Stäng fönster Mönsterås kn, ÅLEM 16:1 ÅLEMS KYRKA
Anlaggning - Historik
| Historik |
|---|
| Historiken bygger på Manne Hofréns artikel om Ålems kyrka i boken Ålems socken. Denna redogörelse kompletteras med material från antikvarisk-topografiska arkivet i Stockholm samt Kalmar läns museums topografiska arkiv. Hur kyrkogården såg ut i äldre tider vet vi idag inte mycket om. Att det fanns en kyrkogård kan vi dock utgå ifrån eftersom man hade byggt en kyrka på platsen. Den första kända uppgiften som har med kyrkogården att göra är att man 1623 inköpt en ny klocka som hängdes i klockstapeln. Var denna stod sägs inte men från 1634 finns den första kända avbildningen av kyrkan och delar av kyrkogården. Då genomförde Jonas Haquini Rhezelius sin antikvariska inventeringsexpedition till Öland och östra Småland på uppdrag av Kammarkollegiet. Rhezelius bild visar att klockstapeln var placerad öster om kyrkan, utanför kyrkogårdsmuren. Muren som avgränsar kyrkogården förefaller enligt teckningen ha varit avtäckt på något sätt. I öster fanns en öppning i anslutning till klockstapeln. Ytterligare en ingång med någon form av luckskjul i trä fanns i väster. Kyrkogården var främst utlagd söder om kyrkan och på teckningen finns ett antal kors med små tak över inritade. I en beskrivning av kyrkogården i kyrkoboken 1653 omtalas ytterligare en ingång norr om kyrkan och att skolstugan hade sin ena vägg mot kyrkogården. Skötseln av kyrkogårdens mur var fördelad på de fyra rotarna i socknen. Varje gård inom roten ansvarade för en famn av muren. Drygt 100 år senare, 1750, besöktes kyrkan av Petrus Frigelius. Han var en flitig tecknare som avbildat fler kyrkor, framförallt på Öland. Bilder är detaljerade men har fel proportioner. Liksom på Rhezelius bilder är kyrkogårdarna inte detaljerat återgiven. Ingången i väster har försetts med en murad stiglucka och vid ingången i öster finns ett enkelt luckskjul av trä. Ytterligare en murad stiglucka finns norr om kyrkan, i anslutning till sakristian. I sydvästra hörnet av kyrkogården ligger en lite byggnad vars användning är okänd. Norr om kyrkan, sammanbyggt med sakristian finns ett benhus av okänd ålder. Benhus användes för att förvara de ben som togs tillvara på kyrkogården då gravar grävdes om. Några gravvårdar är inte inritade men Friglius har ritat av några av de gravvårdar som då fanns på kyrkogården. Av bilderna att döma bör detta ha varit stående eller liggande vårdar av kalksten. Klockstapeln står på samma plats men hade nybyggts 1664. Den tredje äldre avbildningen av Ålems kyrka är N I Löfgrens bild från 1820. Löfgren var verksam som kyrkoherde i Högsby socken men ägnade också stor tid åt att dokumentera äldre kyrkobyggnader, framförallt på Öland. Hans bild visar kyrkan och delar av kyrkogården från söder. I öster finns klockstapeln kvar liksom den östra ingången som fortfarande har kvar ett enkelt luckskjul. Den västra ingången syns inte på bilden. Utmed kyrkogårdsmuren i väster växer två lövträd. Löfgren har även gjort en planritning över kyrkan på vilken man kan se att benhuset ännu fanns kvar. Några gravvårdar är inte avritade men åtta år senare genomfördes den stora nationella inventeringen av forntida minnesmärken. Det konstaterades då att det inte fanns några äldre märkvärdiga minnesmärken på Ålems kyrkogård förutom en slipad stenvård av grå kalksten. Den hade köpts 1801 av församlingen och rests över Prosten och Kyrkoherden Johan Fred. Bruhn. Stenen var tillverkad av stenhuggare Hornstrand i Kalmar, men finns inte kvar idag. Befolkningsutvecklingen i socknen gjorde att det blev trångt i den gamla kyrkan. Den medeltida kyrkan började också uppfattas som omodern och stora reparationer behövdes. Man beslutade därför att bygga en ny kyrka. Denna uppfördes öster om den gamla, på den plats där klockstapeln hade stått. Stenmassorna från den gamla kyrkan användes bl a för att fylla upp ett större hål som fanns på den nuvarande kyrkans norra sida. År 1833, två efter att kyrkan stod klar, planterades kyrkogården med träd och buskar av trädgårdsmästare Blomqwist. Vid samma tillfälle ska en gravkarta ha upprättats med gångar m.m. utmärkta. På gångarna vid kyrkomuren skulle det sättas upp märken med nummer som markerade gravraderna.. Motsvarande nummer skulle användas i en förteckning där det noterades datum för första och sista gravsättning i raden. När det sedan blev dags att göra nya gravsättningar grävdes gravarna upp i rätt ordning, med den äldsta graven först o.s.v. Vid den här tiden fanns gravplatser som man fick köpa söder om kyrkan. Här fick man sätta minnesvårdar men inte på övriga delar av kyrkogården. Några av de häckar som trädgårdsmästare Blomqwist planterade 1833 kan ha varit av liguster för 1859 beslutades att en ligusterhäck som gått ut sig skulle nyplanteras. Året där på behövdes ytterligare planteringar av träd göras på