Stäng fönster Arvika kn, ARVIKA KYRKBY 4:1 M.FL. MIKAELIKYRKAN
Anlaggning - Historik
| Historik |
|---|
| FÖRSAMLING 1995 - ARVIKA VÄSTRA BEFOLKNINGSTAL - 1805: 2117, 1900: 3734, 1995: 6734 FÖRSAMLINGSHISTORIK - Medeltida socken, till 1906 Arvika församling. Nämnda år utbröts Arvika östra, eller stadsförsamlingen, ur Arvika församling, varefter den senare kallas Arvika västra. Befolkningstal 1805: inkl. Arvika östra (Arvika köping). LÄGE OCH OMGIVNING - Kyrkplatsen är belägen vid Kyrkvikens norra strand, strax väster om Arvikas centrala delar. Den nuvarande stenkyrkan från 1600- och 1700-talen föregicks av en medeltida träkyrka. RASERAD KYRKA / RUIN - I: Medeltida träkyrka helgad åt S:t Mikael. Kyrkans utformning är okänd. Muntlig tradition gör gällande att den först stått på gården Dotteviks mark, men sedan flyttats till den nuvarande kyrkplatsen. Riven i samband med att ny kyrka uppfördes. DEN BEFINTLIGA KYRKANS PLANUTVECKLING - II: Den nuvarande, murade kyrkan består av ett rektangulärt långhus med ett tresidigt avslutat korparti, sakristia i norr och torn i väster. De äldsta i den befintliga kyrkan härrör från 1600-talets mitt. Grunden till stenkyrkan lades 1647 under ledning av "Simon murmästare i Carlstad". Kyrkan var 28 alnar lång (ca 22 meter) och hade sakristia i norr. Ett torn av trä restes på 1680-talet. Ett förslag till om- och tillbyggnad utarbetades 1776 av murmästare J. G. Reincke, vilket bearbetades vid ÖIÄ av Carl Fredrik Adelcrantz. Planerna realiserades under 1780-talet. Då tillkom det tresidiga korpartiet, samt nuvarande sakristia och torn. EXTERIÖR OCH INTERIÖR - Kyrkans exteriör är därefter välbevarad, och framstår som ett typiskt exempel på kyrkobyggandet under den gustavianska perioden. Kyrkans murar är vitputsade såväl ut- som invändigt och genombryts av stickbågiga fönsteröppningar. Långhusets sadeltak är skifferbelagt, medan tornhuven är klädd med kopparplåt. Ursprungliga ingångar i väster, via tornets bottenvåning samt mitt på långhusets nord- och sydsida (den södra portalen senare igensatt till dopnisch). Kyrkorummet täcks av ett brädvalv med markerad taklist. Vid den omfattande restaureringen 1947, under ledning av arkitekt Einar Lundberg, framtogs äldre färgsättning på altaruppsats och predikstol, arbeten från 1765 respektive 1739 av bildhuggaren Isak Schullström. Under nämnda restaurering ersattes de öppna bänkarna, som tillkommit vid 1860-talets mitt, med en sluten bänkinredning. ÖVRIGA UPPLYSNINGAR - Dopfunt från 1200-talet, nu i SHM. Kororgel invigd 1977. Uppgifterna är sammanställda av Riksantikvarieämbetet, Byggnadsregistret 1994 / Forskningsprojektet Sockenkyrkorna. Kulturarv och bebyggelsehistoria 2001; rev. 2003. |
