Stäng fönster Ronneby kn, HOBY 26:2 BRÄKNE-HOBY KYRKA
Anlaggning - Historik
| Historik |
|---|
| FÖRSAMLING 1995 - BRÄKNE-HOBY BEFOLKNINGSTAL - år 1805: 3470, år 1900: 5828, år 1995: 3453 FÖRSAMLINGSHISTORIK - Medeltida socken (ursprungligt namn Hoby). Öljehult utbruten 1859. LÄGE OCH OMGIVNING - Bräkne-Hoby kyrka är belägen på samma plats som den år 1868 raserade medeltidskyrkan. Kyrkan ligger i tätortens södra utkant 200 m öster om järnvägen. Läget är fritt mot odlingsmarken i söder och drygt 1 km öster om Bräkneån. Prästgården är belägen 100 m nordost om kyrkan. Till kyrkomiljön hör även skolhus i flera generationer, församlingshem, bibliotek, tingsgården samt Heby gårds mangårdsbyggnad. Tillsammans bildar dessa byggnader en välbevarad och levande miljö, som i byggnadsskick omspänner perioden från det sena 1800-talet till 1900-talets mitt ett belysande exempel på ett sockencentrum. 650 m norr om kyrkan finns en bevarad pestkyrkogård. Bräkne-Hoby ligger väster om Ronneby. Sockencentrat utgör riksintresseområde. RASERAD KYRKA / RUIN - I: Den rivna medeltidskyrkan är känd genom äldre beskrivningar och planritningar. Den hade innan rivningen korsformad plan med ett smalare, rakslutet kor, sakristia i vinkeln mellan norra korsarmen och koret samt ett vapenhus i söder. Det förefaller troligt att kyrkan uppfördes under 1100-talet eller tidigt 1200-tal. Korets ursprungliga avslutning är inte säkert känd, men bör ha varit absidial. Ett brett västtorn tillbyggdes i ett något senare skede. Sannolikt vid 1200-talets mitt tillbyggdes korsarmarna, troligen ursprungligen med absidioler i öster (jfr Ronneby). Det väster om den södra korsarmen tillbyggda tvåvåniga vapenhuset torde med hänsyn till portalens utformning ha tillkommit under 1200-talets senare del. Vid en ombyggnad 1701-04 förlängdes koret i öster samt erhöll en rak östmur. Samtidigt tillbyggdes sakristian. Vid ytterligare en ombyggnad 1704-09 inlemmades tornets bottenvåning med långhuset och lades under gemensamt takfall. Kyrkans innertak utgjordes av kryssvalv av tegel över kyrkans samtliga partier, huvudsakligen tillkomna under medeltiden. Riven i samband med att ny kyrka uppfördes på samma plats. Det enda som nu återstår av kyrkan är en slutsten av granit med ett flätat ankarkors i relief, troligen till en portal. DEN BEFINTLIGA KYRKANS PLANUTVECKLING - II: Den nyromanska kyrkan uppfördes 1868-72 efter ritningar av arkitekten Helgo Zettervall 1863. Det är en treskeppig basilika med torn i väster samt korutsprång i öster. Byggnadsmaterialet är gråsten med tegel i torn och omfattningar. EXTERIÖR OCH INTERIÖR - De gulfärgade, putsade fasaderna pryds av vita detaljer, rundbågsfriser, lisener, omfattningar etc. Fönstren är rundbågiga, basilikavåningen markeras genom sitt band av små rundbågsfönster. Tornet, som har en bredare nederdel, har gavelrösten i alla väderstreck och kröns av en kort spira. Ingång sker genom tornets perspektivportal i väster, sidoingångar finns mitt på långsidorna. Rundbågsarkader uppburna av åttkantiga pelare med tärningskapitäl skiljer mittskeppet från de smalare sidoskeppen, som i höjdled delas av läktare. Mittskeppet täcks av ett vinklat, kassetterat trätak, medan sidoskeppen har pulpettak. En tribunbåge markerar koret. Korutsprånget upplyses av höga rundbågsfönster, och hjälmvalvets målning bildar blickfång; Kristus som världsdomare. Sakristian är inrymd i korutsprånget bakom altarskranket. Kyrkan restaurerades 1958-59, varvid interiören fick nyfärgsättning, delvis inspirerad av den ursprungliga, vars figurativa målningar var utförda av Svante Thulin. Uppgifterna är sammanställda av Riksantikvarieämbetet, Byggnadsregistret 1998. Reviderat i samband med inskrivningen 2002 / Forskningsprojektet Sockenkyrkorna. Kulturarv och bebyggelsehistoria 2000, rev. 2008. |
