Till Riksantikvarieämbetets startsida

 

Bebyggelseregistret (BeBR)

Bebyggelseregistret (BeBR)

Stäng fönster Linköping kn, KAGA 4:5 KAGA KYRKOGÅRD

 Anlaggning - Historik

Historik
Kyrkogårdens historik
Uppgifter om kyrkogårdens historik har i huvudsak hämtats från Östergötlands
länsmuseums topografiska arkiv och bibliotek. Uppgifter om äldre lantmäterikartor är
hämtade från Lantmäteriets websida.
Kaga var sannolikt en central och viktig plats redan under vikingatiden och det var
säkert ingen slump att kyrkan byggdes här. Ett par uppgifter från vikingatid talar för
detta.
I vapenhusets östra vägg finns en runsten
inmurad. Den har inte ingått i något
gravmonument och har sannolikt stått
fritt. Stenen saknar kristet kors och
stungna runor och kan därför vara äldre
än kristnandet. Ornamenten består av en
enkel ormfigur. Det vill säga så kallad
sydskandinavisk stil. Texten lyder:
Tufi:raisti:stain:iftir:Lithbufi:fathur:sin.
”Tove reste denna sten efter Lid-Bove sin
fader”.
Namnet Lid-Bove antyder att han varit medlem av Thingalidet, kungens personliga
livvakt. Medlemskap i detta garde var förbehållet de främsta stormännen i landet och
Lid-Boves och Toves släkt ägde sannolikt det gods som sedan skulle bli den kungliga
Sverkersättens stamgods.
I Stifts och landsbiblioteket i Linköping
förvaras en skadad lockhäll till en så
kallad ”eskilstunakista” som när den
upptäcktes 1860 låg som trappsten i Kaga
prästgård.
Eskiltunakistorna var gravmonument
bestående av en stenkista ofta med höga
gavlar som stod ute på kyrkogården. De
brukar dateras till den allra första kristna
tiden, kring 1050-1100. De är särskilt
vanliga i västra Östergötland och brukar
ses som en indikation på att en kyrka
funnits på den aktuella platsen redan
under missonstiden.
Texten lyder sinkr:let .......eftir:frithelfi
kuna :sin ku………hialbi :sialu: enas
Det vill säga ”Sinkr lät (göra stenen) efter
Fridelf sin goda hustru, gud hjälpe hennes
själ.

Runstenen och eskilstunekistehällen antyder att en kyrka eller i alla fall en
begravningsplats funnits på platsen före den nuvarande kyrkan.
Uppgifterna om kyrkogårdens existens är annars mycket tidiga och kopplade till den
stormansgård som ska ha legat i det gamla byläget mellan kyrkan och ån. Kagagodset
omfattade de tre byarna Kaga, Alguvi och Sättuna. Samtliga med centrala namn. Kaga
uttolkas som Kaghöga, det vill säga (grav)högarna vid sankmarken. Alguvi som alla
gudars vi (altare) och Sättuna som (det befästa) gårdstunet vid vattnet. Godset liksom
kyrkan och kyrkogården kopplas intimt samman med den kungliga Sverkersätten.
Sverker var gift med sin företrädare Inge den yngres änka Ulfhild och utropades till
kung 1130. Enligt traditionen skall han ha låtit bygga Kaga kyrka 1137 och vid
invigningen låtit döpa sin gamle far kung Kol (eller Cornica) som strax därefter dog och
blev den första att begravas på Kaga kyrkogård. Enligt vissa forskare skall denne Kol
eller Cornica dock vara ytterligare ett par generationer äldre och kunna identifieras med
kung Erik Årsälls far, död redan 1088. Kagahällen visar dock att kyrkogården redan var
i bruk när och om denna begravning skedde. Möjligen avses att kung Kol skulle varit
den första att begravas intill eller i den då nya stenkyrkan.
Från tidig medeltid stammar också ett myntfynd som gjordes 1699.
Fyndomständigheterna är oklara, men fyndet är sannolikt gjort i eller nära kyrkan.
Fyndets omfattning är också oklar, men en del av det tillhörde fornforskaren och
kyrkoavbildaren Elias Brenners privata samling i början av 1700-talet. Fyndet innehöll
bland annat gotländska mynt och anses nedlagt före mitten av 1200-talet. Var mynten
finns idag är också oklart (se Myrberg 2004).
Kagagodset upphörde som sådant sannolikt i och med att det skänktes till domkyrkan.
Det fanns inte kvar i medeltida källor från 12- och 1300-tal. Socknen präglas då och
långt fram i tiden av en relativt välbärgad bondeklass på stora gårdar.
Inga övriga minnen från den medeltida kyrkogården finns bevarade idag. Men
tillbyggnaden av kyrkan under 14- och 1700-talet gör att medeltida gravar kan finnas
under dessa byggnadsstrukturer. Först från 1600-talet finns nya spår av en äldre
kyrkogård.

