Stäng fönster Gislaved kn, REFTELE 7:1 REFTELE KYRKA
Anläggning - Värdering
| REFTELE KYRKA | |
| 1/1/07 |
| Motivering |
|---|
|
Kvarter I – XIII Nya kyrkogårdens södra del är gamla köpegravskvarter från 1882, vilka genom stora förändringar från mitten av 1900-talet idag har en övervägande efterkrigstida karaktär. Huvudintrycket utgörs av sammanhängande gräsytor med rader av tidstypiska låga vårdar, vilket kännetecknar fl era svenska kyrkogårdar. I västra hälften har gravarna rygghäckar som bildar mindre rum, dessa strukturer har ett gestaltningsmässigt värde. Det kulturhistoriska värdet ligger främst i de äldre familjegravar som fi nns utmed kyrkogårdsmurarna. Dessa gravars påkostade vårdar från tidigt 1900-tal ger området ett historiskt djup och en viss dynamik. Ett särskilt högt värde har de tio grusgravar med olika inhägnader som fi nns kvar längs östra kyrkogårdsmuren och i en grupp öster om koret. Det förra sekelskiftets grusgravskick är i övrigt i det närmaste försvunnet från de övriga kvarteren. De nämnda gravarna vid koret visar genom utförande och titlar på detta områdes höga status. Titlar på vårdar står för person- och lokalhistoriska värden. De speglar såväl det gamla bondesamhället som stationssamhället Reftele. Kvarter XIV – XX med minnes- och urnlund Kvarteren på krönet och sluttningen vid kyrkans nordsida har en väl bibehållen karaktär från omkring 1950 då de anlades efter ritningar av arkitekt Hugo Bolker. Anläggningen besitter höga gestaltningsmässiga kvaliteter och är en god representant för sin tids kyrkogårdsideal. Arkitekten har tagit vara på terrängens möjligheter genom gravrader lagda i rundade linjer med utgångspunkt från en – nu till minneslund omdanad – ceremoniplats. Avenbok används som rygghäckar och för att defi niera olika gravgårdar. Dessa rumsskapande element har en stor betydelse för intrycket, liksom sparade äldre lövträd. De låga, enkla gravvårdarna är uttryck för sin tids kollektivt färgade samhällsanda. Deras enhetliga storlek är också en viktig strukturskapare. En särskild urnlund ingår som en viktig del i helheten. Kvarter XXI – XXV Kvarter XXI – XXV är anlagda 1905 men har idag en huvudsakligen efterkrigstida karaktär med övervägande låga vårdar inom sammanhängande gräsytor, en vanlig företeelse på svenska kyrkogårdar. Det äldre vårdbeståndet har i hög utsträckning mist sina grusbäddar, endast två kvarstår idag. Dessa båda gravar är genom sin storlek synnerligen karaktärsskapande. I övrigt ligger det kulturhistoriska värdet i enskilda äldre vårdar som ger ett historiskt djup åt området. De borttagna gjutjärnskors som samlats i nordöstra hörnet och slängts utanför detta har ett högt värde som representanter för den första industriellt framställda gravkonsten. Av stort värde är även de handhuggna vårdar som ligger utanför muren. Gamla kyrkogården (Kvarter XXVI – XXXIII) Gamla kyrkogården ger en god bild av det förra sekelskiftets kyrkogårdsideal och besitter som helhet höga kulturhistoriska värden. Påkostade familjegravar dominerar på den södra delen, ett statusfyllt område genom sitt väl synliga läge vid landsvägen. Några adelsgravar minner om socknens många gods och tre kyrkoherdegravar visar på Reftele som moderförsamling. Kyrkogårdens mellersta del upptas av kvarter som i tämligen hög grad bevarat sina grusgravar. Ett av kvarteren är ett rent gruskvarter med gravramar av måbär. Dessa inslag är synnerligen karaktärsskapande. Den väl sammanhållna allmänna linjen är ett uttryck för socknens bredare folklager, ett gravskick som sällan fi nns bevarat i länet. De olika kvarteren ger en koncentrerad bild av hur många kyrkogårdar tedde sig vid 1900-talets början. Grus och olika gravinramningar är viktiga element liksom mångfalden av vårdtyper. Särskilt värdefulla är gjutjärnskorsen, vilka kan kopplas till bygdens järnbruk. De handhuggna musealt uppställda vårdarna vittnar om gravkonsten innan industrialismen. Kvarter XXXV – XLIII 1961 års kyrkogård har en typiskt stram efterkrigstida karaktär med rätvinkliga gräskvarter med enhetligt låga vårdar och rumsskapande häckar. Upphovsman är den i länet under 1960- och 70-talen fl itigt verksamme trädgårdsarkitekten Ivar Andersson. Det kulturhistoriska värdet ligger i de övergripande strukturerna. kyrkogården som helhet Reftele kyrkogård har medeltida ursprung. Kyrkogården består av tre tydligt avgränsade enheter grupperade vid kyrkvallen med den gamla sockenstugan. I väster ligger den ursprungliga kyrkogården där kyrkan stod fram till dess att den nuvarande empirekyrkan uppfördes 1837 öster om kyrkogården. Denna kyrka omgavs sedermera med en egen kyrkogård 1882, utvidgad mot norr 1905. Slutligen 1961 tillkom en ny kyrkogård nedanför och norr om gamla kyrkogården. Gamla kyrkogården utgör en platå med omgivande stödmurar och