Stäng fönster Torsås kn, SÖDERÅKRA KYRKA 1:2 SÖDERÅKRA KYRKA (SOFIA MAGDALENA KYRKA)
Anlaggning - Historik
| Historik |
|---|
| En kyrkogård fanns säkerligen redan kring medeltidskyrkan. Hur denna gestaltade sig är inte känt. En ny kyrka uppfördes under 1500-och/eller 1600-talen, vilket säkert innebar förändringar för kyrkogårdens del. De första avbildningarna av den kyrka som förgick den nuvarande är teckningar utförda av Frigelius år 1749. På dessa avbildas den gamla tornlösa kyrkan omgiven av en kyrkogårdsmur med stigluckor åt väster och söder samt med klockstapel på den södra delen av kyrkogården. På den södra delen fanns ett benhus eller bårhus utritat. I kyrkogårdens sydöstra hörn stod ett par små byggnader intill muren. En trädkrans omgärdade kyrkogården. Plats för begravningar verkar i stort sett bara ha funnits söder om kyrkan. Socknens välbärgade befolkning fick säkerligen sin begravningsplats inne i kyrkan markerad i kyrkgolvet av kalkstenshällar. När den nya kyrkan började byggas lades grundmurarna norr om den gamla kyrkan. Detta innebär att den nya kyrkan således delvis måste ha byggts utanför den gamla kyrkogårdens norra gräns och att delar av dagens kyrkogård ligger på den plats där den gamla kyrkan stod. När grunden till den nya kyrkan lagts ska man ha börjat riva den gamla kyrkan. Gravplatserna inne i kyrkan försvann nu liksom många av gravhällarna. Två äldre gravhällar av kalksten finns dock bevarade inne i kyrkan och står uppställda under läktaren. Under ett par års tid bör kyrkogården ha varit mycket av en byggarbetsplats. När den nya kyrkan stod klar är det dock troligt att även kyrkogården uppordnades. Från hösten 1797 finns uppgifter om att ”kyrkogårdens afröjande, utvidgande och planerade” alltjämt återstod samt att nya kyrkogårdsringmuren skulle uppföras. Arbetet sköts då upp till följande vår. En utvidgning av kyrkogården ska alltså ha gjorts vid tiden. Det är dock inte känt i vilken riktning. Att uppföra en helt ny kyrka var en angelägenhet som i hög grad berörde hela socknen. Så som var vanligt vid tiden förväntades av de stora gårdarna att de skulle leverera byggnadsmaterial till platsen. Som tack för bidragen till kyrkbygget fick gårdarna i socknen tilldelat sig gravplaner ”för evig tid” på kyrkogårdens södra sida. Tydliga rester av dessa gårdsvisa gravplaner finns ännu bevarade i kvarter B och C. Några få bevarade vårdar på kyrkogården kan berätta något om hur vårdarna vid tiden såg ut. Häribland finns bl a två kalkstenshällar och ett par stående kalkstensvårdar. År 1832 byggdes ett bårhus på den sydöstra delen av kyrkogården. År 1870 utvidgades kyrkogården norrut på en bit mark tillhörande hovstallmästare Beier på Kollinge gård mot ett motsvarande stycke mark på prästgårdens ägor. En sockenkarta från 1852 visar nämligen att kyrkogården vid denna tid saknade jordningsområde på norrsidan. Motviljan mot att begravas på kyrkans norrsida hade tidigare varit stor, men synsättet hade börjat uppluckras i slutet av 1800-talet. Efter utvidgningen 1870 ska en ny stenmur ha byggts och de gamla ”snedmurar” som tidigare förenat tornet med kyrkogårdsmuren ska ha rivits och ersatts av järnstaket med två portar, enligt beskrivning i arkivmaterialet. Det är svårt att förstå vad som menas med denna beskrivning, men kanske monterades då järnstaketet och portarna mot väster. År 1901 utvidgades kyrkogården igen då ett område öster om den gamla kyrkogården köptes in från hemmanet Brod för ett pris av 1500 kronor. Träd planterades längs den nya kyrkogårdsgränsen i norr, och sannolikt byggdes också en mur. Träden står än idag kvar och markerar kyrkogårdens utsträckning anno 1901. Vid utvidgningen 1901 (eller möjligen vid 1928 års utvidgning) fann