Ett säteri, Gerstorp, finns i socknen.
Vilket också avspeglar sig i gravar och
gravmonument. För ägarna av detta säteri
byggdes ett gravkapell någon gång på
1600-talet väster om vapenhuset. Här står
en lång rad kistor från 1600-talet och
framåt placerade.
Inne i kyrkan finns också
begravningsvapen tillhörande familjerna
Garff och Gyllenram. Hans Mårtensson
Garff och hans hustru Christinas gravsten
finns i vapenhuset, men var tidigare
inmurad på gravkapellet utsida. Den har
naturalistiska porträtt av paret, så som de
såg ut i livstiden.

Från stormaktstiden finns också en av de för 1600-talet karaktäristiska
kalkstensgravvårdarna i behåll. Den står idag på undanskymd plats under de stora
tujorna i sydöstra hörnet av gamla kyrkogården. Texten är aningen svårläst men den
förefaller vara rest över en bonde vid namn Bergerson (Birgersson) 1645.
Från 1700-talet finns inga gravvårdar bevarade, däremot finns kartmaterial som
innehåller information om Kaga by, kyrka och kyrkogård.

Kaga kyrkogård finns avbildad på historiska kartor vid två tillfällen från 1700-talet
(arealavmätning 1710 och storskifte 1767) och två tillfällen från 1800-talet (laga skifte
1867 och häradskartan 1870). Samtliga kartor visar en kyrkogård med samma utsträckning
som gamla delen av kyrkogården har idag. På platsen där nya kyrkogården
senare anläggs finns landsvägen och ett gärde.
Byn ligger samlad norr om kyrkan med undantag av prästgården vars tomt tar upp hela
södra sidan av kyrkmuren. På storskifteskartan finns också enklare avbildningar av
kyrkan och gårdarna. Gårdarna verkar stora och välmående och kyrkan är försedd med
sin höga spira.

Den äldsta på plats bevarade gravvården är en anslående gotisk gjutjärnsvård som står
intill östra muren på gamla kyrkogården rest 1846 eller 1854. Den ingår tillsammans
med den relativt anonyma röda granitvård som står bredvid i ett samlat monument.

Texten på gjutjärnsvården lyder:
Här under hvila bokhållaren A.J.
Widoffs båda makar Joh.Car. Pettersson
född d 20 mars 1818 död d 2 januari
1846. An Chr Pettersson född d 13 maj
1810 död d 25 december 1854.
På den enklare röda granitstenen står
endast A J Widoffs familjegrav, vilket
bör betyda att bokhållaren själv ligger i
denna sedan hon överlevt sina bägge
makar.

Av nästan samma datum är vården över komministern C A Nerman, död 1853. Denna
finns också intill östra muren.
Ytterligare 6 vårdar från 1800-talets senare hälft finns bevarade på ursprunglig plats,
medan ytterligare 4 finns bland de undanställda vårdarna i sydöstra hörnet och en ligger
bland de undanlagda på västmuren.
Den gällande gravkartan över den gamla kyrkogården upprättades redan 1911. Kartan
visar en tidstypisk kyrkogård med stora köpegravsplatser längs med murarna och söder
om kyrkan och betydligt mindre ”allmänna grafplatser” i den inre norra delen.
Omdisponeringen av den gamla allmänna linjen är inritad för hand ovanpå den gamla
texten.