rester av en trädkrans med bl.a. karaktärsskapande gamla lönnar. Kyrkogården är tämligen oförändrad sedan 1900-talets första hälft och ger en god bild av kyrkogårdsidealet vid denna tid. Inom den relativt lilla ytan finns en stor bredd av olika gravar. I det välexponerade södra köpegravkvarteret står påkostade monument över kyrkoherdar och adelsfamiljer knutna till socknens många gods. Längst i väster fi nns en välbevarad allmän linje från 1920- till 60- talet. Denna speglar socknens bredare folklager och är en i länet ofta försvunnen företeelse. Karaktärsskapande på kyrkogården är mångfalden av vårdtyper från decennierna kring 1900. En särställning intar gjutjärnsvårdarna, vilka är tillverkade vid järnbruk i bygden. Flera gravar har kvar grusbädd och inramning, ett av kvarteren är ett renodlat gruskvarter med häckar. Dessa delar är viktiga för upplevelsen, liksom grusgångarna. Grusgravar har i hög grad försvunnit från den övriga kyrkogården. 1882 och 1905 års kyrkogård ligger likaså på en platå och omges till stor del av stödmurar från nämnda år. Entréerna på såväl denna som gamla kyrkogården har smidesgrindar mellan granitstolpar. En trädkrans av välväxta gamla lövträd följer murarna. Ett nät av huvudsakligen räta grusgångar binder samman kyrkogårdens olika delar. De äldsta köpegravskvarteren söder om kyrkan har omvandlats kraftigt vid 1900-talets mitt så att de idag har en efterkrigstida karaktär med i hög grad låga, yngre vårdar i rader inom gräsmatta. På västra hälften har rygghäckar av avenbok en viktig rumsskapande funktion. I övrigt ligger det kulturhistoriska värdet främst i de äldre familjegravar som finns kvar längs murarna och i ett statusfyllt kvarter vid koret. Sistnämnda och raden vid östra kyrkogårdsmuren har ett stort inslag av grusgravar med olika inhägnader. Särskilt karaktärsskapande är gruppen vid koret, med påkostade utföranden. Kyrkogårdens norra del domineras av en svag höjd med ceremoniplats – numera minneslund – och gravkvarter anlagda ca 1952 efter ritningar av distriktsarkitekt Hugo Bolker, Värnamo. Dessa kvarter betyder mycket för kyrkogårdens karaktär. Den ovala minneslunden och de i sluttningen liggande, rundade gravlinjerna kantas av rumsskapande avenbokshäckar. Vårdarna är tidstypiska med låg profi l och rena former, ett uttryck för folkhemmets kollektivistiska anda. En mindre gravgård är avsatt som urnlund. Sammantaget är området ett gott exempel på den tidiga efterkrigstidens kyrkogårdsideal med känslig anpassning till terräng och vegetation. Längs kyrkogårdsmurarna i norr grupperar sig kvarter från 1905, tämligen utslätade genom borttagning av grusbäddar och ett till stor del sentida vårdbestånd. Den nyaste kyrkogården från 1961 är ritad av den i länet fl itige Ivar Andersson, stadsträdgårdsmästare i Jönköping. Uppbyggnaden är tidstypiskt stram med rätvinkliga grusgångar som defi nierar gräskvarter med rumsskapande häckar och rader av låga vårdar. Stora delar av området är ännu outnyttjat. Den efterkrigstida karaktären är av en typ som är vanlig på svenska kyrkogårdar. Ett gestaltningsmässigt värde fi nns i den övergripande strukturen. Murpartier, trädrader och buskage avgränsar kyrkogården. Vid entrén från söder fi nns en vilplats med stenläggning och ett till miljön välanpassat bårhus från 1963 av kvadersten med skiff ertäckt sadeltak. Ett antal borttagna äldre vårdar fi nns samlade i hörn av gamla och nya kyrkogården samt utanför den senares mur. Av ett högt kulturhistoriskt värde är några handhuggna enkla granitvårdar, varav några sannolikt är medeltida. Värdefulla är även en stor mängd gjutjärnskors. Kyrkogårdar rymmer information om personer, gårdsnamn och försvunna yrken. Person- och lokalhistoriska värden är knutna till vårdar med titel, vilka refl ekterar såväl det gamla ståndssamhället som stationssamhället Reftele. På en kyrkogård är det naturligt att gravvårdar och gravrätter ändras. Det är dock viktigt att man i den långsiktiga förvaltningen är uppmärksam på att bevara de olika delarnas karaktär och att gravvårdar från olika tider finns representerade. Att tänka på i förvaltning av kyrkogården: - Kyrka och kyrkogård har ett framträdande läge i landskapet. - Kallmurar, nivåskillnader, smidesgrindar, grindstolpar, trädkransar och häckar är väsentliga delar av kyrkogårdens utformning och definierar de olika årsringarna. - Grus som traditionell marktäckning. - Vårdar äldre än 1940 eller med titel bör bevaras på plats, inklusive eventuella tillhörande arrangemang som grus, staket, häck eller stenram. Gjutjärnskors och vårdar äldre än 1850 skall fi nnas med på kyrkans inventarieförteckning. - Gamla kyrkogården utgör en värdefull helhet, känslig för förändringar. - 1950-talskvarteren norr om kyrkan är ett karaktärsskapande inslag med höga gestaltningsmässiga värden. |
