Stäng fönster Härjedalen kn, ÄNGERSJÖ 17:6 TORPET HALLA
Anlaggning - Historik
| Historik |
|---|
| BESKRIVNING OCH HISTORIK - Torpet Halla är beläget ca 2,5 km, sydväst om byn Ängersjö på Hallaberget, ca 530 m över havet. Fram till byn fanns tidigare en häst- och traktorväg. Bilväg anlades först 1985. Torpet var ett av alla de nybyggen som togs upp i Norrland under 1800-talet. Halla var dock inget kronotorp, utan ett bondetorp under Ängersjö by där jordbruk bedrevs från 1809 till 1965. "Torp" är inget entydigt begrepp i svensk historia, utan har använts i flera olika sammanhang. Förutom i betydelsen bondetorp och kronotorp, har även t.ex. odaltorp, soldattorp och sätestorp varit benämningar på torp som speglat olika sociala och jordbruksekonomiska förhållanden. I nyare tid har torp ofta använts i betydelsen liten gård och allmänt gett associationer till en röd stuga med förstukvist. Bondetorpen är huvudsakligen en 1800-talsföreteelse, upptagna på en bys gemensamma odlingsbara utmark, eller på utskiftade gårdars marker. Torparen hade dispositionsrätt över torpet, ibland på livstid, ibland ett visst antal år. Motprestationen var antingen dagsverken eller betalning av en arrendesumma. Bönder skrev gärna torpkontrakt för odlingsbar mark som låg avlägset till och antalet torpare ökade snabbt. Torparen blev det tidiga 1800-talets stora nyodlare. Sedan laga skifte genomförts, placerades ofta de utflyttade gårdarna på den uppodlade torpmarken och torparen avhystes. För ett växande landsbygdsproletariat öppnades nya möjligheter genom att ta anställning inom industrin eller att emigrera. Antalet torp minskade och antalet backstugusittare ökade. Halla har ca 3,5 ha åkermark. Gårdens fäbod Öjingsvallen utgjorde tillsammans med en myrtäkt ca 2 hektar. Därtill hade gården ytterligare en hektar myrtäkt strax intill torpet. Främst var det korn som odlades, men även råg och vete har odlats, liksom längre tillbaka lin och hampa. Potatislandet var viktigt, eftersom potatis var en basföda. Redan på 1860-talet planterades ett äppelträd på tunet. Fäboden Öjingsvallen var den största fäbodvallen under Ängersjö by med sex lotter. Öjingsvallen är belägen ca sex km sydost om Ängersjö. I Jämtlands läns museums fäbodsinventering 1976 bedömdes fäboden tillhöra klass II (av III). En av bulotterna brukades fram till 1980. Män och kvinnor hade sina respektive ansvarsområden på gården. I en utpräglad skogsbygd som trakterna kring Ängersjö, var skogsarbete som timmerhuggning, körning och flottning, liksom boskapsskötsel viktiga delar av en gårds ekonomi. Denna ekonomi involverade både kvinnor och män. På Halla svarade periodvis boskapsskötseln för en större del av ekonomin än jordbruket. Skogsindustrins snabba expansion under slutet av 1800-talet medförde inte bara en utkomstmöjlighet för männen inom jordbruket, utan även för kvinnorna. Räkenskaper från Halla visar att jordbrukarhustrun producerade och sålde livsmedel till skogsarbetarlag och därtill skötte bokföringen. Man hade också skogsarbetare inhysta på Halla, i genomsnitt fem per år. Vid laga skifte 1916 tilldelades Halla skogsmark. År 1859 inleddes en flerårig domstolsförhandling om äganderätten till Halla. Dåvarande innehavaren Erik Jönsson med hustru Karin Svensdotter hade lagt ner mycket arbete på att restaurera torpet och uppföra ett antal nya byggnader. Torpet låg fortfarande under Ängersjö by, men av någon anledning önskade man avhysa de boende. År 1863 tilldömdes ändå de boende äganderätter och friköpte torpet några år senare. År 1862 genomfördes en värdering av egendomen som ger mycket information. Livet på Halla är i flera avseenden mycket väl dokumenterat, till stor del tackvare härjedalsprofilen Folke Paulsson, som föddes på Halla 1925. Hans morfars mormors far köpte Halla 1916. Förutom genom domstolsförhandlingar, berättas i dagböcker, almanackor och uppteckningar om det vardagliga arbetet, om anmärkningsvärda händelser, högtider, konflikter och fritid. Halla och Ängersjö erbjuder också möjligheter att studera övergången från en ekonomi baserad på natura- och självhushåll till penning- och marknadsekonomi och att dessutom göra det ur ett kvinnligt perspektiv. Byn Ängersjö har ägnats stort tvärvetenskapligt intresse under flera år. Inom ramen för det s k Ängersöjprojektet har byn studerats utifrån flera aspekter, såsom ekonomihistoriskt, etnologiskt, arkeologiskt, kulturgeografiskt och med genusperspektiv. Uppmärksamhet av annat slag fick Ängersjö härom året när SVT:s julkalender spelades in i byn. BYGGNADERNA - Det finns idag nio byggnader på Halla Boningshuset uppfördes under 1880-talet. Man flyttade dock inte in permanent i byggnaden förrän 1926. Huset är timrat i två våningar med korsformig planlösning. Fasaden är målad med falu rödfärg och täckt med pannplåt. Nuvarande förstukvisten är byggd 1987. Källaren med utskjutande källarsvale fanns innan boningshuset började byggas. Elektricitet installerades 1932. Ladugårdsbyggnaden utgörs av flera sammanfogade byggnader, uppförda i etapper från 1850-talet fram till 1890-talet. Den rymmer huvudsakligen dels en bostadsdel ("stuggu"), dels en ladugård (med "fäx", "fäxkammare" och "fäxhilla"). Fäxkammaren tjänade som bakstuga och nyttjades för fördorådsboende. Fäxhillan utgörs av vindsvåningen ovanför fäxet och fäxkammaren. Därtill hör ett stall, ett portlider, en lada, en slipbod, ett dass samt en vedbod till byggnaden. Till vedbodens övervåning leder en körbro, som användes för att köra upp hö till stallets övervåning. Byggnaden i sin helhet har genomgått få förändringar och har dessutom en stor del lös inredning intakt, såsom möbler, redskap och verktyg. Det fanns många praktiska fördelar med att ha flera funktioner samlade under samma tak, särskilt vintertid. Förutom vedboden är alla delar timrade. I övrigt fanns på gården smedja, utrustad med verktyg och blåsbälg. Smedjan är timrad och täckt med ett plåttak. Vidare finns en kornlada som timrades 1875, och en äldre "gammelkornlada". I den yngre kornladan finns ett tröskverk från 1940-talet. Kornladan har även använts för festligheter, t.ex. valborgsfirande, då en orgel brukade fraktas upp från byn. Två senare rivna lador ersattes under 1900-talet med två ditflyttade. Två ytterligare byggnader finns. Det är en lövlada och "gammelstuggu". Dessa byggnader tillhör idag en annan fastighet och ligger utanför byggnadsminnets skyddsområde. Gammelstuggu var tidigare sammanbyggd med gammelkornladan och en vedbod. KÄLLA: Byggnadsminnesförklaring 2004-09-29 |
