Stäng fönster Lund kn, UNIVERSITETET 1 UNIVERSITETSHUSET, LUND
Anlaggning - Historik
| Historik |
|---|
| Området för byggnadsminnet har rötter ner i medeltiden, och inom gränserna för den nuvarande fastigheten, Universitetet 1, låg den danska ärkebiskopsborgen Lundagård. Av den bebyggelsen finns inget synligt ovanför dagens marknivå, men smärre rester av tidigare byggnader finns bland annat i Kungshusets källare. Efter reformationen drogs ärkebiskopsborgen in till danska kronan och när Skåne blivit svenskt övergick Lundagård snart från den svenske kungen till det nyligen inrättade universitetet i Lund. Platsen har sedan dess varit centrum för det akademiska livet i staden. Lundagård och Universitetsplatsen När man i dag talar om Lundagård avses framför allt platsen söder om Kungshuset, medan Universitetsplatsen är platsbildningen framför Universitetshuset. De har en delvis gemensam historia som går tillbaka till medeltiden då Lundagård var namnet på den danska ärkebiskopsborgen, som i huvudsak låg inom nuvarande Lundagårds område, omgiven av murar och med en port i varje väderstreck. Norr om den muromgärdade anläggningen sträckte ärkebiskopens trädgårdar ut sig upp mot Alhelgonaklostret. Även efter reduktionen och den danska tiden användes området norr om Kungshuset som trädgård med fruktträd, bärbuskar och fiskdammar. På 1740-talet fick överintendenten Carl Hårleman i uppdrag att göra planer över en botanisk trädgård för universitetets räkning. Generalplanen från 1745 omfattar ett stort område i nord-sydlig riktning med Kungshuset som ett centralt inslag i södra delen. Söder om Kungshuset anlades efter Hårlemans ritningar en formell alléplantering med raka gångar som utgick från cirkelformade platser i byggnadens sydliga mittaxel. Det är inte helt klarlagt vilka träd som planterades från början. Hårleman avsåg sannolikt en plantering med lindar, som skulle hållas i en viss form och storlek genom beskärning, kanske även hamling. Eftersom platsen användes i den botaniska undervisningen och fungerade som ett arboretum blev trädvalet ett annat. I ett syneprotokoll från 1758 nämns, förutom alléer av ”allehanda” svenska träd, ett eller flera exemplar av varje inhemsk trädsort tillsammans med utländska sorter som amerikanskt valnötsträd och honungsträd. Både Lundagård och nuvarande Universitetsplatsen inhägnades vid den här tiden med putsade stenmurar, men murarna runt Lundagård revs redan under 1800-talets första hälft och kvar finns bara en av järngrindarna som nu sitter vid ingången till museet Kulturen. Norr om Kungshuset låg den egentliga botaniska trädgården efter Hårlemans ritningar, med en centralt placerad spegeldamm och en orangeribyggnad med snedställda flyglar vid nuvarande Paradisgatan. Verksamheten i den botaniska trädgården fanns kvar till 1860-talet när den flyttade till den nya botaniska trädgården. Flyglarna till Hårlemans orangeribyggnad revs, liksom muren omkring trädgården – kvar blev bara en liten bit av den norra muren utmed Paradisgatan. Under 1860-talet fungerade området som fest- och promenadplats med sommarrestaurang. Skånska fornminnesföreningen ansökte 1867 om att få sätta upp några runstenar och i trädgårdens östra del anlades en runstenskulle 1868, lagom till universitetets 200-årsjubileum. När den nya Universitetsplatsen blev färdig på 1880-talet flyttades kullen med runstenarna till sin nuvarande plats och planterades med björkar. Vid samma tid försvann också de sista resterna av Carl Hårlemans botaniska trädgård och kvar i dag finns bara alléerna söder om Kungshuset. Under 1870-talet började den nya Universitetsplatsen ta form i samband med att Universitetshuset planerades. Byggnadens arkitekt Helgo Zettervall gjorde i samarbete med den danske landskapsarkitekten Henry August Flindt planer till en representativ plats och park framför den nya byggnaden. Det mesta av den arkitektoniska grundstrukturen genomfördes. I den symmetriska planen fungerar Kungshuset som en flygel i söder samtidigt som Palaestra et Odeum uppfördes som en motsvarighet i norr. Universitetsplatsens ambitiösa anläggning förverkligades med terrassen (som även var praktiskt betingad för att neutralisera terrängstigningen åt norr) och balustraden gjuten i betong, trapporna och gångvägarna. Murar, dammar och fontänen är tidiga exempel på användning av betong vid anläggandet. Uppe på terrassen, på ömse sidor om huvudentréns trappa, placerades de kraftfulla lyktstolparna av gjutjärn, ritade av Zettervall. Framför terrassen placerades parkens huvudmotiv, den fyrpassformade bassängen med sin fontän. Runt fontänen bredde gräsplaner med buskar och träd ut sig, några träd stod kvar från den gamla botaniska trädgårdens tid, till exempel en akacia, en tuja och några andra träd och buskar. Under 1900-talets första decennier fick Universitetsplatsen konstnärlig utsmyckning i form av porträttbyster och annan skulptur, och 1914 planterades de första magnoliorna. Sedan anläggningstiden har delar av vegetationen bytts ut eller föryngrats och de små gräsplanerna närmast terrassen har tagits bort. I huvudsak är anläggningen emellertid välbevarad. Mellan åren 2010 och 2015 genomfördes omfattande trädförnyelse av alléerna i Lundagård. Träden hade angripits av almsjuka och askskottsjuka, men även lind och kastanj förnyades. Alm, ask och hästkastanj kunde inte ersättas på grund av växtsjukdomar. I stället planterades avenbok och tulpanträd i alléerna och lindar ersattes med nya lindar. Källa: Ändring av skyddsbestämmelser för det statliga byggnadsminnet Universitetsplatsen, Universitetet 1, Lunds kommun, Skåne län. RAÄ-2020-1856, 2021-03-09. |
