Stäng fönster Linköping kn, RYSTAD 3:1 RYSTADS KYRKA
Anlaggning - Historik
| Historik |
|---|
| Rystad på häradskartan från 1870-talet. Den gamla kyrkogården har samma utsträckning som idag. Till kyrkomiljön ansluter ett skolhus och ett fattighus söder om kyrkan. Kyrkoherdebostället är beläget strax utanför kartans västra utkant. Rystads socken finns omnämnd på 1300-talet och var 1535-1582 annex till Östra Harg. Därefter blev socknen eget pastorat och utökades med en del av Ö Hargs socken. 1782 utökades socknen också med Näsby som tidigare varit annexförsamling. Rystads kyrka Rystad är en medeltida socken och är belägen nordost om Linköping och gränsar i norr mot Roxen. Den äldsta kända kyrkan på platsen var uppförd av sten sannolikt på 1100- talet. Dess ursprungliga utformning är okänd. Den revs, med undantag av delar av södra och norra muren, i samband med att den nuvarande kyrkan började byggas 1780. Även kyrkan i grannsocknen Näsby revs och de två församlingarna uppförde gemensamt en ny kyrka på platsen för Rystad medeltida kyrka. Den nya kyrkan uppfördes av sten efter ritningar av arkitekt Olof Tempelman vid Överintendentsämbetet. Byggnadsarbetena, som utfördes av murmästaren Måns Månsson Lindgren och byggmästaren Peter Lindstrand i Linköping, var avslutade 1783. Kyrkan invigdes först 1796. Kyrkan har ett rektangulärt långhus med rakt avslutat korparti, sakristia i norr samt torn i väster. Fasaderna är slätputsade och avfärgade i vitt. Sadeltaket, som ursprungligen var täckt med tegel, är sedan mitten av 1800-talet belagt med skiffer. Huvudingången är via tornet i väster, men en ingång finns även centralt på södra sidan. Fönsteröppningarna är symmetriskt placerade med grönmålade träbågar med nygotisk spröjsning. Kyrkan har ett för tiden typiskt utförande med ett ljust och luftigt kyrkorum med trätunnvalv. Kyrkan har trots ett flertal renoveringar under framför allt 1900-talet bevarat stora delar av sin ursprungliga inredning. Näsby medeltidskyrka Näsby kyrka var en liten romansk kyrka som sannolikt ursprungligen varit gårdskyrka till Näsby huvudgård. Den uppfördes sannolikt på 1100- eller 1200-talet och förändrades efter detta sannolikt mycket lite, med tanke på församlingens storlek. Denna var under hela sin existens Östergötlands minsta, med ca 14 hushåll. Kyrkan och socknen beskrevs av sockenprästen Hans Hederström 1755 (Hederström 1755). Texten om kyrkan är kortfattad och innehåller nästan allt man vet om den. ”Kyrkan ligger allenast 26 alnar från Sjön, uppå en kulle, som skjuter något litet ut åt Roxen, och med tvenne vikars tilhjelp på ömse sidor om kyrkan, synes formera ett litet näs………..kyrkans ansenliga ålder kan slutas deraf, at ibland Consistorii gamla Acter finnes en Dn. Samundus, år 1290 hafva varit Rector Eccliesae Näsaby. Hon är redan i fordom tima murad til nu varande storlek af gråsten och utan torn. Längden är 16 ½ och bredden 12 ½ aln inom murarne. Högden til Takbandet är 7 1/2 aln. Taket är täckt av bräder…” I samband med diskussionerna om sammanslagningen mellan Rystad och Näsby togs ett förslag till utbyggnad av Näsby kyrka fram, till vilken ritningen är bevarad. Ritningen visar den tänkta tillbyggnaden, den västra tredjedelen med tornet, skild med ett smalt streck från den existerande medeltidskyrkan, som är av enklast möjliga typ. 1934 fredades kyrkplatsen, på initiativ av familjen von Ferlitzen som på 1700-talet var Näsby herrgårds ägare och vars medlemmar i flera fall är begravda på kyrkogården. Samtidigt restes också den nuvarande minnesstenen. Stenen fanns på platsen och har troligen ingått i den rivna kyrkan. I samband med detta gjordes också en utgrävning av kyrkans grundmurar av Bengt