Stäng fönster Åre kn, ÅRE PRÄSTBORD 3:1 ÅRE GAMLA KYRKA
Anlaggning - Historik
| Historik |
|---|
| Åre gamla kyrka ligger utmed pilgrimsleden till Norge. Längs lederna mellan nationalhelgonens gravar, S.t Eriks i Uppsaladomen och S:t Olofs i Trondheimsdomen (Nidaros) vallfärdade pilgrimer under medeltiden. Åre gamla kyrka är troligtvis uppförd under perioden 1150 – 1200. Nordsvenska kyrkor med samma korform, lägre och smalare rakslutet kor i öster, brukar dateras till 1200- talet. Av dessa kan Åre möjligen tillhöra de äldsta med en möjlig tillkomst på 1100- talet. Åre medeltida kyrka bestod av ett långhus och ett rakslutet, lägre och smalare kor i öster. Kyrkan har haft två medeltida portaler förlagda ungefär mittför varandra, nära västgaveln, en på södra respektive norra sidan. Dessa sattes igen när kyrkan förlängdes på 1700- talet medan de två ursprungliga ljusöppningarna i koret finns kvar. De äldsta återstående delarna av den ursprungliga korkyrkan är koret samt större delen av långhuset. Av kyrkans utseende att döma kom stilpåverkan från Tröndelag, kyrkans rakavslutade kor och placeringen av portaler i både norr och söder visar på detta samband. Även takstolarnas utformning har ett tydligt släktskap med samtida kyrkor i Tröndelag. Sten användes, liksom i Åre, som byggnadsmaterial till alla bevarade medeltidskyrkorna i Jämtland. Kyrkorna kan ha varit vitkalkade med sadeltak, förmodligen spånklätt. Kyrkorna uppfördes mycket enkla och dekorativ skulptural utsmyckning som till exempel omfattningar kring portaler förekom väldigt sällan. Troligtvis hade kyrkorummet ett enkelt innertak i trä eller en öppen takstol vilket verkar ha varit vanligast i Jämtland under medeltiden. De medeltida kyrkorna blev med tiden för små och runt 1700- talets mitt var situationen över lag akut. Allmän kyrkoplikt och en folkökning under andra hälften av 1700- talet innebar tilltagande krav på större utrymme i kyrkorna. 1736 förlängdes långhuset åt väster på Åre gamla kyrka samtidigt som de medeltida portalerna samt triumfbågens valv mellan lånhus och kor murades igen. Idag kan portalerna ses genom skarvar på norra respektive södra muren. Vid den nya gaveln i väster byggdes ett vapenhus med entré på norrsidan. Koret inreddes samtidigt till sakristia och ett nytt altare uppfördes i långhusets östra del. Två ursprungliga ljusöppningar, ett murat stenaltare samt två nischer finns kvar i det gamla koret. Nu tillkom också de höga fönstren liksom stjärnvalven i trä och bänkinredningen. Kyrkan har kvar medeltida inventarier i form av en träskulptur av S:t Olof, en skeppsljusstake och ett processionskors i trä. S:t Olof statyn är troligtvis ett norskt arbete med en trolig datering till omkring år 1300. Dock finns en viss osäkerhet och en andra datering placerar statyn till 1500- talets början. Befolkningsökningen i Norrland under slutet av 1700- talet och hela 1800- talet efterlämnade tydliga spår i form av att många nya kyrkor byggdes och att äldre medeltida revs eller blev ödekyrkor. Efter tillbyggnaden på 1700- talet hade Åre gamla kyrka plats för 200 personer men på 1860- talet började diskussionerna om en ny församlingskyrka. En hård strid om var den nya kyrkan skulle placeras gjorde att det drog ut på tiden men 1894 stod kyrkan i Duved färdig. Därmed övergavs medeltidskyrkan men den användes dock sporadiskt. 1912 belades taket med skiffer och putsen togs bort från ytterväggarna. Vid en restaurering 1925 – 26 genomgick kyrkan en grundlig upprustning där flest åtgärder gjordes interiört. 1951 försågs bl. a. sakristian med skåp för förvaring. Ombyggnad skedde också av den bakre läktaren under 1950- talet. 1996- 98 genomfördes en interiör restaurering och konservering. Inredningen från 1950- talet togs bort och nya textilskåp sattes in i sakristian. Håltagningar som gjorts i läktaren vid installerandet av kyrkorgeln på 1950- talet reparerades. Golvet i kyrkans mittgång bröts upp och åtgärdades. |
