistisk symmetrisk sal i och med tillbyggnaderna av korsarmarna. Det ljusa kyrkorummet har trägolv, trätunnvalv och läktare i tre väderstreck. Kyrkorummet har en nord-sydlig orientering men centrum i mitten i öster med den ovanliga altarpredikstolen. Sådana förordades av överintendentämbetet eftersom de överensstämde med det klassicistiska kravet på symmetri i kyrkorummet. Altarpredikstolar valdes också av liturgiska skäl för att betona ordets stora betydelse. Dock ändrades inställningen till altarpredikstolar och redan från 1830-talet började flera byggas om. Vid biskop Flensburgs visitation 1877 gillades inte predikstolarna i Riseberga och Färingtofta. Fredrik Blom ritade altarpredikstolen till Riseberga kyrka, denna kopierades till fyra kyrkor, endast Riseberga och Färingtofta finns kvar. Ytterligare två altarpredikstolar av mer lokal karaktär finns i Skåne. Bevarade altarpredikstolar är således mycket sällsynt i Skåne. Färingtofta altarpredikstol med bevarad originalmålning har därmed stort kulturhistoriskt värde. I övriga landet finns ett sextiotal bevarade altarpredikstolar. Altarpredikstolen används sällan och kompletteras av två nyare amboer vilka bryter mot all övrig inredning genom att de inte är målade. Kyrkorummets interiör är framförallt från 1800-talet men bänkar från 1961. Inbyggnaden av läktaren 1987 är gjord med enkelt skivmaterial och når inte upp till övriga materials kvalitet. I Färingtofta finns kvar en kamin från 1800-talet vilket är ovanligt att se idag, den har värde genom att den visar hur kyrkor värmdes förr. Kyrkan har bänkinredning från två äldre tidsperioder på läktarna. På västra läktaren som är från 1700-talet står bänkar som eventuellt är från 1600-tal liksom delar av läktarens barriär vilka har värde genom sin ålder. Färingtofta har varit patronatskyrka till Herrevadskloster. Kanske påverkade klostret kyrkans utformning när den byggdes. Storklockan från 1400-talet har kulturhistoriskt värde genom sin ovanligt höga ålder och att den eventuellt kommer från Herrevadskloster. |
