Stäng fönster Karlskrona kn, KRISTIANOPEL 10:45 KRISTIANOPELS KYRKA
Anlaggning - Historik
| Historik |
|---|
| FÖRSAMLING 1995 KRISTIANOPEL BEFOLKNINGSTAL - år 1805: 1761, år 1900: 2929, år 1995: 1532 FÖRSAMLINGSHISTORIK - Medeltida stadsförsamling. Hette fram till år 1600 Avaskär. LÄGE OCH OMGIVNING - Strax norr om nuvarande Kristianopels köping och på fasta landet låg under medeltiden Avaskär, omtalat som stad redan under 1300-talet. Av Avaskärs kyrka finns inga lämningar ovan jord, men dess läge på den s.k. Gamle Kyrkogård är känd. I söder intill muren står ett gravkapell, ursprungligen en bod, som 1909 flyttades till sin nuvarande plats. Då staden under sjuåriga kriget lades i aska togs den nya staden Kristianopel i besittning år 1600. Från år 1600 heter socknen Kristianopel, efter grundaren, den danska kungen. I samband med stadens och bastionens grundande övergavs Avaskärs kyrka och staden ödelades. Kristianopel anlades på det långsträckta Korsaskär, strax söder om den gamla staden. Den äldsta kyrkplatsen i det nuvarande Kristianopel låg i stadens sydvästra del, omedelbart intill Väderkvarnens bastion. Den nya kyrkan uppfördes 350 m söder om Kristianopels nuvarande kyrka. På det smala näset Valludden mellan Östersjön och Horsafjärden återfinns ruinen av denna kyrka. Läget är helt flackt innanför försvarsvallen. Kyrkan brändes av svenska trupper år 1611. Ruinhögen, delar av bastionen samt stadsplanen är ännu bevarade. Området används idag som campingplats. I våra dagar kallas platsen för Käringkullen. Den nuvarande kyrkan förlades något mer centralt vid hamnen. Den uppfördes år 1618 söder om byn Avaskär och väster om Kristianopels fiskeläge. Kyrkplatsen, som ligger mellan Avaskärs kyrkplats och platsen för Kristianopels första kyrka, är flack och omgiven av lövdungar. Till kyrkomiljön hör även ett sockenhus från 1913. Söder om kyrkan finns ett sommarstugeområde, ett vandrarhem samt campingplatsen Prästgården. Socknen ligger vid kusten nordost om Karlskrona och gränsar i norr till Småland. Kyrkan ingår i större riksintresseområde för kulturmiljövården. På platsen för den första kyrkan i Avaskär, i anslutning till begravningsplatsen 800 m norr om Kristianopels nuvarande kyrka, uppfördes 1934 ett kapell. RASERAD KYRKA / RUIN - I: Den raserade AVASKÄRS KYRKA är känd utifrån en lantmätarekarta från 1778. Den uppfördes i sten troligen under 1100-talet eller 1200-talets första hälft och bestod av ett rektangulärt långhus och ett smalare absidkor. Riven i samband med att ny kyrka uppfördes i det nya stadsläget. II: Den äldsta kyrkan i Kristianopel påbörjades enligt uppdrag år 1600, under ledning av byggmästare Hans von Freiberg (eller Freibürgen). Den uppfördes av sten och bestod av ett rektangulärt långhus med rakslutet korparti. Arbetet med ett torn, sannolikt vid kyrkans västgavel, bedrevs 1607-08. Redan 1611 stacks kyrkan i brand, varefter den så småningom övergavs till förmån för ett nybygge på annan plats i staden. DEN BEFINTLIGA KYRKANS PLANUTVECKLING - III: År 1618 påbörjades uppförandet av den nuvarande Kristianopels kyrka, under ledning av murmästaren Olluff Madsen, och 1624 togs den ännu ofullbordade kyrkan i bruk under namnet Helig Trefaldighets kyrka. Kyrkan har en ovanlig planform med parallellogramformat långhus försett med korsarmar i norr och söder. De sneda vinklarna i öster och väster är resultatet av en anpassning till den forna stadsplanen. Byggnadsmaterialet är gråsten med inslag av tegel. EXTERIÖR OCH INTERIÖR - Exteriören är enkel och osmyckad med vitputsade fasader, stora rundbågsfönster och sadeltak. Norra korsarmen utmärker sig med sitt höga trappgaveltorn. Ursprungliga ingångar finns i väster, huvudingång samt i norr och söder. Sakristiingången i öster upptogs 1837. Kyrkan har invändigt vitputsade väggar och ett plant innertak av trä. Kyrkorummet är rektangulärt; på 1830-talet tillkom innerväggar, vilka avskär de sneda vinklarna i öster och väster och skapar utrymmen för sakristia samt förrum. Av den enhetliga inredningen i Kristian IV:s stil återstår predikstolen från 1621, nuvarande ljudtak tillkom 1787, altaruppsatsen från 1624, herrskapsbänk från 1635 samt dopfunten från 1633 av grön marmor och öländsk kalksten. Altarväggen dekorerades 1837 med två målade ekar. Uppgifterna är sammanställda av Riksantikvarieämbetet, Byggnadsregistret 1998. Reviderat i samband med inskrivningen 2002 / Forskningsprojektet Sockenkyrkorna. Kulturarv och bebyggelsehistoria 2000, rev. 2008. |
