Till Riksantikvarieämbetets startsida

 

Bebyggelseregistret (BeBR)

Bebyggelseregistret (BeBR)

Stäng fönster Västervik kn, TÖRNSFALLS PRÄSTGÅRD 1:3 TÖRNSFALLS KYRKOGÅRD

 Anlaggning - Historik

Historik
Lika länge som det har funnits en kyrka på platsen lika länge har det förmodligen även funnits
en kyrkogård. Gravarna har sannolikt som var brukligt funnits söder om kyrkan. Detta är ett
drag som kyrkogården i stort sett behållit fram till idag. Endast få gravar finns på den norra
sidan.

I en förteckningar över ”fornlämningar” i Törnsfalls kyrka från 1829 nämns att det i gången i
kyrkan fanns en gravsten med munkstil, dvs inskription i gotisk stil, och att två liknande fanns
även ute på kyrkogården. Stenarna omnämns knappt hundra år senare i en artikel i
Westerviks veckoblad 6/3 1911:” I kyrkans vapenhus förvaras även två gamla gravstenar, av
vilka åtminstone den ena är synnerligen intressant. Den är väl bevarad och har följande
inskription på latin: ”Presbiterum clarum fac vivere in pace Ivarum inter Sanctarum sacras
sedes antimarum. Anno Dom. MCCXLII Sabato pt. (Låt den ryktbare presbytern Ivar leva i
frid bland de heliga själarnas heliga boningar. Han dog år 1342.) Han ska ha dött av
digerdöden enligt anteckningar av en komminister Westerkrantz . Den andra stenens
inskription är nu oläslig. Båda dessa gravstenar låg 1724 tillsammans med två andra inne i
kyrkans kor men flyttades sedan ut på kyrkogården. För att inte förstöras flyttades två av de in
i vapenhuset år 1880. Vid 1910 års renovering av kyrkan togs den mindre till trappsten vid
södra ingången och höggs då av. På uppmaning av riksantikvarien Montelius återfördes dock
stenen till vapenhuset. Troligtvis är de nuvarande trappstenarna de båda förut nämnda
gravstenarna.

Det finns uppgifter om att kyrkogården nyplanerades 1811 och sedan utvidgades 1864, 1898
och 1908. Förmodligen skedde dessa utvidgningar till största delen mot öster men även mot
norr. Fotografier från början av 1900-talet visar att träden i trädkransen redan då var stora,
vilket pekar mot att de kan ha planterats redan omkring sekelskiftet 1800.

Mer konkreta och detaljerade uppgifter om kyrkogårdens utseende i äldre tider får man först
genom gamla fotografier. De tidigaste fotografierna är från 1906 och visar en i stora stycken
annorlunda kyrkogård jämfört med dagens. På marken växer högt ängsgräs mellan gravkullar
med företrädesvis trävårdar men även en och annan av gjutjärn. Av trävårdarna finns de som
har formen av resta brädor, sk stavar, men även sådana som imiterar gjutjärnskors med
trepassformer i ändarna. Många av de äldre vårdarna står trärena sedan färgen försvunnit men
de nyare är målade i vitt. På kyrkogårdens södra sida står trävårdar både öster och väster om
den sneda gången fram till sydporten. Runt Nordenfalks familjegrav öster om korväggen finns
cypresser planterade, men de är ännu inte tuktade. Några årtionden längre in på 1900-talet har,
på södra sidan om kyrkan, trävårdarna på den ostliga delen om gången börjat ersättas av höga
stenvårdar.

1960 gjordes den senaste utvidgningen efter ritningar av Erik Palmgård på Kalmar läns norra
hushållningssällskap. Den innebar att kyrkogården utvidgades med en knapp tredjedel av
dittillsvarande yta åt öster. Utformningen var tidstypisk med helt gräsbevuxen yta och låga
rygghäckar mellan raderna. Gångarna mellan raderna med gravplatser markerades av plattor i
marken, men dessa togs bort på 1970-talet. Endast en del av denna nya yta har till dags datum
tagits i bruk med nya gravar. 1994 avdelades den sydostligaste delen åt en minneslund.
De förändringar som skett från 1960-talet och framåt har bestått av förenklingar av strukturen
med tex igensåning med gräs på grusgravar och gångar. Även en del rygghäckar har tagits
bort.