Till Riksantikvarieämbetets startsida

 

Bebyggelseregistret (BeBR)

Bebyggelseregistret (BeBR)

Stäng fönster Linköping kn, VÅRDSBERG 10:1 VÅRDSBERGS KYRKOGÅRD

 Anlaggning - Historik

Historik
Vårdbergs kyrka är, trots sitt ombyggda skick, Östergötlands enda bevarade rundkyrka.
Ytterligare en har nyligen påträffats vid utgrävningar i Klosterstad utanför Vadstena,
medan rundkyrkan i Tjärstad (Kinda) är riven och försvunnen.
Flera av rundkyrkorna uppfördes som försvarskyrkor under 1100-talet och är vanligast
förekommande på Bornholm, i sydöstra Skåne, i Kalmar- och Stockholmstrakten. Flera
rundkyrkor är dock så små att försvarskaraktären kan ifrågasättas till exempel vad gäller
Klosterstad och Tjärstad som bör ha tillhört länets minsta kyrkor. Vårdsbergs karaktär
av försvarskyrka är dock tydlig och förstärks av att man ännu på 1800-talet kunde se
rester av skottgluggar i kyrkogårdens nordmur (Cnattingius/Ljungstedt 1966 s 3).
Den äldsta bevarade delen av kyrkan är alltså det runda långhuset som är uppfört av
kalksten under 1100-talets senare hälft. Till denna äldsta fas hör också några bildfriser
av sandsten som nu finns inmurade på andra platser i kyrkans murverk, bland annat i
tornet. Dessa har tidigare möjligen suttit över nordportalen.

En första tillbyggnad skedde mot öster i slutet av 1200-talet. Långhuset förlängdes med
ett rakt långhus mot öster. Ett äldre kor revs och ersattes av ett nytt kor med höga branta
gavlar uppfördes öster om det nya långhuset. Mot söder och norr uppfördes tvärskepp
som i kalkstenen visar spår av huggning med tandad mejsel, ett verktyg typiskt för
Linköpings domkyrkas byggnadshytta på 1230 och 1240-talen. Kyrkan fick därmed
form av ett kors med det gamla runda långhuset i väster.

Vid mitten av 1400-talet tillkom kryssvalv. 1616 förändrades kyrkans interiör i
samband med att väggarna dekorerades med kalkmålningar i tidstypisk stil.
Tornet uppfördes 1753-54 av den kände byggmästaren Petter Frimodig. Samtidigt revs
tornet på rundkyrkan liksom dess valv och pelare och istället uppsattes pelare av trä.
Vapenhuset i söder revs och sakristian utvidgades kraftigt. Vägg och valvmålningarna
överkalkades förutom i koret.
Vid senare omändringar har fönstren kraftigt förstorats, senast 1845. Samtidigt blev
kyrkans exteriör vitkalkad.

En omfattande renovering genomfördes 1939-40 under ledning av Erik Lundberg.
Denna syftade till att ta fram så mycket av den medeltida rundkyrkan som möjligt.
Bland annat togs det oputsade partiet på bilden ovan fram.

Kyrkogårdens historik
Uppgifter om kyrkogårdens historik har i huvudsak hämtats från Östergötlands
länsmuseums topografiska arkiv och bibliotek. Uppgifter om äldre lantmäterikartor är
hämtade från Lantmäteriets webbsida.

Vad gäller Vårdsbergs kyrkogård finns ett
omfattande material om kyrkogårdens historia och om enskilda äldre gravstenar
insamlat av Sune Ljungstedt, Vårdsberg. Materialet förvaras hemma hos honom. Tiden
för att skriva denna rapport har inte medgivit att detta omfattande material har gåtts
igenom annat än ytterst sporadiskt. En del muntliga uppgifter har lämnats från Sune
Ljungstedt till undertecknad under arbetets gång.

Det är alltså troligt att kyrkogården först var etablerad som försvarsanläggning och att
denna utvecklades till en kyrkplats i och med anläggandet av en försvarskyrka vars
ytterverk blev en kombinerad kyrkogårdsmur och försvarsmur. Ett liknande förhållande
är känt från bland annat några kyrkor på Gotland, till exempel Bunge och Gothem.
Delar av den ursprungliga kyrkogårdsmuren har frilagts vid arkeologiska
undersökningar, dels 1956 och dels 1977. Tyvärr finns de ritningar som upprättades då
och som det finns referenser till inte bevarade i Östergötlands länsmuseums arkiv och
inte heller hos ATA. Enligt en vag uppgift är delar av nordmuren densamma som den
medeltida, vilket förefaller sannolikt. Det framgår dock inte av materialet vilka delar det
är fråga om.

