Stäng fönster Östersund kn, FRÖSÖ PRÄSTBORD 2:1 FRÖSÖ KYRKA
Anlaggning - Historik
| Historik |
|---|
| FÖRSAMLING 1995 - FRÖSÖ BEFOLKNINGSTAL - 1805: 798, 1900: 2472, 1995: 10726 FÖRSAMLINGSHISTORIK - Medeltida socken. Före 1350 hade socknen en annexförsamling, som antagits ha varit Västerhus, vilken före detta år skulle ha införlivats med Frösö. (Enligt en annan uppfattning utgjordes annexförsamlingen av Kyrkås; jfr Almqvist 1984, s. 10f.) LÄGE OCH OMGIVNING - Frösö socken omfattar inte bara ön, utan även ett stycke fastland på Storsjöns södra sida. Frösö kyrka ligger högt i odlingslandskapet som tillsammans med bebyggelsen och miljön runt kyrkan utgör en del av Storsjöbygdens riksintresseområde. Klockstapeln sydost om kyrkan uppfördes 1754 av Pehr Olofsson i Dillne. Kyrkplatsen har en nyckelfunktion för kunskapen om kultplatskontinuitet och kristnande i Jämtland. Här står bl.a. den runsten som berättar om Östman, som "lät kristna Jämtland". Här har också legat tingsplats och kungsgård. I kyrkans omedelbara närhet ligger talrika gravhögar från järnåldern. Kyrkan är sannolikt uppförd på en förkristen offerplats. Rester av en sådan, som bör ha varit i bruk till omkring år 1000 har grävts ut under koret. Genom Östersunds expansion under 1900-talet upptas öns östligaste del idag av stadsbebyggelse. I stadsdelen Hornsberg uppfördes 1965 en kyrka i rött tegel efter ritningar av arkitekten Yngve Tegnér. RASERAD KYRKA / RUIN - DEN BEFINTLIGA KYRKANS PLANUTVECKLING - Kyrkan är av sten och består av långhus, smalare och lägre rakslutet kor i öster med sakristia i norr samt vapenhus i väster, med utbyggnad för väntrum m.m. i norr. Vapenhuset är återstoden av ett tidigare torn. Koret samt det för sin tillkomsttid ovanligt rymliga långhuset och det tidigare västtornet uppfördes under 1100- eller 1200-talet, den inbördes kronologin har dock inte kunnat fastställas. Kyrkan hade ingång dels på korets södra sida, vars omfattning ännu är bevarad, och dels på långhusets sydsida, nära västgaveln. Sakristian uppfördes omkring 1505, enligt datering av takstolen. Tornets överdel rasade 1722. Kyrkan restaurerades 1768 under ledning av Pehr Olofsson i Dillne, varvid återstoden av tornet fick sin nuvarande utformning som vapenhus, ingången flyttades från söder till väster och långhusets stora fönster togs upp. Exteriören har sedan dess behållit sin huvudsakliga form, medan interiörens karaktär förändrats flera gånger. Tillbyggnader för toalett, väntrum m.m. tillkom 1970 väster om sakristian och 1984 norr om vapenhuset. EXTERIÖR OCH INTERIÖR - Kyrkan täcks utvändigt av sadeltak, som är valmat över vapenhuset. Murarna är vitputsade, fönstren stora och rundvälvda. Ingång i väster genom vapenhuset. Kyrkorummet täcks av tunnvalv av trä med kraftiga profilerade taklister. Kraftfulla pilastrar markerar den rundvälvda triumfbågen. Vid en omfattande restaurering 1885-86 avlägsnades kyrkorummets äldre inredning. 1898 brann kyrkan, varefter endast yttermurarna stod kvar. Den återinvigdes 1900 efter att ha återställts efter förslag av Gustaf Hermansson. 1929-30 restaurerades kyrkan efter ritningar av Sven Brandel och Anders Roland med målsättning att återskapa kyrkans 1700-talskaraktär Ett tidigare tredingstak ersattes då av nuvarande trätunnvalv. Altaruppsatsen, anskaffad 1708, kan tillskrivas Daniel Kortz från Stockholm. Predikstolen tillverkades av Johan Edler d.ä. 1781. På korets sydvägg finns målningsrester från 1610. Den slutna bänkinredningen, som delvis innefattar äldre bänkdörrar med plattskärningsdekor, tillkom 1929-30, då också västläktarens barriär försågs med en äldre läktares målade fält från 1600-talet. I samband med en restaurering 1984 försågs innertaket över koret med en takmålning av målarmästare Per Halvarsson. |
