Stäng fönster Borgholm kn, HÖGBY 6:1 HÖGBY KYRKA
Anlaggning - Historik
| Historik |
|---|
| Kyrkogårdens historik Den plats där Högby kyrka ligger ska ha använts som begravningsplats i bygden under mycket lång tid. Väster om kyrkan finns resterna av ett gravfält från äldre järnåldern, ca 500 f.Kr. – 500 e. Kr. Gravfältet ska ursprungligen ha sträckt sig in över den mark där kyrkan och kyrkogården idag ligger. Idag finns ett tjugotal resta bautastenar kvar utanför kyrkgården. Om platsens långa historia berättade också den runsten som, fram till 1833, ska ha funnits på kyrkogården. Flera kända ölandsresenärer t.ex. Carl von Linné har berättat om stenen. Den beskrevs dock som sliten och svårtydd. År 1833 omnämns den för sista gången i skrift. Vad som därefter hände med den är inte känt. Den kristna kyrkan och kyrkogården övertog alltså en gammal kultplats i bygden. Redan när kyrkan började byggas i mitten av 1100-talet är det troligt att en kyrkogård anlades men hur denna såg ut vet vi inte idag. Den bör ha varit omgärdad av en mur som höll boskapen utestängd. Från 1600- och 1700-talen finns flera gravhällar av kalksten bevarade. De ligger idag i kyrkans golv. De kan ursprungligen ha legat över gravplatser i den gamla medeltidskyrkan. När den nya kyrkan byggdes flyttades de och användes som golvmaterial den nya. Den äldsta, på kyrkogården, bevarade gravvården är en gravhäll från 1616 över stenhuggaren MartinVahtis och hans hustru. Hällen är ett mycket vackert arbete som visar makarna Vahti i helfigur. De första uppgifterna om hur kyrkogården varit ordnad har vi i sockenstämmoprotokoll från 1600-talet. Enligt protokollen fanns redan på 1500-talet, kanske ännu längre tillbaka, en klockstapel på kyrkogården. Klockorna hade ursprungligen hängt i tornet men flyttades ut till klockstapeln när de gjordes större och tyngre. När det gjordes är inte känt. På en teckning av Rhezelius från 1634 syns klockstapeln i sydväst. Under 1600- och 1700-talet byggdes den om och renoveras vid ett flertal tillfällen. År 1787 byggdes västtornet om så att klockorna på nytt kunde hängas i tornet. Året därpå såldes den gamla klockstapeln och plockades ner av Andreas Nilsson i Sandby. Att djuren tog sig in på kyrkogården var ett problem. År 1654 blev det förbjudet att släppa in djuren på kyrkogården. Prästen och klockaren, som hade rätt till höskörden på kyrkogården ville naturligtvis freda den för betande djur. Vid den här tiden fanns tre ingångar till kyrkogården i väster, norr och öster. Portarna bestod troligen av enkla träluckor. De krävde naturligtvis en del underhåll. På 1720-30-talen ersattes träportarna i norr och väster av murade stigluckor. Den östra porten förblev av trä till 1801-1802, då även den försågs med en murad stiglucka. Någon gång på 1730-talet sattes en timvisare, också kallad solvisare, upp på kyrkogården. Var den stod är inte känt. På kyrkogården fanns vid sekelskiftet 1800 flera äldre gravvårdar som inte användes. Man uppmanade därför ägarna att ta hem de stenar som man inte använde. Resten såldes på auktion efter att man annonserat efter deras ägare i tidningar. Från 1800-talet finns dock flera gravvårdar bevarade på kyrkogården idag. Tre av dem är från 1800-talets början. Den äldsta är den s.k. prästgraven. Här är kyrkoherde Israel Sven Wellin och hans familj begravd. Kyrkoherde Wellin dog 1810. Gravplatsen är en rektangulär yta som omgärdas av en kalkstens mur. Innanför muren är uppfyllt med jord. I söder står en rektangulär vård med inskription. På sidorna och bakom denna är äldre rundande tjocka kalkstenar som för tankarna till arkitektur fragment. Man har spekulerat i om detta är ett äldre gravmonument som Wellin har övertagit men ingen vet med säkerhet om det är så. De andra båda vårdarna tillhör överdirektören Carl Sahlsteen, 1813, samt fältprosten och kyrkoherden Henric Johan Gummerus, 1836. Flera stora förändringar på kyrkogården genomfördes 1871 i samband med att kyrkan byggdes om. Då revs den gamla kyrkogårdsmuren för att man skulle kunna utvidga kyrkogården. I vilket väderstreck denna utvidgning gjordes sägs inte. Med tanke på var de äldsta gravvårdarna är placerade och äldre avbildningar av kyrkan och kyrkogården bör utvidgningen ha gjorts i väster, men det äldre kartmaterialet är här svårtolkat. Den nya mur som byggdes gjordes lägre än den gamla och stigluckorna revs. I Kalmar läns museums samlingar finns ett antal odaterade fotografier som bör vara från tidigt 1900-tal. Fotografierna ger ingen överblick över hur kyrkogården var ordnad vid den här tiden men de visar några av de olika gravvårdar som fanns. På ett av fotografierna som är taget på kyrkan från sydväst kan man skymta flera höga stående gravvårdar söder om kyrkan. Flera av dem är av sten men här finns också trävårdar, främst i form av kors. Två typer av korsformade trävårdar är fotograferade i närbild. På den ena bilden syns två vitmålade kors med mörka tavlor för