man resterna efter vad som beskrivits som ett gilleshus och ett fattighus i den gamla kyrkogårdens sydöstra hörn. Två fotografier från 1900-talets början kan berätta något om hur kyrkogården vid denna tid gestaltade sig. Båda fotografierna avbildar kyrkogårdens sydsida. Kullar av murgröna täcker området och däremellan finns grus och lite gräs. Endast ett fåtal gravvårdar syns på bilderna, enstaka kors av trä, vita eller svarta, något kors av gjutjärn samt enstaka minde vårdar av sten kompletterar bilden. En av stenarna har infälld inskriptionsplatta av vit marmor samt kröns av ett marmorkors. I nuvarande kvarter B invid kyrkans södra ingång ligger de två kalkstenshällarna som ännu finns kvar på samma plats. Dessa båda har troligen aldrig legat inne i kyrkan. Den ena av dem är daterad 1824, alltså efter det att begravningar i kyrkan förbjöds. Flera bänkar och soffor av trä är synliga på den ena av bilderna. Det som är förvånande med fotografierna är att antalet gravvårdar är så få – att inte ens träkors finns i någon större utsträckning. De närmaste åren skulle kyrkogården komma att förändras kraftigt. Som orsak kan nämnas den allmänna samhällsutvecklingen med industrialiseringen som både gav många människor mer pengar på fickan och gjorde produktionen av varor såsom gravstenar enklare. På 1910-30-talen fylldes kyrkogården av industritillverkade gravvårdar i olika utförande. Höga vårdar av svart granit, med tresidig avslutning, asymmetriska, i form som obelisker eller avbrutna kolonner kom nu att markera familjegravplatserna. Vid denna tid uppordnades också strukturen och gravplatserna kom att omgärdas av låga klippta häckar och/eller stenramar. Murgrönskullarna behölls dock i stor utsträckning. På kyrkogårdens norra del där huvudsakligen linjegravar, eller allmänna gravar fanns var vårdarna mycket mindre, ofta placerade liggande och av grå eller svart granit. Troligen var större delen av norra sidan gräsbesådd. Uppordnandet av kyrkogårdens södra sida med häckar och raka linjer kan ha utförts i samband med att en utvidgning åter genomfördes på 1920-talet. I arkivmaterialet finns ett förslag uppgjort 1928 av stadsarkitekten J Fred Olsson i Kalmar gällande utvidgning, ordnande och plantering av kyrkogården. Till kyrkogården lades ett stort område i öster, nuvarande kvarter J, K, L, M, N, U samt halva F och H. Det nya området anlades på tidstypiskt sätt med raka rader, häckar som avgränsade ytan i mindre områden samt rygghäckar. Man skiljde tydligt på gravplatser för samhällets olika sociala skikt. På en ritning från tiden visas att familjegravar skulle placeras längs flera av kvarterens ytterkanter med täta rader av linjegravar i kvarterens mitt. I den nya kyrkogårdens centrum skulle en oval ceremoniplats anordnas med sk hedersplatser intill. I stora drag genomfördes förslaget med grusade familjegravplatser och linjegravar i gräsmatta. Ceremoniplatsen verkar dock aldrig ha ställts i ordning. Vid områdets östra gräns byggdes mur och planterades lindar. Marken som togs i anspråk vid 1920-talets utvidgning köptes från Kollinge gård. Hela området ska ha djupgrävts för hand. I boken ”Från Bröms till Göddabo” berättar Ingrid Åstedt om sin fars arbete som kyrkvaktmästare i Söderåkra 1918-1950. Hon beskriver bl a att fadern ofta fick spränga på kyrkogården eftersom gravarna grävdes för hand och stora delar inte var djupgrävda. Begravningarna hölls efter gudstjänsten på söndagarna och kanterna kring gravarna kläddes med granris. De många murgrönekullarna på kyrkogården krävde klippning flera gånger per år för att vara fina. Gräset på kyrkogården slogs med lie och räfsades upp. Ännu år 1950 när nuvarande vaktmästares far började sin anställning som vaktmästare slogs