Stäng fönster Borgholm kn, ALBÖKE KYRKA 1:1 ALBÖKE KYRKA
Anlaggning - Historik
| Historik |
|---|
| Kyrkogårdens historik När den första kyrkan byggdes på 1100-talet bör en kyrkogård ha anlagts. I närheten av kyrkan finns också gravar från järnåldern vilka visar att platsen varit bebyggd sedan lång tid tillbaka. Redan när kyrkan byggdes om för försvar, omkring år 1200, byggdes en försvarsmur även runt kyrkogården. Den murades av kalksten och blev 3-4 meter hög. Innanför muren byggdes en skyttebänk och bröstvärnet försågs med en krenelering av vinkelställda kalkstenar. En stor del av muren revs 1859 och stenen användes för att bygga den nya kyrkan. Innan muren revs avbilades den av Nils Månsson Mandelgren när han besökte Öland 1848. Det finns dock indikationer på att kyrkogården har en ännu längre historia som begravningsplats. I samband med en gravöppning 1928 ska man ha påträffat resterna av en hällkista. Fyndet hann dock inte dokumenteras innan graven skottades igen. Platsen ska ha varit 6 meter sydväst om kyrkans kor. Två äldre avbildningar av kyrkogården finns. Dels Rhezelius från 1634 och dels Abraham Ahlqvists från 1768. Rhezelius har avbildat kyrkan och kyrkogården från söder. Kyrkogården är på bilden utlagd som en kvadrat främst söder om kyrkan. I sydvästra hörnet står en bod i liv med kyrkogårdsmuren. Mitt på den östra kyrkogårdsmuren finns en markering som skulle kunna tolkas som en klivstätta. I söder, nära det sydöstra hörnet finns en stiglucka med trappstegsformat krön. Denna finns även avbildad på Ahlqvists bild men krönet har förenklats till en vanlig trekantsform. Även på Ahlqvists bild kan man se en bod men den förefaller ligga längre norr ut än på Rhezelius bild. På Ahlqvists bild syns också en klockstapel i sydost och flera träd eller större buskar på kyrkogården. Ombyggnaden av kyrkan 1828 innebar att en stor del av kyrkogårdens mark blev bebyggd. Nya ytor nordväst, norr och nordost om den nya kyrkan iordningställdes för gravsättningar. Kyrkogårdens yta utvidgades dock inte. Det visar resterna av den medeltida kyrkogårdsmuren som finns kvar i norr. Omkring 1829-30 inventerades fornminnen i många av Ölands kyrkor. I Alböke gjordes detta 1829. Då fanns flera gravvårdar från 1600-talets andra hälft och början av 1700-talet. Endast ett fåtal som har eller har haft längre inristades texter beskrivs. De ger intryck av att vara hällar som tagits ut ur den medeltida kyrkan. Det sägs också att det finns flera enkla gravvårdar utan märkliga inskrifter. År 1915 inköptes en likvagn och för den byggdes en bod i kyrkogårdens nordvästra hörn. På 1930-talet grävdes hela kyrkogården om för hand av dåvarande kyrkvaktmästaren Gustav Lindman. I samband med det arbetet togs också de flesta av de syrenbuskar som växte utspridda på kyrkogården bort. Man tog även bort flera gravkullar med murgröna. Liksom på flera andra öländska kyrkogårdar hade de fram till den här tidpunkten varit mycket vanliga på Alböke kyrkogård. Efter förfrågan fick man 1946 tillstånd att mura om grindstolparna. Bakgrunden var att församlingen ersatt de gamla, murkna trägrindarna med järngrindar. De nya grindarna var gjorda med grindarna vid N. Möckleby kyrkogård som förlagor. De skänktes till kyrkan av August Olsson i Lilla Istad. Det ska vid den här tiden ha funnits tre ingångar till kyrkogården. Samma år fick man tillstånd att mura om den övre delen av kyrkogårdsmuren. Om det gällde hela eller delar av muren framgår inte. Arbetet skulle dock utföras under överseende av landsantikvarien Manne Hofrén. Om arbetet utfördes framgår inte. År 1949 genomförde Ivar Hylander en inventering av kyrkogårdarna i Växjö stift. En frågelista skickades ut och på Öland svarade de flesta församlingar. I svaren från Alböke omtalas kyrkogårdsmuren som revs 1859. Det sägs också, vilket är föga förvånande, att inga begravningar har gjorts inne i kyrkan. Seden