Till Riksantikvarieämbetets startsida

 

Bebyggelseregistret (BeBR)

Bebyggelseregistret (BeBR)

Stäng fönster Västervik kn, LOFTA KYRKA 1:1 LOFTA KYRKOGÅRD

 Anlaggning - Historik

Historik
Lofta socken ligger nordväst om Västervik och har medeltida ursprung. Sockengränsen har dock förändrats genom åren. Loftahammar blev utbrutet 1609 och nästan en tredjedel av ytan övergick till Överums socken 1931. Lofta socken har en rik fornlämningsbild med lämningar från alla delar av den förhistoriska perioden. Tydligast är kanske bronsålderns rösen i landskapet samt de fantasieggande hällristningarna som förekommer rikligt i socknen. Några finns alldeles i närheten av kyrkan. Större gravfält finns även från järnåldern. Jordbruk och boskapsskötsel har under lång tid varit de viktigaste näringarna. En stor del av socknen ingår i område som klassats som Riksintresse för kulturmiljövården.

Lofta kyrka
På platsen för den nuvarande kyrkan fanns tidigare en kyrka med rötter i medeltiden. Denna bestod till sin kärna av ett rektangulärt långhus och ett smalare rakslutet kor. Ett torn fanns i väster. Senare tillkom korsarmar och sakristia. Kyrkan revs i samband med att den nya kyrkan tillkom. Den nya kyrkan uppfördes 1835-37 efter ritningar av arkitekt Per Axel Nyström, troligen inspirerat av äldre ritningar utförda av länsbyggmästaren Johan Holmberg. Byggmästare var Wilhelm Rosén, stadsbyggmästare i Linköping. Kyrkan består av ett långsträckt långhus, vars östparti inrymmer en inbyggd korabsid med kolonner på en låg bröstningsmur, flankerad av sakristia och förvaringsrum. Indraget torn i väster. Den övre lanterninen tillkom 1889. Lofta kyrka är en av de största landsortskyrkorna i Kalmar län.

Kyrkogårdens historik
Nuvarande kyrkogård är belägen på ungefär samma plats som den medeltida kyrkan och kyrkogården. På storskifteskartan över Norrsjö by från 1784 framgår kyrkogårdens i det närmaste fyrkantiga form. På kyrkogården fanns en klockstapel fram till 1703 då klockorna överflyttades till det samma år förstärkta tornet. I ett sockenstämmoprotokoll från 1819 beskrivs ringmuren vara nedrasad. Komminister Grönlund klagade på att grannarnas kreatur ofta tog sig in och betade över de dödas vilorum. Inte förrän 1826 blev muren ordentligt lagad och lås och portar anskaffades så att djuren utestängdes. År1835, året innan den gamla kyrkan revs ritades den av bonden Fred. Hernström, Tingsta. På teckningen syns kyrkan med de närmaste omgivningarna och norra och östra sidorna av kyrkogården, som omgärdas av en stenmur. Från den norra sidas öppning i muren går en gång fram till kyrkans ingång i öster. Marken på kyrkogården är gräsbevuxen och helt utan träd. Av gravvårdar syns två staketomgärdade norr om sakristian, i övrigt skymtar flera mindre stenar eller troligare träkors på den östra och den södra delen av kyrkogården.
Kyrkogården nyanlades i samband med nya kyrkans uppförande 1835-37. Då ingick nuvarande kvarteren III - VII, norr och öster om kyrkan. Kvarter III och VI var köpegravsområden medan V och VII var linjegravsområden. Ungefär 100 år senare fanns behov av utvidgning. År 1934 utarbetade trädgårdskonsulenten Erik Palmgren ett förslag till utvidgning på kyrkobyggnadens södra sida. Tidigare hade landsvägen gått här, men efter omdragning av vägen blev området ledigt. Utvidgningen krävde flyttning av kyrkogårdsmuren , schaktning av jordmassor samt sprängning för att uppnå ett djup på 2 m. Nuvarande kvarteren I och II tillkom, vilka successivt togs i bruk från 1935 och framåt.
År 2001 anlades en minneslund i det som benämns kvarter VII och som tidigare rymt ett större linjegravsområden, varav bara rester återstår. I länsstyrelsens tillståndsbeslut anges i villkoren att de är viktigt att dessa resterande vårdar även fortsättningsvis får stå kvar på sina ursprungliga platser. Under senare år har kyrkogården också utvidgats med ett långsträckt parkliknande område norr om kyrkogårdsmuren och söder om den väg som finns. Här finns inga gravplatser planerade.