Stäng fönster Torsås kn, GULLABO KYRKA 1:1 GULLABO KYRKA
Anlaggning - Historik
| Historik |
|---|
| Fram till år 1870 hörde Gullabo till Torsås församling och kyrkan gick under benämningen Torsås kapell. Organisationen med en huvudkyrka och ett kapell i skogsbygden förekom även på andra platser i södra Kalmar län. Exempel på andra f d kapell i skogsbygden är Bäckebo och Oskars kyrkor. I oktober 1870 blev Gullabo annexförsamling till Torsås och fick en egen präst. Prästgård och löneboställe skänktes till kyrkan av sockenbor. Den första prästen var komminister Olof Sellström. Det var först i samband med att Gullabo blev egen församling som kyrkogården anlades kring kyrkan. Innan dess hade de döda förts till Torsås för begravning. I början av 1920-talet begärde Gullabo församling att få bli eget pastorat med kyrkoherde. Begäran hörsammades och Gullabo fick sin första kyrkoherde i Gunnar Lagerquist som tjänstgjorde fram till 50-talet. Kyrkogården togs alltså i bruk först på 1870-talet. Ytan var då liten, men omgav kyrkan åt alla håll. Störst yta fanns i sydväst. Det var nuvarande kvarter A-D som ingick. Redan på 1920-talet hade kyrkogården blivit för liten. Församlingen ansökte därför om att få utvidga den. Ett stort område sydväst om den befintliga kyrkogården föreslogs. Omkring hälften av det föreslagna området kom också till utförande. Inför utvidgningen besöktes platsen av Manne Hofrén som beskrev att den befintliga kyrkogården var anlagd på en terrass uppmurad av gråsten och att ingen egentlig kyrkogårdsmur fanns. Vid denna tid stod en materialbod i kyrkogårdens södra kant. Boden, som hade byggts 1804, var uppförd av gråsten och hade tegeltak. I samband med utvidgningen, som kom till stånd 1927, revs boden. Vid samma tid fanns planer på att uppföra en klockstapel efter ritningar av arkitekt F Wetterqvist, men det utfördes aldrig. Den yta som tillkom genom 1927 års utvidgning gavs begränsningsmurar av sprängsten i kallmur. Man fortsatte på så vis att bygga på den terrass som den befintliga kyrkogården var anlagd på. Förslaget till den nya kyrkogårdsdelen hade utförts av kyrkoherden Gunnar Lagerqvist själv 1926. Det nya området, som inkluderade nuvarande kvarter E och F, utfördes som en fortsättning på den gamla. Mittgången som löpte ut från kyrkans långhusvägg förlängdes nu mot sydväst. Mittgången skulle, enligt förslaget kantas av granar. Den nya delen skulle anläggas med skilda ytor för familjegravar och allmänna gravplatser. Kring familjegravsplatserna föreslogs att buxbom skulle planteras och de allmänna kvarteren skulle omgärdas av tuja. Om dessa föreslagna planteringar genomfördes fullt ut är inte klarlagt. Ett nytt bårhus skulle, enligt planerna, uppföras i den södra kanten av den nya kyrkogården. Bårhuset skulle uppföras av tegel och ha slätpustade fasader samt tegeltak. Om bårhuset verkligen uppfördes är oklart. I länsmuseets och riksantikvarieämbetets arkiv finns några få äldre bilder från Gullabo kyrkogård. Samtliga bilder är odaterade och visar den sydvästra delen av kyrkogården. På bilderna syns att gångarna var belagda med grus eller sand och att även gravplatserna hade samma ytbeläggning. Häckar och, i något fall, staket av järn omgärdar de enskilda gravplatserna. Vid många av gravplatserna finns höga vårdar av svart eller grå granit – en typ som blev vanlig i 1800-talets slut då den industriella tillverkningen av gravvårdar tog fart. Troligen fanns på den gamla kyrkogården en uppdelning av köpta och allmänna gravar. Av dagens struktur kan man sluta sig till att det fanns både familjegravar och allmänna gravar i kvarter C och D under 1900-talets första hälft. År 1949 genomfördes en enkätundersökning i Växjö stift. Alla församlingar fick svara på ett antal frågor om sin kyrkogård. Kyrkoherde Gunnar Lagerquists svar är mycket kortfattat. Han berättar att björkar och lönnar samt häckar av tuja, buxbom och hagtorn är planterade på kyrkogården och att det både finns familjegravar och allmän linje. Vidare att gravstenarna är av granit och att inskriptionen består av bynamn samt födelse- och dödsdata. Lagerqvist vill också passa på att berätta något mer för domprosten. Han avslutar: ”Herr Domprost. Den nya kyrkogården, som i år av Biskopen invits är vacker genom sin monumentala ceremoniplats av kalksten…”. Han bifogar också ett fotografi över platsen. År 1949 hade kyrkogården alltså utvidgats igen, även denna gång åt sydväst. Kvarter G och H tillkom så tillsammans med den av kyrkoherden omtalade ceremoniplatsen. Utvidgningen hade ritats av länsarkitektkontoret i Kalmar. Den gamla kyrkogårdens mur bibehölls och kompletterades kring den nya kyrkogården. På samma sätt som vid den tidigare utvidgningen förlängdes den gamla kyrkogårdens mittgång mot sydväst. I kvarter G anlades familjegravar och enkelgravar i skilda områden, något som fortfarande syns i kvarteret idag. I kvarter H anlades familjegravar och den ceremoniplats som kyrkoherden beskrev ovan. Vid ceremoniplatsen skulle finnas plats för barngravar och urngravar. Planteringar utfördes enligt trädgårdsarkitekt Schuwerts förslag med träd längs mittgången och tujahäckar inne i kvarteren. I förslaget förordas av gravstenarna skulle vara låga och enhetliga. Vid mitten av 1900-talet genomgick Gullabo kyrkogård samma utveckling som många andra kyrkogårdar vid tiden. Grusgravar såddes igen och häckar och staket togs bort – allt för att rationalisera skötseln. En flygbild över Gullabo tagen år 1964 visar att merparten av grusgravarna i kvarter D då var igensådda. Kvarter H med ceremoniplatsen gjordes om på 1970-talet och ett bårhus uppfördes på platsen, halv nedgrävt i marken. År 1979 invigdes bårhuset som byggdes helt av öländsk kalksten. År1977 godkändes ett förslag till utvidgning av Gullabo kyrkogård med en helt ny del norr om den gamla. Arbetet blev dock inte utfört förrän 1988-89 då också en minneslund, ritad av Harry Kolsby, Kalmar, utfördes. Minneslunden gjordes om under sent 1990-tal. Då uppsattes också tre lyktstolpar på kyrkogården. År 1999 gavs tillstånd till ny beläggning med asfalt och toppbeläggning av singel på några gångar i kvarter H. |