Ett av de sannolikt äldsta bevarade gravmonumentet på kyrkogården är en runsten
inmurad i sakristians nordvägg, med runorna utåt. Texten lyder austin rista stin thana
efter thuri fathur sin Östen reste denna sten efter Ture (eller Tore) sin fader. Texten
följer en ganska standardiserad uppställning, vilket gör den lätt att tolka. Stilen är
sydskandinavisk och stenen torde vara rest i mitten eller slutet av 1000-talet.

Inne i kyrkan finns tre fragment av en eller flera så kallade Eskilstunakistor. Dessa är
uppkallade efter den ort där det första exemplet identifierades, men är vanligast
förekommande i västra Östergötland. De tillhör den äldsta kristna tiden och består ofta
av en kista av kalkstenshällar med höga gavlar. Lockhällen och/eller gavlarna brukar ha
runtext och vara ornerade i runstensstil. Kistorna var avsedda för begravning av
betydelsefulla personer och att stå fullt synliga ovan mark.
Två av fragmenten i Vårdsberg har inbördes passning och spår av dekor, de är troligen
fragment av en lockhäll. Fragmenten ställdes upp i vapenhuset på 1940-talet men är
kända sedan 1800-talet Det tredje fragmentet upptäcktes under kyrkans golv vid
restaureringen 1980, där det ingick i ett äldre kalkstensgolv. Fragmentet har spår av
runstensdekor men inga bevarade runor.

Vid schaktning för ledningsdragningar över kyrkogården 1980 påträffades en avbruten
kalkstenshäll, vars behuggningsteknik (tandad mejsel) och form torde datera den till
1200-talet (Ljungstedt 1980). Det är osäkert var fragmentet påträffades eftersom ingen
ritning till rapporten finns bevarad i arkivet. Den sträcka som undersöktes var dock kort,
från västra grinden fram till tornet. Vid samma tillfälle påträffades också lösa ben i stor
mängd, men ingen intakt begravning.

Inga övriga spår av medeltida begravningsskick är kända från Vårdsberg. Däremot finns
ett relativt stort antal vårdar och begravningsminnen från stormaktstiden och framåt.
Inne i kyrkan finns en minnestavla över kronobefallningsmannen Johan Berg i
Ringstorp och hans hustru Catharina von Mellen, avlidna 1727 respektive 1720.
De äldre gravvårdarna i Vårdsberg har inventerats och till största delen tecknats av av
Sunde Ljungstedt. Inventeringen omfattar 15 nummer, varav nummer 1 och 2 avser
runstenen och ekilstunakistefragmenten. 4 vårdar från 1600-talet finns bevarade,
samtliga i fragmentariskt tillstånd. Äldst är en sten i vapenhusets golv över Ion ….rson i
Degered (Degeryd) och dennes båda hustrur Brita Hansdoter och Ingrid Nilsdoter döda
1628 och 1630, vården är av den äldsta smala höga typen (Ljungstedt nr 3). I korets
golv finns en vård lagd över Sven Brüseii barn döda 1658 och 1667 (Ljungstedt nr 4).
En vård av typsikt östgötskt barocksnitt har slagits i två delar varav den ena förvaras i
kyrkstallet och den andra ligger som trappsten till västra ingången. Den är rest över
Erich Nilson från Pargas (Nyland i Finland), död 1684 (Ljungstedt nr 5 och 8). Slutligen
finns ett litet fragment med datumet 1699 i kyrkstallet (Ljungstedt 13).
I koret ligger också en gravvård lagd av bokhållaren Paul Wardberg 1702 över dennes
föräldrar bokhållaren Oluf Hanson och Catarina Påldoter, döda 1662 respektive 1667
(Ljungstedt 6). På samma ställe ligger också en anspråkslös häll över Johannes
Zackarisasson död 1724 vid 1 års ålder (Ljungstedt 7). Från 1700-talet stammar också
en helt oskadad gravsten över rusthållaren Carl Johansson i Stora Metsjö, död 1782 som
numera förvaras i kyrkstallet (Ljungstedt nr 9).