Cnattingius. Cnattingius utgrävning visade att svårt skadade grundmurar fanns kvar under mark. Murhörn konstaterades i söder medan i norr endast murens insida kunde fastställas. Murarnas utsträckning motsvarade ungefär de mått som angetts i Hederströms beskrivning. Däremot kunde inga spår efter det vapenhus som omtalas i ett sockenstämmoprotokoll från 1705 spåras. Fynden innehöll endast spridda skelettdelar, kistbeslag och kisthandtag samt byggavfall. Efter undersökningen markerades kyrkans utsträckning ovan mark med fyra halvmeterstora gråstenar. Kyrkogårdens historik Uppgifter om kyrkogårdens historik har i huvudsak hämtats från Östergötlands länsmuseums topografiska arkiv och bibliotek. Uppgifter om äldre lantmäterikartor är hämtade från Lantmäteriets webbsida. Rystads kyrkogård Efter sammanslagningen av Rystad och Näsby 1783 upphörde begravningarna på den senare kyrkogården och alla begravningar kom i fortsättningen att äga rum i Rystad. Det är okänt hur gammal kyrkogården i Rystad är, men det kan antas att den på vanligt sätt växt fram kring den tidigaste kristna kyrkan på platsen. Gården direkt norr om kyrkogårdsmuren är Rystads Bossgård. Bo eller Boss-gårdarna i Götaland anses ha med den lokala administrationen under sen vikingatid att skaffa, endera som statliga eller möjligen biskopliga gods. Rystad kan alltså från början ha varit gårdskyrka till ett sådant gods. Det sannolikt äldsta bevarade gravmonumentet på kyrkogården är en sönderslagen runsten inmurad i sakristians nordvägg, med runorna utåt. Texten lyder tursttin ……………..r frusten futhur sin Thorsten (reste denna sten efter) Frösten sin fader. Texten följer en ganska standardiserad uppställning vilket gör det möjligt att med någon säkerhet gissa vad som stått på det skadade mittpartiet av texten. Stilen är sydskandinavisk och stenen torde vara rest i mitten eller slutet av 1000-talet. Inga gravstenar eller gravmonument från resten av medeltiden är kända i Rystad. De äldsta bevarade gravmonumenten är från tidigt 1600-tal. Från det mörnerska gravkapellet kommer lockstenen till den sarkofag som låg över den ursprungliga graven i detta kapell. Den är numera inmurad i kyrkans norra vägg. Stenen avbildar landshövdingen Otto Helmer Mörner (d 1612) och hans hustru Maria von der Grünau (d 1634). Vid deras fötter syns också tre små barn, döda i unga år. Ätten Mörner innehade i flera generationer Tuna i norra delen av Rystads socken som stamgård. Senare reducerades gården till översteboställe. Till kyrkans inventarier hör också två rikt skulpterade överstycken från 1600-talets mitt. De bär ätterna Mörners och Ribbings vapen och anses ha prytt den i det mörnerska gravkoret placerade graven för Friherre Carl Mörner (d 1665) och Maria Ribbing (d 1665). Ätten Mörner finns representerad också med ett begravningsvapen i kyrkan gjort för översten Mörner (d 1675). Ytterligare ett begravningsvapen är utfört för Ryttmästare Johan Edelfeldt (d 1700). Från själva kyrkogården finns uppgifter om att en klockstapel nybyggdes 1648. Denna reparerades sedan flera gånger bland annat 1700 och 1720. Det i kyrkogårdens sydvästra hörn belägna gravkapellet omnämns 1715 ”täcktes den nya kyrkioboden, under med ny och gammal näfwer, ofwan på med halm och torf”. Även om kyrkboden ansågs som ny behövde den ändå nytt tak. Efter 1757 omändrades bodens funktion till sockenmagasin och 1936 togs den i bruk som gravkapell. Av äldre kartmaterial, bland annat en Laga skifteskarta från 1807 och den ovan återgivna häradskartan, framgår att den kyrkogården har samma utsträckning som idag. Denna är avsevärt större i söder jämfört med i norr, vilket kan indikera att kyrkogården någon gång blivit utbyggd mot söder. Om