data. Den andra bilden visar tre sammanhängande kors. Vart och ett har en inskriptionstavla. Även Vahtis gravvård är fotograferad. Det fotografiet bör ha tagits före 1926 eftersom man i bakom gravhällen kan se en del av kyrkogårdsmuren i söder. Denna revs 1926 för att kyrkogården skulle kunna utvidgas i denna riktning. Ett område på 6805 kvadratmeter lades då till kyrkogården. Marken hade köpts av kyrkoherdebostället. Ritningarna gjordes av trädgårdskonsulent Sigurd Ohlsson, Kalmar. Det nya området var närmast rektangulärt till formen. Raka gångar som möts i räta vinklar omramade området och delade upp det i två halvor. I det nya områdets ytterkant samt i ytterkanten av kvarteren anlades köpegravplatser. I mitten av områdets två halvor avsattes ytor för allmänna gravplatser. Den gång som skulle dela det nya området i två delar har på ritningen utformats som en cirkelformad centralplats med rosenrabatter. Enligt uppgift anlades denna gång och rabatterna men redan på 1930-talet togs de bort. Man kan dock än idag se spåren av dem när man gräver om gravarna. En ny kyrkogårdsmur anlades och en ingång gjordes i söder. Denna försågs med vitmålade dubbla trägrindar. Även den äldre delen av kyrkogården ordnades upp. Gångarna från kyrkan i östlig, västlig och sydlig riktning fick alléer av knuthamlade almar. Arbetena gjordes som nödhjälpsarbete. I läns museets samlingar finns ett odaterat flygfotografi som troligen är taget i slutet av 1950- talet eller början av 1960-talet. Det visar kyrkan och kyrkogården från söder. Den runda gången med rosenrabatter är borta och istället är höga tujor planterade på båda sidor om gången. Fotografiet visar att samtliga gångar, som på Sigurd Ohlssons ritningar skulle kantas av alléer av björkar, istället har en enkel rad med lövträd på ena sidan av gången, vilken sort går inte att urskilja. Utmed gången längst i öster verkar de tänkta björkarna istället ha bytts mot höga tujor. På flygfotografiet kan man se att de köpta gravplatserna ännu vid den här tiden var belagda med grus och omgärdade. Ett bårhus uppfördes 1961 efter ritningar av Nerles Arkitektkontor, Växjö. Ritningarna över bårhusets interiör justerades efter en del förslag av konstnären Lars Welton. Till kyrkogårdens ingång i väster tillverkades 1965 smidesgrindar. År 1966 konserverades Martin Vahtis gravvård från 1616 av riksantikvarieämbetets konservatorer. Uppgifter finns också om att gravvården konserverade på 1940-talet men dokumentation om detta saknas. Samtidigt lyftes frågan om hur stenen långsiktigt skulle bevaras. Förslaget att flytta in gravhällen i vapenhuset diskuterades men avfärdades. Man enades dock om att en vattenpost som stod nära gravvården skulle flyttas och dessutom skulle ett skyddande hölje tillverkas som kunde täcka stenen under vintern. Frågan om gravvårdens bevarande blev åter aktuell 1996. Då konserverades vården på nytt av AB Stenkultur i Stockholm. Hällen hade nu en stor genomgående spricka. Återigen föreslogs att hällen skulle flyttas in i vapenhuset. Tumban skulle få stå kvar och täckas av en nytillverkad häll. Ett argument mot detta var att både hällen och tumban troligen är tillverkade av Vahti. Det gör dem till en enhet som är olämplig att dela på. Idag täcks tumban vintertid av en presenning. Även tre gravvårdarna från 1800-talets början, prosten Gummerus, Kristina Gustafva Carlsmans och prosten I S Wellin har konserverats. En urnlund anlades 1978 i östra delen av kvarter D. Från år 1981 har man fortlöpande arbetat med att så in grusbelagda gravplatser med gräs och ta bort de omgärdningar som fanns. Idag finns endast ett fåtal grusbelagda och/eller omgärdade gravplatser kvar. I början på 1980-talet anlades också den gång som går från kyrkogårdens västra ingång söderut till kvarter K och J. I området runt kyrkan har flera gravvårdar tagits bort och en del av de kalkstenskors som står i området har flyttats ihop. Det arbetet påbörjades 1987. En minneslund anlades 2004 öster om kyrkan. Ritningarna gjordes av Outside landskapsarkitekter & ingenjörer AB. ARKIV OCH LITTERATUR Antikvariskt Topografiska arkivet, Riksantikvarieämbetet Kalmar läns museums topografiska arkiv Lantmäteriet Boström, Ragnhild Sveriges kyrkor, Öland, Högby, Uppsala 1968 Bucht, Eivor (red), Kyrkogårdens gröna kulturarv, Klippan 1992 Erixon, Sigurd (red), Sveriges bebyggelse IV, Uddevalla 1959 Hammarskiöld, Hans mfl, Minnets stigar – en resa bland svenska kyrkogårdar. Stockholm 2001 Hammarskjöld, Britt-Marie, Ett läns utveckling-Kulturminnesvårdsprogram för Kalmar län. Etapp 1, Översikt. Kalmar 1985 Håkansson, Gunnar, Öländska personminnen, Göteborg 1942 Högby Hembygdsförening, Högby socken på Öland, Borgholm 1996 Rahmqvist, Sigurd (red), Det medeltida Sverige, Bd 4, Småland 4, Stockholm 1999 Ullén, Marian, Medeltida träkyrkor, 1 Småland samt Ydre och Kinda härader i Östergötland. Stockholm 1983 Muntliga uppgifter kyrkvaktmästare Jörgen Arvidsson |
