Stäng fönster Växjö kn, BRUDSLÖJAN 1 ÖJABY KYRKA
Anlaggning - Historik
| Historik |
|---|
| Kyrkogården anlades sannolikt i samband med att kyrkan byggdes och var från början liten. Under årens lopp har ett antal utvidgningar av kyrkogården skett. Den första som omtalas är från år 1819 då prosten Heurlin framhöll nödvändigheten av en utvidgning. År 1850 utökades kyrkogården åt väster fram till landsvägen. Ett stall som pastorn ägde fick flyttas och placeras norr om stenmuren utmed vägen. Västra muren lades om. Vid huvudingången sattes en halvcirkelformig inböjning upp, dels för att skydda portarna ut mot vägen och dels för att ge ingången ett prydligare utseende. Järnportar med grindstolpar av sten sattes upp. Utvidgningar skedde även 1871 och 1891. I samband med den sista lades hela kyrkogårdsmuren om och utökades med en ny del. 1946 kom ett förslag till ny utvidgning av kyrkogården. Riksantikvarien ansåg att den del av kyrkogården som låg söder om kyrkan i möjligaste mån skulle lämnas orubbad. Anledningen var att denna del av kyrkogården med sina tätt ställda gravvårdar bildade en enhetlig och karakteristisk anblick Riksantikvarien var också tveksam till att riva större delen av den södra kyrkogårdsmuren. Detta skulle otvivelaktigt komma att bryta områdets särpräglade och slutna karaktär (SMP 460706). I samband med utvidgningen uppfördes också ett nytt gravkapell. 1949 invigdes gravkapellet och den nya kyrkogårdsdelen. Ytterbelysning med två gaslyktor installerades vid huvudingången 1956. Några år senare anlades en parkering norr om kyrkogårdsmuren. En ny mur i huggen sten uppfördes mot parkeringsplatsen. 1962 gjordes en omfattande utvidgning åt öster, ända ned till Helgasjön. Efter denna utvidgning bildade kyrkogården en sluten enhet från Öjabyvägen ned till sjöstranden. I samband med invigningen av kyrkogårdutvidgningen invigdes även en klosterbrunn på den gamla kyrkogårdsdelen. Brunnen är murad i huggen sten och insidan belagd med mosaik. Samma år anlades en trappa i kalksten upp till klockstapelkullen. 1735 förmanades klockaren ”at hålla flitig wård om kyrkiogården och stänga lukan, så at inge oskälige Creatur ther inkomma”. Uppmaningen hade tydligen inte avsedd verkan och kyrkogården användes som betesmark ända in på 1800-talet. 1830 beslöts på nytt att ”ej heller något slags Kreatur på Kyrkogården får insläppas”. |