gräset två gånger per säsong och höet ingick i vaktmästarens lön. Den första gräsklipparna inköptes dock rätt så snart efter detta, vilket måste ha inneburit en stor förändring. År 1949 gjordes en enkätundersökning i Växjö stift. Alla församlingar uppmanades av stiftet att svara på ett antal frågor rörande kyrkogården. I Söderåkra var det kyrkoherden Gustaf Pontén som skrev svaret. Här finns också uppgifter om hur kyrkogården såg ut vid tiden. På frågan om hur kyrkogården är planterad svarar Pontén att det finns lind, pilträd, liguster och buxbom. När det gäller uppdelning mellan familjegravar (enskilda gravar) och allmänna gravar (linjegravar) beskriver han att enskilda gravar säljs på en tid av 50 år och att plats i allmänna linjen upplåts gratis. Pontén fortsätter ”Å den äldsta delen av kykogården hade marken uppdelats efter byarna (gårdarna) och än idag anses gårdsägaren och hans familj ha rätt till fri gravplats å byns gravplan. Denna är särskilt utmärkt med fyrkantiga stenar, nedslagna i marklinjen. Gravkullar är en ursprunglig tradition. Så gott som undantagslöst är gravkullarna planterade med murgröna. Numera användes i allmänhet utslätad gravplan, belagd med grus el. kalkstensplattor eller insådd med gräs. När det gäller frågor rörande gravvårdarnas utseende framträder Ponténs personliga åsikter: ”Gravvårdar anses nödvändiga. Nära nog undantagslöst av sten. Stenhuggerifirmornas stundom närgångna propaganda avsätter bedrövliga spår. Vad storleken beträffar var ”ju större ju bättre” regeln som följdes. Några provexemplar vittnar än om de sorgliga följderna. Numer har höjden fixerats till 60 cm i vissa kvarter, 80 cm i andra, så vida ej särskilt tillstånd till högre erhållits av kyrkogårdsnämnden.” Tiden omkring 1900-talets mitt innebar stora förändringar på många kyrkogårdar. Inköpet av gräsklipparna gjorde sitt liksom önskemål om mer rationella och lättskötta kyrkogårdar. Under decennierna som följde såddes många grusgravar igen och häckar, staket och stenramar försvann. Detta skedde även på Söderåkra kyrkogård, troligen i slutet av 1960-talet och 1970- talet. På fotografier från 1960-talet fanns dock ännu de låga häckarna och grusgravarna kvar på kyrkogårdens södra sida. År 1962 utvidgades kyrkogården med ett stort område, en tidigare åker, norr om 1920-talets utvidgning. Det var trädgårdskonsulenten inom Kalmar läns södra hushållningssällskap Gösta Engstedt som uppgjort förslaget som avsågs ansluta till 1920-talsdelens räta linjer och vinklar. En vallmur av natursten uppfördes som avgränsning i norr, väster och öster. En grusgång skulle förläggas runt områdets ytterkanter medan övriga gångbanor skulle sås in med gräs. I den norra delen planerades en ceremoniplats med en rektangulär damm. Dammen blev aldrig verklighet men ceremoniplatsen blev till och finns än idag. I området planterades bl a rygghäckar av tuja, ölandstok och rosor. År 1966 byggdes kyrkogårdsmuren mot väster och sydväst om. Muren hade varit slätputsad, vitkalkat samt avtäckt med enkupigt tegel. Meningen var att muren skulle återuppföras på samma sätt efter Kungliga byggnadsstyrelsens anvisningar. Muren återuppfördes dock av fältsten i cement och utan puts eller täckning av tegel. År 1969 renoverades bårhuset vilket troligen innebar störst förändringar interiört. Ritningarna utfördes av Ivar Petersson. Invid bårhuset fanns sedan tidigare ett förråd som hade byggts 1962. År 1984 byggdes förrådet till med ett garage. År 1987 utvidgades kyrkogården igen, med en rektangulär yta mot öster. År 1992 skapades en minneslund på det område som tillkommit vid 1920-talets utvidgning. År 2006 grävdes ledningar för bergvärme ned på kyrkogården efter att tillstånd givits av länsstyrelsen. |
