Till Riksantikvarieämbetets startsida

 

Bebyggelseregistret (BeBR)

Bebyggelseregistret (BeBR)

Stäng fönster Varberg kn, TORPA 23:1 TORPA KYRKA

 Anlaggning - Historik

Historik
FÖRSAMLING 1995 - TORPA
BEFOLKNINGSTAL - 1805: 343, 1900: 514, 1995: 1004

FÖRSAMLINGSHISTORIK - Medeltida socken.

LÄGE OCH OMGIVNING - Kyrkan ligger i anslutning till bebyggelsen, höglänt på dalgångssidan på gränsen mot skogsmarken. Kyrkans läge exponerar ned mot dalgången i öster. Socknen består av kuperade skogsmarker kringskuret av dalgångar med öppen odlingsmark.

RASERAD KYRKA / RUIN -

DEN BEFINTLIGA KYRKANS PLANUTVECKLING - Torpa är en av Hallands få medeltida landsbygdskyrkor där tegel använts som byggnadsmaterial. Planformen består av ett rektangulärt långhus med ett smalare, rakt avslutat kor. På långhusets sydsida ett murat vapenhus och i öster ett vidbyggt klocktorn av trä. Kärnyrkan härrör sannolikt från äldre medeltid och har bevarat sina ursprungliga mursträckningar (en i litteraturen omtalad västförlängning framstår som mindre trolig; jfr Eliasson uå). Vapenhuset är sannolikt senmedeltida. Trätornet i öster tillkom omkring 1770. I slutet av 1960-talet inreddes tornets bottenvåning som sakristia.

EXTERIÖR OCH INTERIÖR - Kyrkan är utvändigt vitputsad och det brädfodrade klocktornet är vitmålat. Långhus, kor och vapenhus täcks av separata sadeltak och det relativt låga östtornet kröns av en flack huv och lanternin med kort spira. På kyrkans västgavel finns sparsam tegelornering. Huvudingång genom vapenhuset i söder. Om exteriören präglas av medeltiden, är 1600- och 1700-talen framträdande i interiören. Kring den rundvälvda triumfbågen finns draperimålningar. Kyrkans innertak av trä är försett med måleri från 1700-talets andra hälft av målaren Detlef Ross. Ett dominerande inslag i kyrkorummet är de läktare som finns både i väster och längs hela norra långsidan. Altaruppsats och predikstol är barockarbeten.

ÖVRIGA UPPLYSNINGAR - I kyrkan bevaras cuppan till en medeltida granitdopfunt.

Uppgifterna är sammanställda av Riksantikvarieämbetet, forskningsprojektet Sockenkyrkorna. Kulturarv och bebyggelsehistoria 2001.