detta skett, är det i så fall tidigare än 1807. Av gravvårdar på plats innehåller kvarter B:s nordöstra hörn ett stort antal äldre vårdar. Två är från mitten av 1700-talet, fyra från förra delen av 1800-talet och ytterligare sju från slutet av samma århundrade. Äldst är en liggande gravvård av röd kalksten lagd över generalen? G Pettersson 1792. Läsningen är mycket osäker då stenen är svårt skadad av frostsprängning och överväxt med lav. I betydligt bättre skick är den näst äldsta vården. Den är rest över tre helt olika personer. Den förste är Jacob Ståhle, rusthållare i Bjursholmen, död 1755. Den andre är befallningsmannen Hans Ekbeck död 1760. Den tredje är Organisten Nils Forsbeck. Död 1790 inklusive hans familj. Den gemensamma nämnaren är att alla varit gifta med hustrun Christina Åkerlund, död först 1816. Med i graven fanns 3 unga barn från vardera de två första och 4 från det sista äktenskapet. Kvarter B:s nordöstra hörn utgör ett slags reservat där ett flertal äldre vårdar bevarats. Det bär uttalad karaktär av ett gammalt norrkvarter. Efter upplysningen föregick högreståndspersoner och präster ofta med gott exempel och lät sig begravas på norra sidan av kyrkan, tidigare en plats man betraktat med vidskepelse och misstro. Flera av gravarna från tidigt 1800-tal och från 1700-talet är sannolikt de ursprungliga på platsen. Södra delen av kyrkogården, kvarter A, är idag glest belagd med gravvårdar. Här kan spår ses av den gamla ståndsuppdelade kyrkogården från tiden kring år 1900. Främst välbeställda hemmansägare men också andra framstående personer fick då sina gravar utmärkta med höga smala vårdar utmed kyrkogårdens murar medan de inre delarna av kyrkogården var avsatta för de mindre välbeställda och gravar på linjen. Hemmansägaregravarna finns kvar främst utmed västra muren. Arbetet med den nya kyrkogården inleddes 1952 och den invigdes 1955. Minneslunden är anlagd nyligen samtidigt som öppningen i nordmuren utanför denna sattes igen. Näsby ödekyrkogård Ödekyrkogården är belägen på en markerad kulle vid vattnet direkt nordväst om herrgården. Inga strukturer utom en minnessten syns idag. Sockenprästen Hans Hederström gjorde en kortare beskrivning även över kyrkogården i sin sockenbeskrivning från 1775 (Hederström 1775 sid 43-44). Av denna framgår att kyrkogården saknat kyrkogårdsmur och istället var hägnad med träplank, vilket förklarar att ingen tydlig avgränsning syns idag. 1754 ville man enligt sockenstämmeprotokoll att en stenmur skulle uppföras. Sockenfolket menade dock att detta skulle bli för drygt då man samma år hade att göra i ordning vägen fram till kyrkogården. Istället beslöts att sätta upp ett nytt plank. Kaptenen von Ferlitzen på Näsby gård åtog sig att sätta upp 30 av de nödvändiga 202 alnarna plan förutom kyrkogårdsporten som också tillhörde gårdens ansvar. Vid samma tillfälle finns också uppgifter om en kyrkbod täckt med bräder och tjärad och rödfärgad. Hederström uppger också i sin skildring att de dödas gravvårdar bestod av svarta eller gula träkors på vilka namn, födelse och dödsdatum angavs. Om så konsekvent var fallet finns heller inga gravvårdar kvar på platsen. Kyrkogården finns angiven på lantmäterikartor från 1691 (arealavmätning) då kyrkan fortfarande var i bruk, 1807 (arealavmätning) samt 1878 (häradskartan). På kartan från 1691 finns kyrkan och klockstapeln avbildade Kyrkogården anges här som fyrsidig i motsats till den mer långsträckta nordsydliga utbredning som den har på de två senare kartorna. Av häradskartan framgår att kyrkogården länge efter nedläggningen användes som parkmark av herrgården. Numera är området öde och igenväxande och är avhägnat från den betesmark som omger den. |
