Till Riksantikvarieämbetets startsida

 

Bebyggelseregistret (BeBR)

Bebyggelseregistret (BeBR)

Stäng fönster Sundsvall kn, KUNGSNÄS 1:35 SELÅNGERS KYRKA

 Anlaggning - Historik

Historik
FÖRSAMLING 1995 - SELÅNGER

BEFOLKNINGSTAL - år 1805: 1060, år 1900: 2642, år 1995: 12912

FÖRSAMLINGSHISTORIK - Medeltida socknen uppräknad 1314 med Sättna som annex. Till 1624 pastorat med Sättna, därefter även med Sundsvall till 1822. Mellan 1822 och 1873 med Sättna, sedan 1873 eget pastorat.

LÄGE OCH OMGIVNING - Socknen ligger i Ljungans uppodlade dalgång väster om Sundsvall. Den befintliga kyrkan ligger högt mellan skog och åker i en sluttning ned mot Prästviken i den tidigare Selångersfjärden med bebyggelse på avstånd och perifert till närmaste tätorten Bergsåker. Läget är centralt i förhållande till odlingsbygden i stort. Strax sydväst om kyrkan ligger en äldre sockenstuga samt några kyrkstallar och i nordväst ett modernt församlingshem. I sydost nedanför kyrkan ligger prästgården med en bagarstuga. Hembygdsgård och en äldre skolbyggnad (Nävsta skola) ligger ca 300 m väster om kyrkan. Längre ned i sluttningen, söder om kyrkogården, ligger ruinen av Selångers medeltida kyrka. Den ligger nu ca 15 m över S:t Olofs hamn, som under medeltiden troligtvis var utgångspunkt för pilgrimsfärderna mot Nidaros. Söder och väster om ruinen finns ett fornminnesområde med flera gravfält, bl a med en storhög. Området utgör riksintresse.

RASERAD KYRKA / RUIN - I: Medeltida kyrka i sten med långhus och smalare rakslutet kor. Senare tillkom sakristia i norr, vapenhus i söder och ett torn i väster. Ingångar i söder till långhus och till kor, senare också genom västtornet. I långhusets nordöstra vägg finns en nisch. Öppningen mellan kor och långhus är mycket trång. Mot slutet av medeltiden fick kyrkorummet tegelvalv, vid samma tid målades kyrkans inre. Kalkstensfragment från en dopfuntscuppa och dess bevarade fot har rekonstruerats i en ny funt som nu finns i den nya kyrkan. Funten som är daterad till 1200-talets mitt är tillskriven den gotländske stenmästaren Calcarius. 1928-29 konserverades ruinen. I en urkund från medeltiden omtalas en lagbok, det normativa huvudexemplaret av Hälsingelagen, som 1374 tillfälligt hämtats från Selångers kyrka där handskriften annars förvarades, fastbunden med kedjor fyra och halv aln långa.

DEN BEFINTLIGA KYRKANS PLANUTVECKLING - II: En ny kyrka byggdes norr om den gamla mellan 1780-81, huvudsakligen efter ritningar av Olof Tempelman. Byggmästare var Daniel Lundqvist och Christer Loëll. Rektangulär gråstenskyrka med trekantigt kor och fyrkantig sakristia öster därom och i väster ett kraftigt torn. 1966-68 fick kyrkan en tillbyggnad i tegel på sakristians norra sida.

EXTERIÖR OCH INTERIÖR - Vitputsade fasader och plåttak. Tornet har en mjukt svängd huv. Exteriören är bortsett från tillbyggnaden och byte av takmaterial, tidigare spån, troligen oförändrad sedan 1780-talet. Ingångar i väster och söder. Innertaket är ett högt tunnvalv av trä och tegel med dubbla gördelbågar från kopplade pilastrar. Interiören domineras av den storslaget utformade östväggen och dess kombination av arkitektur, skulptur och illusionsmåleri. I centrum det tomma korset, innefattat i en kolonnuppställning och ytterst ett målat, mörkblått draperi, som omger en likaledes målad skenarkitektur. Altaruppsatsen utfördes 1790 av snickaren Olof Berggren från Borgsjö, som samma år också levererade predikstolen. En omfattande restaurering 1939, ledd av arkitekten David Frykholm, var övervägande praktiskt inriktad.

Uppgifterna är sammanställda av Riksantikvarieämbetet, Forskningsprojektet Sockenkyrkorna. Kulturarv och bebyggelsehistoria 1999.