Till Riksantikvarieämbetets startsida

 

Bebyggelseregistret (BeBR)

Bebyggelseregistret (BeBR)

Stäng fönster Flen kn, VADSBROBY 1:9 VADSBRO KYRKA

 Anlaggning - Historik

Historik
FÖRSAMLING 1995 - VADSBRO

BEFOLKNINGSTAL - år 1805: 677, år 1900: 1005, år 1995: 346

FÖRSAMLINGSHISTORIK - Medeltida socken.

LÄGE OCH OMGIVNING - Kyrkan ligger ca 2 km nordväst från tätorten centralt på sörmländska sjöplatån på en moränhöjd i ett öppet jordbrukslandskap nära Hedenlundaån som mynnar i Vadsbrosjön. Intill kyrkan ligger den tidigare skolan.

RASERAD KYRKA / RUIN -

DEN BEFINTLIGA KYRKANS PLANUTVECKLING - Den murade kyrkan består av ett påfallande långsträckt långhus med tresidigt avslutat korparti, korsarm i norr, två gravkor i söder (det västra över ätten Ryning, det östra över ätten Falkenberg). Av den äldsta stenkyrkan från 1100- eller tidigt 1200-tal finns partier i det befintliga långhusets syd- och nordmurar. Kyrkan byggdes sannolikt om till salkyrka under sent 1200- eller 1300-talets första hälft och en sakristia tillfogades på nordsidan (rest av sakristians östmur är ännu synlig). Enligt skriftliga uppgifter hade medeltidskyrkan torn i väster, men någon närmare datering kan inte preciseras. Den befintliga planformen fick kyrkan efter om- och tillbyggnader i flera etapper under 1600-talet. Troligen under 1620-talet tillkom korpartiets nuvarande, brutna östvägg. Såväl sakristia som västtorn revs 1656-58 varefter korsarmen, som ursprungligen inrymde både sakristia och herrskapsläktare, tillbyggdes och långhuset förlängdes i väster. I samband med dessa förändringar uppfördes även Rynings gravkor. Det Falkenbergska gravkoret påbörjades 1691, men stod inte färdigt förrän 1719.

EXTERIÖR OCH INTERIÖR - Den i övrigt enkla salkyrkans exteriör domineras av de tillbyggda gravkoren, med sina hörnlisener och rikt utformade takhuvar. Långhusets väst- och sydportaler har finhuggna sandstensomfattningar, sannolikt huggna av Johan Wendelstam, som även svarat för det Ryningska gravkorets skulpturutsmyckning. Ingångar i västgaveln och på långhusets sydsida. Kyrkorummet är helt övervälvt. Vid mitten av 1400-talet slogs tre tegelvalv. Kalkmålningarna på medeltidskyrkans väggar och valv har attribuerats till Albertus Pictor. Även det ombyggda koret och västförlängda långhuset fick 1656-57 figurativa kalkmålningar. Wendelstams hand kan även igenkännas på den fasta inredningen, bland annat i den praktfulla altaruppsatsen. Bänkinredningen, orgelläktaren och den dunkla färgsättningen tillkom i samband med en omfattande restaurering 1902 efter ritningar av arkitekt Fritz Eckert då också kalkmålningarna kompletterades av Carl Wilhelm Pettersson. Dopfunten i röd kalksten är medeltida.

Uppgifterna är sammanställda av Riksantikvarieämbetet, Byggnadsregistret 1995 / Forskningsprojektet Sockenkyrkorna. Kulturarv och bebyggelsehistoria 2002.