Till Riksantikvarieämbetets startsida

 

Bebyggelseregistret (BeBR)

Bebyggelseregistret (BeBR)

Lidingö kn, LIDINGÖ 5:58 M.FL. RADHUSEN I KVARTERET CANADA (CANADAHUSEN) Ny sökning Tillbaka till sökning

IMG_1288.jpg

Teckenförklaring Bakgrundskarta Copyright © Lantmäteriet
visa stor karta
Anläggningspresentation
RADHUSEN I KVARTERET CANADA (CANADAHUSEN) (akt.)
Stockholm
Lidingö

Bostadsbebyggelse - Bostadshus

Bostadsbebyggelse - Bostadshus - Småhusområde

Bostadsbebyggelse - Bostadshus - Småhusområde

Bostadsbebyggelse - Bostadshus - Småhusområde

LIDINGÖ 5:58

LIDINGÖ 5:57

LIDINGÖ 5:56

LIDINGÖ 5:55

LIDINGÖ 5:54

LIDINGÖ 5:41

LIDINGÖ 5:40

LIDINGÖ 5:39

LIDINGÖ 5:38

LIDINGÖ 5:37

LIDINGÖ 5:36

LIDINGÖ 5:35

LIDINGÖ 5:34

LIDINGÖ 5:33

LIDINGÖ 5:32

LIDINGÖ 5:31

LIDINGÖ 5:30

LIDINGÖ 5:29

LIDINGÖ 5:28

LIDINGÖ 5:27

LIDINGÖ 5:26

LIDINGÖ 5:25

LIDINGÖ 5:24

LIDINGÖ 5:23

LIDINGÖ 5:22

LIDINGÖ 5:21

Historik

Canadahusen byggdes 1908 vid Kyrkviken nära ändhållplatsen för Lidingötåget, något längre bort än de villor som då låg mest avlägset från Stockholm. De 26 radhusen var från början avsedda som arbetar- och tjänstemannabostäder, främst för anställda vid Lidingöbanan.
Bakom projektet - som har engelska förebilder och sannolikt är Sveriges äldsta radhus i en villastad - stod civilingenjören Lennart Palme, arkitekten Rudolf Arborelius och grundaren av AB Lidingö villastad, direktören Hjalmar Andersson-Arwin.
De putsade och gulfärgade tegelhusen med tegeltak bildar en symmetrisk anläggning. Flertalet hus är sammanbyggda till en länga me...

Läs mer i eget fönster

Radhusen i kvarteret Canada från 1908 är förmodligen Sveriges äldsta radhus uppförda i en villastad. Något år tidigare hade en serie så kallade dubbelhus byggts i Enskede söder om Stockholm. Detta område gick under namnet ”Den Palmeska villastaden” efter dess upphovsman och idégivare ingenjör Lennart Palme.

Den 1 november 1907 slöts ett kontrakt mellan AB Lidingö Villastads grundare Hjalmar Andersson (senare Arwin) och Lennart Palme. I kontraktet stadgades att en radhusbebyggelse skulle uppföras i kvarteret Canada.

Som sin närmaste medarbetare hade Palme sedan tidigare arkitekt Rudolf Arborelius. Palme har uppgivit att det var Ar...

Läs mer i eget fönster

De s k Canadaradhusen är 26 till antalet och belägna vid Canadastigen som är en
hästskoformad lokalgata på Elfviksvägens norra sida.
Radhusen i kvarteret Canada från 1908 omtalas ibland som Sveriges första radhus.
Radhusliknande byggnader med arbetarbostäder har förekommit på bl a bruk och
större gårdar redan före 1900-talet. Canadaradhusen kan dock på goda grunder
antas vara landets äldsta radhus uppförda i en villastad och de första exemplen på
radhus i dagens bemärkelse.
Historiken kring byggandet av radhusen är väl studerad av Elisabet Stavenow-
Hidemark i hennes avhandling Villabebyggelse i Sverige 1900-1925. Hon
konstaterar en...

Läs mer i eget fönster

Samarbetet mellan Arborelius och palme fortsattes i ett radhusområde i kvarteret Canada på Lidingö. Detta radhuskomplex, som omfattar 26 hus med vardera tre rum och kök, är till konstruktion, material och utseende mycket lika dubbelhusen i Palmeska villastaden i Enskede. Det är troligt att Canadaradhusen är de första radhus, som överhuvud byggt i någon svensk villastad. Anläggningen ligger nära spårvägens ändhållplats vid Kyrkviken på norra Lidingö.

