Till Riksantikvarieämbetets startsida

 

Bebyggelseregistret (BeBR)

Bebyggelseregistret (BeBR)

Stäng fönster Filipstad kn, BRATTFORS KYRKA 1:1 BRATTFORS KYRKA

 Anlaggning - Historik

Historik
FÖRSAMLING 1995 - BRATTFORS

BEFOLKNINGSTAL - år 1805: 1040, år 1900: 1305, år 1995: 542

FÖRSAMLINGSHISTORIK - År 1661 utbruten ur Nyed som kapellförsamling till Färnebo. Sedan 1770 annexförsamling till Färnebo (från 1971 Filipstad).

LÄGE OCH OMGIVNING - Kyrkan ligger i bruksbygden i östra Värmland, sydväst om Filipstad, på en svag höjdsluttning öster om Lungälven. Brattfors och dess omgivningar har nyttjats för brytning och bearbetning av järnmalm allt sedan senmedeltiden. En av hyttorna, Brattforshyttan, belägen i kyrkans närhet, nämns redan 1540 och var med kortare avbrott verksam fram till 1920. Området med hytta, kyrka och herrgård utgör riksintresse för kulturminnesvården.

RASERAD KYRKA / RUIN -

DEN BEFINTLIGA KYRKANS PLANUTVECKLING -
Den timrade kyrkan påbörjades 1661 (invigd 1696). Numera består byggnaden av rektangulärt långhus med tresidigt avslutat korparti, utbyggd sakristia i öster samt västtorn. Långhuset och det tresidiga koret är ursprungliga. Västtornet tillbyggdes sannolikt under 1720-talet. År 1798 beslutades det att sakristian, eventuellt härrörande från 1660-talet, skulle flyttas till östra gaveln. Ett vapenhus från 1680-talet vid södra ingången revs troligen under 1800-talets första hälft.

EXTERIÖR OCH INTERIÖR - Kyrkans exteriör har i allt väsentligt bibehållit sin karaktär från byggnadstiden. Den stående panelen är vitmålad under ett brant, spåntäckt sadeltak, valmat över korpartiet; långhusets takfall är framdraget även på västtornets nord- och sydsidor. Ingång i väster samt mitt på långhusets sydsida. En omfattande restaurering av kyrkorummet utfördes 1921, med Bror Almqvist som arkitekt. Vid detta tillfälle tillkom orgelläktaren i väster, liksom en ny orgel fördelad på två orgelhus, allt försett med en för arkitekten typisk dekor i stram jugend. Kyrkans innerväggar är sedan restaureringen 1953, utförd av Ragnar Jonsson, klädda med vitmålad, slät panel. Kyrkorummet täcks av ett spegelvalv. De ursprungliga färgerna på predikstol och altaruppsats, som förvärvades 1687 respektive 1694, framtogs 1953. Vid en restaurering 1972 avskiljdes tornets bottenvåning och långhusets västligaste del för praktiska utrymmen.

Uppgifterna är sammanställda av Riksantikvarieämbetet, Byggnadsregistret 1994 / Forskningsprojektet Sockenkyrkorna. Kulturarv och bebyggelsehistoria 2005.