att begrava i kyrkorna upphörde successivt i slutet av 1700-talet och början av 1800-talet. Det är heller inte känt att kyrkogården har utvidgats vid något tillfälle. Att omgärda gravplatsen med häck av buxbom var vid den här tiden vanligt. Något sammanhängande linjegravsområde fanns inte men det förekom att enskilda gravplatser uppläts utan kostnad. Ännu vid den här tiden kunde man på kyrkogården urskilja var varje by hade eller hade haft sin gravplats. Det förefaller dock som att man inte längre tillämpade detta sätt att fördela gravplatser. Gravvårdarna skulle godkännas av kyrkogårdsnämnden men vilka regler man hade framgår inte. När den gamla kyrkan revs lämnades en del byggnadsdetaljer kvar på kyrkogården. År 1957 ordnades en bättre uppställning för en del av den medeltida kyrkans mittkolonn som fram till dess legat på kyrkogården. Samma år togs också en äldre solvisare omhand. Solvisaren stod uppställd på ett fragment av samma medeltida kolonn. Även andra kulturhistoriskt värdefulla föremål har tagits omhand. En runsten som hittades vid en gravöppning 1932 placerades 1943 vid kyrkans södra vägg. Den ska enligt en beskrivning från 1943 ha hittats 20 meter SSV om sin gamla placering. Även vården av äldre gravvårdar drog till sig en del uppmärksamhet. Riksantikvarieämbetet hoppades att man skulle få tillfälle att titta närmare på dem och ta fram förslag på lämpliga skötselåtgärder. Om det gjordes är inte känt. Någon gång i mitten av 1960-talet påbörjades den förändring av kyrkogården som ledde fram till hur platsen ser ut idag. Då började man att ta bort de omgärdningar som fanns runt gravplatserna. Grusbelagda gravplatser såddes in med gräs och de gravkullar som fanns kvar togs bort. Detta arbete har pågått successivt ända in på 1990-talet. En undersökning av den medeltida kyrkans grundrester gjordes 1968 av Ragnhild Boström. Samtidigt undersöktes resterna av den medeltida kyrkogårdsmuren som fanns kvar. En omedelbar åtgärd blev att ta ner de askar som stod utmed den gamla kyrkogårdsmuren i norr och vars rötter var på väg att skada muren. Stubbarna behandlades med ett medel så de inte skulle skjuta rotskott. Ytterligare en undersökning av grundresterna genomfördes 1970. Resultaten från denna grävning tydde på att kyrkan och kyrkogården låg på en äldre boplatslämning. C 14-prover togs men någon datering redovisas inte i den kortfattades rapporten. Boström påpekade också i rapporten att resterna av mittpelaren som stod uppställd vid kyrkan samt ingick i solvisaren borde förvara inne i kyrkan istället. Det gjordes dock inte. En bod i liv med kyrkogårdens västra omgärdning vinterbonades 1976 för att rymma toaletter, personalrum för vaktmästarna m.m. Byggnaden är gammal men det är inte känt när den uppfördes. Omkring 1994-95 genomgick byggnaden ytterligare en ombyggnad för att anpassa den till moderna behov. En minneslund anlades i början av 200-talet. Vem som gjorde ritningarna är inte känt. Kyrkogården tillgänglighetsanpassades 2006 då gången fram till kyrkans västra ingång belades med kalkstensplattor. ARKIV OCH LITTERATUR Antikvariskt Topografiska arkivet, Riksantikvarieämbetet Kalmar läns museums topografiska arkiv Lantmäteriet Bucht, Eivor (red), Kyrkogårdens gröna kulturarv, Klippan 1992 Erixon, Sigurd, Sveriges bebyggelse IV, Uddevalla 1959 Hammarskiöld, Hans mfl, Minnets stigar – en resa bland svenska kyrkogårdar. Stockholm 2001 Hammarskjöld, Britt-Marie, Ett läns utveckling-Kulturminnesvårdsprogram för Kalmar län. Etapp 1, Översikt. Kalmar 1985 Håkansson, Gunnar, Öländska personminnen, Göteborg 1942 Rahmqvist, Sigurd (red), Det medeltida Sverige, Bd 4, Småland 4, Stockholm 1999 Ullén, Marian, Medeltida träkyrkor, 1 Småland samt Ydre och Kinda härader i Östergötland. Stockholm 1983 Muntliga uppgifter kyrkvaktmästare Kenneth Ingvarsson, f.d. kyrkvaktmästare Rune Nilsson samt Barbro Augustinsson. |