Ritningarna är daterade genom en hänsyftning på ett kontrakt av den 1 november 1907 och undertecknade av Lennart Palme och Hjalmar Andersson. Hjalmar Andersson (1871-1927, senare Arwin)...

Läs mer i eget fönster

Radhuset i Sverige

Bakgrund
Innan det moderna engelska radhuset kom till Sverige i mitten på 1800-talet fanns det tre bebyggelsetyper som starkt påminner om radhus. De sydskandinaviska köpstädernas sammanbyggda enfamiljshus, köpstadshus, arbetarbostäder i de svenska brukssamhällena samt de sk statarlängorna.

I de sydskandinaviska köpstäderna var det behovet av att inom ett begränsat område få plats med både bostäder och arbetslokaler som ledde till att man sammanbyggde enskilda hus. Det möjliggjordes genom att först använda korsvirkestekniken och senare tegeltekniken. De långa rader av hus som bildades mot gatorna ger ett förhålla...

Läs mer i eget fönster
År 1907 - 1908 Nyanläggning

AB Lidingö Villastad (Byggmästare)

Rudolf Arborelius (Arkitekt)

År Okänt Ändring
Ändringar av byggnaderna: Radhusen på Canadastigen har, liksom många andra radhuskvarter, under åren genomgått individuella ändringar hus för hus. Ägandeformen med 26 enskilda ägare medför närmast med automatik en sådan situation till skillnad från radhus som ägs av en bostadsrättsförening och där ändringarna exteriört sett i regel är mer enhetliga. I många avseenden är Canadahusen mycket välbevarade. Några av husen är utvändigt i allt väsentligt oförändrade. Besök på platsen och studier av bygglovarkivet visar dock att en rad ändringar gjorts sedan byggtiden. De första ändringarna gjordes redan något år efter bygget då radhusen försågs med WC. Att lösa badrumsfrågan, badrum saknades ursprungligen, har varit en central fråga under åren och det har gjorts på flera olika sätt. Exempelvis gjordes en gemensam tillbyggnad för badrum i vinkeln mellan husen 5:27 och 5:58 på 1960-talet. När badrum inretts på övervåningen kan fönster ha tagits upp i samband med detta. Vad gäller tillbyggnader förekommer även ett gavelburspråk på 5:21, några nya takkupor samt en balkong på 5:22. Invändigt är vanliga ändringar att källarvåningarna inretts för bostadsändamål, köken moderniserats eller flyttats och att nya eldstäder installerats samtidigt som de flesta kakelugnar rivits ut. Många interiörer har moderniserats hårdhänt i sin helhet medan det i andra hus finns många bevarade ursprungliga detaljers. Ett stort antal ytterdörrar, både vid huvudingången och vid köksentrén, har bytts ut mot modernare varianter. Någon entrédörr är utflyttad vilket medfört att den indragna förstukvisten/vindfånget är igenbyggt. Entrétrapporna är utbytta i så gott som samtliga fall och utformningen varierar. Även räcken på hörnplacerade förstukvistar har i många fall bytts ut och förenklats. I många fall är situationen idag bättre än under tidigare årtionden. Ett exempel är fönstren. I flera radhus finns de ursprungliga fönstren bevarade medan det i många andra fall är nytillverkade kopior. Tidigare fanns flera exempel på okänsliga fönsterbyten med ospröjsade fönster. Nu återstår endast två ospröjsade tvåluftsfönster i en sekundär takkupa. Vad gäller källarfönstren finns dock några avsteg från ursprungsutförandet. Vid fasadrenoveringar har gaveldekorationer i form av korsvirkesimitation och spåntäckning bytts ut i några fall. Korsvirkesdekoren har därvid i något fall gjorts med lägre kvalitet i utförandet än ursprungliga snickeriarbeten. Detsamma gäller vindskivor där den ursprungliga dekorativa avslutningen saknas. Vad gäller utvändigt byggnadssnickeri finns tämligen stora variationer inom färgsättningen. På många hus dominerar rött medan andra fastigheters snickerier är regelrätt bruna. Däremellan finns ett spektrum av rödbruna nyanser. Flertalet stuprör och hängrännor har av naturliga skäl bytts ut. I de flesta fall har moderna utföranden med mjukt svängda former ersatt de ursprungliga rören med skarpa knyckar. Rörens ursprungliga färgsättning har också ändrats i många fall. Tomterna inramades ursprungligen av låga, enkla trästaket. Numera finns en rik variation av staket och häckar. Även grindar varierar i utförandet. Markbeläggning har under åren utförts med alltifrån grus till öländsk kalksten och betongplattor. Storleken på rabatter och mängden vegetation varierar naturligtvis.