kyrkogården. Ett större helhetsgrepp togs på 1890-talet. Då gjorde länsgartner A Ericsson ett förslag till utformning som ligger till grund för kyrkogårdens utseende idag. Man gjorde också en utvidgning av kyrkogården söder om kyrkan. Det nya området kallades tidigare Risagärdet och ägdes av hemmansägaren Gustaf Persson. En stor del av platserna, den övre och mellersta delen av området, uppläts till familjegravplatser på evärderlig tid. Vid tiden för de här arbetena anställdes den förste kyrkogårdsvaktmästaren. Kort innan arbetena påbörjades sattes järngrindar upp vid kyrkogårdens ingång. Redan år 1922-23 började man planera för en ny utvidgning i öster på Hemmanen Ålem 1 och 5. Ett förslag ritades av trädgårdskonsulent Sigurd Olsson. Förslaget omarbetades dock av arkitekt Göran Pauli som då var verksam som arkitekt hos Kungliga byggnadsstyrelsen. Som växt material valde man gran, både som träd och häckar, lind, tuja och hagtorn. Nästa utvidgning genomfördes i början av 1940-talet. Mark inköptes av Karl Adolfsson Ålem 1 och skolhemmanet Ålem 5. Ritningarna till den nya kyrkogårdsdelen gjordes av länsarkitekt Åke Strindberg. Arbetet avsynades 1947 och invigdes samma år av kontraktsprost John Sjöberg, Mönsterås. På en flygbild tagen tre år senare kan man se att ungefär hälften av det nya området är belagt med gravplatser. Hela kyrkogården var vid den här tiden till övervägande del belagd med grus. Flera gravplatser var omgärdade med häckar. Det var också relativt vanligt på de äldre delarna av kyrkogården att man hade en gravkulle överväxt med murgröna. Ett förslag till bårhus ritades 1948 av arkitekt Arne Delborn, länsarkitektkontoret. Det blev dock inte godkänt och först 1955 togs ett nytt förslag fram. I det bårhus som byggdes installerades kylanläggning. Gravkullarna omtalas också bland svaren på den frågelista som Växjö stift genom Ivar Hylander skickade ut till församlingarna 1949. Listan omfattade ett antal frågor rörande församlingens kyrkogård, begravningar inne i kyrkan m m. I Ålems kyrka fanns inga gravplatser inne i kyrkan eftersom kyrkan ombyggts sedan denna sed förbjudits. De olika kända utvidgningarna omtalades med år för när de gjordes. De träd- och busksorter som förekom på kyrkogården var lind, björk och på det senast tillkomna området ek samt häckar av tuja, liguster, buxbom och måbär. Det fanns gravplatser man kunde köpa och linjegravplatser men inga uppgifter om att man skulle ha haft gravplatser för bysamfälligheter. Gravkullarna var av vanlig långsmal typ men ibland hade gravplanerna slätats ut och belagts med fint grus eller planterade rabatter. Man hade infört en regel som begränsade gravvårdarnas höjd till max en meter och hällar var tämligen vanliga. Materialet var främst sten och inskriptionerna omfattade namn, data, gårdsnamn och ofta bibelord eller hänvisningar till bibelord. Inga gravplatser vårdades av församlingen. Den äldsta vården var den s k Bruhns flisa som var en kistformad gravhäll över prosten Johan Fredrik Brunh som avled 1823. Dessutom omtalas att det i socknen fanns en enskild gravplats, den s k Bookska familjegraven på Korpemåla gård söder om Pataholm (Se rapport Korpemåla begravningsplats). I samband med utvidgningen på 1940-talet hade ett större område godkänts för att användas som kyrkogård. Detta område iordningställdes 1967 efter förslag av L E Magnusson arkitekt AB. Det omfattade 414 kistgravar och 43 urngravar, totalt 457 gravplatser. Området invigdes 1970. Samma år renoverades bårhuset. Förslag till nya ekonomibyggnader togs fram 1971. Den senaste utvidgningen av kyrkogården gjordes 1980 efter ritningar av Trädgårds- och markprojektering Gunnar Klasson AB, Mönsterås. Entreprenör var Råsnäs Maskin AB Timmernabben. Området ligger ett stycke söder om kyrkan och förbinds med den gamla kyrkogården med en promenadväg. Inom det nya områden byggdes också förråds- och ekonomibyggnader. År 1993 omnämns i en offert på inventering av kyrkogården att församlingen ska ha problem med skadade gamla gravhällar på kyrkogården. Inventeringen genomfördes dock aldrig och inga åtgärder förefaller ha vidtagits när det gäller gravhällarna. År1995 gavs tillstånd att så in ett grusgravsområde i kyrkogårdens kv 1 i sydväst (mot Skytteanska skolan) samt ta bort buxbomshäckar som omgärdade gravplatser. Inom området hade funnits ett linjegravsområde som lades om på 1960-talet. Eftersom området fått sin utformning i sen tid beviljades tillstånd till omläggning. Man fick dock inte plantera rygghäckar och gravlinjer samt gravvårdar skulle få vara kvar. Förslaget till ordnande upprättades av Kurt Petterson, bygg- och anläggnings. AB, Mönsterås. År 2003 installerades nya kylceller med plats för fyra kistor i bårhuset. Året därpå fick man tillstånd att hårdgöra delar av kyrkogårdens gångsystem i anslutning till kyrkan vilket dock inte gjordes. |