På framsidan av Henry
Glads hembygdsbok (Glad
1998) finns ett flygfoto av
kyrkmiljön, sannolikt taget
1939 då en serie liknande
bilder togs. Fotot visar stora
delar av den norra delen av
kyrkogården. Bilden visar
tydligt samma ståndsindelade
kyrkogård som
också syns på kartan.
De gravar som syns på
bilden är nästan uteslutande
grusgravar omgivna med
häckar. Både utmed
murarna och på utsidan av
den inre norra delen. Där de
allmänna gravarna fanns är
det gräsmatta.
Kyrkogården omges av en
hög trädkrans och har sin
ingång från norr.

Där parkeringen ligger idag finns idag ligger prästgårdens ekonomibyggnader.
Kyrkogården har en högt uppväxt trädkrans. På framsidan av de första upplagorna av
Bengt Cnattingius kyrkobeskrivning av Kaga kyrka finns en liknande bild som denna
gång visar större delen av södra kyrkogården. Här är samtliga gravar stora och
rektangulära grusgravar oftast omgivna av häckar, men ibland också av stenramar.
Bilden är tagen av den kände Linköpingsfotografen Arne Gustavsson sannolikt någon
gång under 1940-1950-talet.
1937 genomfördes en restaurering av det Gyllenramska gravkoret inklusive de där
placerade kistorna.
Från 1942 finns ett dokument i ÖLM:s arkiv som omnämner en utvidgning av
kyrkogården omedelbart öster om kyrkan. Någon utvidgning av kyrkogården på denna
sida gjordes inte före 1961 och utsträckningen var densamma redan på
arealavmätningskartan från 1710 varför termen utvidning snarare måste vara teknisk i
detta fall.
Vid arbete på kyrkogården hade grundmurar, sannolikt för en planerad utbyggnad av
kyrkan blottats, dessa ligger kvar under mark (brev ÖLM:s arkiv 29.1.1943). De
påträffade murarna torde vara de som lades ut 1796 eftyer en plan av murarmästaren
Seurling. Dessa arbeten avbröts samma år då det stod klart att medel från den gravfond
som hängde samman med Gerstorpgraven inte kunde användas för arbetena.
1959 ommurades den södra kyrkogårdsmuren som befunnits vara i mycket dåligt skick.
Också den västra och norra muren förefaller ha åtgärdats vid samma tillfälle. Även om
detta inte framgår i källan.
Sannolikt gjordes den förändring som innebar att den allmänna linjen lades om och togs
bort på grund av platsbrist före anläggandet av den nya kyrkogården. Denna invigdes
1960 och togs i bruk för begravningar från och med 1961. I de handlingar som
upprättades finns kartor över den gamla kyrkogården och en karta över de sammanlagda
nya och gamla delarna. Kartan över den gamla kyrkogården visar i detalj hur denna såg
ut vid tiden. Samtliga gravplatser förefaller ha varit grusade med stenramsgravar. Enda
undantaget är två rader gravar direkt norr om sakristian, vilka måste utgöra den
allmänna linjen. På norra och västra utkanten av den inre norra delen finns också stora
grusgravar, medan de mittersta partiet av denna del av kyrkogården är upptagen av en
blandning av mycket små vårdar och oregelbundet lagda grusgravar.
1986 genomfördes flera förändringar på kyrkogården i och med genomförande av
handikappanpassning. En ny ingång gjordes direkt från parkeringen. En handikappramp
anlades över muren, mitt på södra sidan. Intill denna uppfördes en toalettbod. Samtidigt
lades en del av grusgångarna om. En del av gångarna belades med kalkplattor för att
underlätta framkomligheten med rullstol, ett arbete som sedan kompletterades 1993.
Denna plattgång drogs fram till ingången vid vapenhuset. För att ge plats för gången
öppnades en lucka i gravkvarteret direkt söder om vapenhuset och några äldre
gravstenar flyttades. Gravplatserna 70-71 och 86-87 kom att beröras.
Den senaste större förändringen var att minneslunden anlades på platserna 262-281 på
nya kyrkogården efter ett beslut 1993.