Den äldsta vården på kyrkogården står sydväst om kyrkan. Placeringen är sannolikt inte
den ursprungliga. Den är rest över cornetten Arvid Fredenberg och hans hustru Birgitta
Helena Brandstedt från Ringtorp döda 1802 respektive 1789 (Ljungstedt nr 10).
Anita Löfgren-Ek har gått igenom det äldre kartmaterial som gäller Vårdsberg
(Löfgren-Ek, Kyrkbyinventering 1993-94, opubl material i ÖLM:s arkiv).
Lantmästerikartor finns från åren 1694 (arealavmätning), 1767 (storskifte), 1786
(konceptkarta) och 1843-46 (laga skifte).

Öster om koret finns flera mycket påkostade vårdar av mycket hög ålder. Äldst av dessa
är en hög kalkstensvård rest över hovrättsrådet Johan Odencrans, död 1083. Denna är
den äldsta vård som bevarats på ursprunglig plats. Odencrants var godsägare till
Vårdsbergs gård och författare till en sockenbeskrivning över Vårdsbergs socken. Intill
ligger också en nästan lika ålderdomlig vår, rest över pastorn och comministern Johan
Hallendorff1, död 1813.

På kyrkogården finns i övrigt två vårdar från 1860-talet längst norra muren, en över
byggmästaren Höglund, död 1860 och en liggande gravhäll lagd över lantbrukaren Set
Åbom, död 1869. Från senare delen av 1800-talet finns sammanlagt ytterligare 5 vårdar
på kyrkogården, de flesta placerade öster om koret, närmast kyrkan.
På kartorna från 1767 och 1842-46 finns en byggnad markerad i nordöstra hörnet av
kyrkogården, eventuellt ett magasin. Enligt uppgift flyttades byggnaden till en plats
sydost om kyrkogården och byggdes om till skola i slutet av 1860-talet. Troligen är det
denna byggnad som påträffades vid den arkeologiska undersökningen 1960.

1956 fanns planer på att utvidga kyrkogården mot norr, vilket kraftigt avvisades av de
antikvariska myndigheterna, eftersom detta skulle förändra det ålderdomliga intrycket
av kyrkogården, med kyrkan tätt inpå den norra muren. Man menade att muren här hade
sin ursprungliga sträckning och ett borttagande av denna var utesluten. Istället
rekommenderades en utvidgning mot öster som också blev av några år senare, 1959.
Vid med utvidgningen mot öster påträffades murrester på en 10 m lång sträcka.
Sannolikt delar av en äldre östmur. Dessa dokumenterades av Gunnar Lindqvist 1960
(ingen ritning finns bevarad i ÖLM:s eller ATA:s arkiv). Vid samma tillfälle påträffades
också delar av ett golv i direkt anslutning till muren. Sannolikt rester efter det hus som
är markerat på kartorna från 1764 och 1842-46 (se ovan). Kartan från 1694 visar att
bogårdsmuren legat i detta läge åtminstone sedan slutet av detta århundrade.
Någon gång under 1960- eller 1970-tal har en stor omläggnings av kyrkogården skett
varvid större delen av alla grusade häckomgärdade gravar tagits bort. Samtidigt bör ett
stort antal äldre vårdar ha bytts ut, undan för undan. Resultatet idag är en stor blandning
mellan gammalt och nytt.

Vid schaktningar för elkablar och åskledare 1977 påträffades en äldre bogårdsmur i
kalksten med gulaktigt bruk. Ingen rapport finns att tillgå men schaktningen berörde
enligt tillståndshandlingarna området mellan västra grinden och tornet. Detta bör betyda
att den ursprungliga muren gått närmare kyrkan. Kanske var en flyttning av muren mot
väster nödvändig på grund av platsbrist efter det att tornet uppförts och sannolikt tagit
upp det mesta av utrymmet väster om kyrkan. Möjligen är det en sådan utvinkling av
muren som är synlig i murskarven i den nuvarande västra muren.
Den sista utvidgningen av kyrkogården genomfördes 1993. Denna omfattade en ny
kyrkogård placerad nedanför Vårdsbergshöjden på gammal åkermark. Samt en
minneslund placerad öster om 1959-års utvidgning, på en terrass över den branta slänten
ned mot nya kyrkogården.