Stäng fönster Sundsvall kn, GUDMUNDTJÄRN 1:1 GUDMUNDSTJÄRN
Anlaggning - Historik
| Historik |
|---|
| Nybygget Gudmundstjärn ca 13 km nordväst om Indals kyrka anlades i slutet av 1700-talet och brukades av samma familj i fyra generationer fram till 1944. Gården har ett mycket isolerat läge mitt inne i skogen vid en tjärn. Närmaste by, Östloning, ligger 6 km bort. Hit ledde en klövjestig; först 1961 anlades en skogsbilväg in till nybygget. Gården har idag 22 träbyggnader av ursprungligen ett 30-tal - som vid många nordsvenska gårdar en byggnad för varje funktion - löst grupperade kring tunet. Alla de äldre husen har alltid varit opanelade och omålade. År 1779 beviljades Olof Perssons ansökan om att få ta upp ett nybygge vid Lonings kronoallmänning och han fick nyttjanderätt och skattefrihet fram till 1792. Några år senare delades kronoallmänningens skog upp på de fem nybyggarna i trakten. Då fanns på gården förutom bostadshuset - en timrad enkelstuga - ett fähus, hölador samt härbre för utsäde, kött och fisk. Omkring 1800 uppfördes en ny mangårdsbyggnad - en tvåvånings parstuga - vilken fortfarande står kvar. Bagarstugan, även använd som sommarkök, tillkom samtidigt liksom smedjan. Senare tillkom vedboden, jordkällaren, risboden (för hjälpfoder) samt stallet. En storhässja för korn sattes upp. Vid bäcken byggdes 1865 en skvaltkvarn med överfallshjul. Några år senare byggdes den till med ramsåg och kompletterades efter 1883 med ett turbindrivet tröskverk. Gården fick vidare en snickarbod och 1904 ny mangårdsbyggnad intill den gamla. 1944 köpte Indals kommun gården för skogens skull och den kom senare i Sundsvalls kommuns ägo. Mellan 1980 och 1983 genomfördes en restaurering, finansierad av kommunen, arbetsmarknadsstyrelsen och riksantikvarieämbetet. Samtidigt med byggnadsminnesförklaringen blev hela anläggningen med alla inägorna, tjärn och omgivande skogspartier också naturreservat. KÄLLA: Byggnadsminnen 1978-1988 - Förteckning över nya byggnadsminnen 1 juli 1978-31 december 1988 enligt lagen den 9 december 1960, nr 690. Riksantikvarieämbetet (RAÄ), (Uppsala: A & W), 1989. ISBN: 91-7192-752-2 |
