Till Riksantikvarieämbetets startsida

 

Bebyggelseregistret (BeBR)

Bebyggelseregistret (BeBR)

Stäng fönster Norrköping kn, TÅBY 8:1 TÅBY KYRKOGÅRD

 Anlaggning - Historik

Historik
På fotot ovan syns att kyrkogården tidigare omgärdades av ett staket. 1938-39 byggdes
den norra muren. Det bygget bekostades av generalmajoren Lagerlöf i New York till
minne av hans familjemedlemmar som vilar på Tåby kyrkogård. Runt övriga delen av
kyrkogården byggdes senare också en mur. I den östra delen finns en sten inmurad som
upplyser om att det arbetet utfördes år 1954 av Tåbybon Albin Jonsson.

Enligt C.F. Nordenskölds ”Beskrivningar över Östergötlands fornminnen” från 1870-
71 har kyrkogården uppförts på ”en forntida begrafningsplats” eftersom lerurnor och
brända ben påträffats vid gravöppningar. Inga källor förutom Nordensköld nämner ett
gravfält på denna plats. Vid en inventering 1979 kunde inga spår ses men förekomsten
på platsen av ett gravfält, möjligen ett yngre järnålders- eller ett äldre flatmarksgravfält,
ansågs ändå sannolik med tanke på läge och jordart. Vid förundersökning i samband
med schaktningar för VA 1991 hittades ett kraftigt fyllnadslager med grus, stenar och
lite kalkflisor som bedömdes höra samman med byggnadsarbetena på kyrkan 1788-89
samt 1819. Däremot framkom inga spår av något förhistoriskt gravfält. Det
förundersökta området låg väster om kyrkogården. Schaktningarna på kyrkogården
utfördes utan att antikvarisk personal närvarade. Ett omfattande gravfält av detta slag
framkom istället under skolans fotbollsplan på andra sidan vägen 1994. Detta kan
möjligen ha samband med de gravar Nordensköld nämner.

Kyrkogården har sedan medeltiden vuxit fram runt den medeltida kyrkan. Enligt C. F.
Broocmans sockenbeskrivning från 1760 tas klockstapeln ner 1752. 1918 skriver Anton
Ridderstad dock att klockorna flyttas från klockstapeln till det då uppförda trätornet
1755. Detta torn var inte tillräckligt kraftigt byggt för att klara klockans tyngd. När
kyrkklockorna ringde, skakade det i hela byggnaden så tornet var nära att rasa. Därför
revs tornet. Den nya kyrkans torn var inte färdigställt förrän 1819.
Flera påkostade gravvårdar har funnits/finns på Tåby kyrkogård. Ett ”Inventerings
Instrument på de i Tåby kyrka af Östergötlands Län och Stift varande
Fornlemningar…” upprättat år 1830 lämnar under rubriken ”På Kyrkogården” följande
uppgifter:

”Taubiska Grafven, ett tämligen högt och prydligt Stenhus med i sten huggna
ornamenter omkring dören, och på hvardera sidan om dören en i muren infattad sten i
form af Obelisker med Taubiska och Ribbingska vapnen. Ofvan dören denna Inskrift:
Didrich Henric Taube. Beata Magd. Ribbings. Ty slikom skall på sistone väl gå .
Grafven är byggd 1784.

En Grafhäll öfver framlidne Prosten Jon Wåhlander, död 1809 ligger på högra sidan af
denna grafven.

En Grafhäll vid Södra kyrkodören öfver Regementspastorn vid ÖstG. Cavallerie Olaus
Wikmark född d. 13 Aug. 1691 död d. 3 febr. 1737.”

Det Taubska gravkoret eller Mems gravkor som det också kallas är vilostad för tidigare
ägare av Mems herresäte, släkterna Taube, Hamilton och ätten von Saltza. Didrik
Henric Taube var amiral och landshövding och avled 1781. Taubska gravkoret
reparerades och ändrades omkring 1952 för att användas som församlingens bårhus.

Befintliga kistor i gravkoret nedsattes under golvet i Tåby kyrkas kor.
Prosten Jon Wåhlanders och regementspastorn Olaus Wikmarks gravhällar påträffades
inte vid inventeringstillfället. Två liggare av grå kalksten (A 27 och A 34) var dock
oläsliga p.g.a. nötning och lav.

Det gamla kyrkstallet, som låg strax sydöst om kyrkogården, revs 1953 för att ge plats
för nybyggnation av garage, förvaringsrum för brandkåren samt vedbod m.m.

För övrigt godkänner länsstyrelsen 1998 en ansökan om att få anlägga minneslund på
den gamla kyrkogården söder om kyrkan.