Till Riksantikvarieämbetets startsida

 

Bebyggelseregistret (BeBR)

Bebyggelseregistret (BeBR)

Stäng fönster Hedemora kn, GARPENBERGS KYRKA 2:1 GARPENBERGS KYRKA

 Anlaggning - Historik

Historik
Bergsbruket i Garpenberg har mycket gamla anor och hör till de äldsta i landet. Bygden har uppkallats efter de tyska bergsmänen ”Garpar” som redan på 1300-talet, av biskop Erlandsson Ängel, fick rättigheten att bryta malm vid Hedemora koppargruva. Socknen är dock betydligt yngre och bildades 1607, då många byar från kringliggande församlingar sammanfördes under Garpenberg. Strax innan eller ungefär samtidigt uppfördes även gruvkapellet som ännu är bevarat, nedanför nuvarande kyrka längre bort i sydväst. Sedan länge fanns även ett kapell, som brukades in på 1630-talet, vid Gruvsjöns nordvästra strand.

Efter sockenbildningen påbörjades uppförandet av en träkyrka på nuvarande plats. Den utvidgades 1680 men betraktades redan på 1700-talet som trång, trots sina 600 sittplatser. Till kyrkan hörde en klockstapel samt en kyrkogård, med inhägnad av träbalkar och två portar.

I maj 1784 drabbades dock kyrkplatsen av en våldsam brand som förintade flera byggnader, bland dessa kyrkan och klockstapeln. Bland de få inventarierna som kunde räddas fanns ljuskronorna och storklockan. Två veckor efter branden åtog sig konstmästaren J. Lindberg att upprätta ett förslag till en ny kyrka, att uppföra i gråsten och med spåntak. Redan följande år inleddes återuppbyggnadsarbeten. Som byggmästare anlitades Eric Sjöström, som även svarat för många kyrkobyggen i Bergslagen. Den nya kyrkan uppfördes på samma plats som sin föregångare och byggdes av sten, med torn och enligt perioden rådande byggnadsideal i gustaviansk stil. Som en följd av byggprojektet fick församlingen en ansträngd ekonomi. Tack vare hjälp från Salomon von Stockenström, ägare till Garpenbergs bruk, kunde dock kyrkobygget slutföras. Han bidrog även genom att donera tornuret och predikstolen. Redan två år efter branden, 1786, kunde den nya byggnaden invigas. Mycket återstod dock att göra, inte minst invändigt och det skulle dröja fram till början av 1800-talet innan kyrkan kunde anses vara fullbordad.


För mer historik se kyrkan samt bifogad PDF.