Stäng fönster Mora kn, LIMBÄCK 27:7 VÅMHUS KYRKA
Anlaggning - Historik
| Historik |
|---|
| Kapellförsamling utbruten ur Mora 1636 (eget pastorat 1868). Våmhus äldsta kapellbyggnad, uppförd 1635, låg på en liten upphöjning av terrängen, numera till stor del avlägsnad genom grustäkt. Platsen, som utmärks av en minnessten, kallas av gammalt Kapellsgrav. Ny kyrka påbörjades under 1770-talet nordväst om den gamla kyrkplatsen. I: Det äldsta träkapellet uppfördes 1635 och bestod ursprungligen av ett rektangulärt långhus med rakslutet korparti samt sakristia i norr. Långhuset förlängdes med 9 alnar i väster omkring 1651. Vid den nya västgaveln uppfördes ett vapenhus. En ny sakristia uppfördes 1727. Kyrkorummets brädvalv försågs 1659 med målningar föreställande Kristi historia från Bebådelsen till Yttersta domen samt Paradiset. Av denna målningssvit finns ett 60-tal bräder ännu bevarade, dock endast med ornamental dekor. Kapellet revs 1789. II: Den nuvarande stenkyrkan består av ett rektangulärt långhus med rakslutet korparti, en lika bred, tresidigt avslutad sakristia i öster samt västtorn. Grunden till kapellet lades mellan 1771-73, då medel utbetalades till byggmästare Elinos Eric Ersson från Noret för arbete med kapellet. Byggnationerna avstannade därefter och återupptogs först 1780. De bevarade ritningar, troligen utförda av arkitekt Jacob Wulff från ÖIÄ, följdes endast i tillämpliga delar. Uppförandet av kyrkan, som fortgick under resterande delen av 1780-talet, skedde dels under ledning av den gamle byggmästaren Elinos Eric, dels Anders Segerholm. Fasaderna är vitputsade och uppbryts av stickbågiga fönsteröppningar. Långhuset täcks av ett brutet tak, valmat i öster. Det karnissvängda torntaket, som ursprungligen var täckt med spån, kläddes med koppar vid en restaurering 1874-76, då även långhuset fick två nya fönster. 1953-54 restaurerades kyrkan efter förslag av arkitekten Cyrillus Johansson, och tornets lilla lanternin utbyttes mot nuvarande karakteristiska överbyggnad, en åttkantig lanternin med lökformad spira; samtidigt ersattes långhustakets spånbeklädnad med koppar. Ingång sker från tornets västsida (portalomfattning i sandsten från Oxberg tillkom 1953-54) samt mitt på södra långhusväggen. Kyrkorummet har vitputsade väggar och täcks av ett korgbågeformat trätunnvalv. Ny bänkinredning tillkom vid restaureringen 1953-54; vid samma tillfälle dekormålades taket av Gustaf Ambe och sakristian, bakom korväggen, inreddes som "lillkyrka". Predikstolen, tillverkad av Krång Lars Ersson på Sollerön, och altaruppsatsen, Ask Hans Jonsson i Västra Storbyn, är utförda i klassiserande stil 1806-07. Det ursprungliga altarkorset ersattes 1954 med det nuvarande svepsduksförsedda, utfört av Anders Kans i Bonäs. Uppgifterna är sammanställda av Riksantikvarieämbetet, Byggnadsregistret / Forskningsprojektet Sockenkyrkorna. Kulturarv och bebyggelsehistoria 1996. |
