Till Riksantikvarieämbetets startsida

 

Bebyggelseregistret (BeBR)

Bebyggelseregistret (BeBR)

Stäng fönster Vetlanda kn, TJUSTKULLE 1:3 VETLANDA KYRKA

 Anlaggning - Historik

Historik
Kyrkogården har liksom kyrkan medeltida ursprung. Om dess tidiga
historia är föga känt. Kyrkogården är avritad och beskriven på en
geometrisk avmätning över kyrkbyn från 1693. Kyrkogården har där
en sexkantig form med kyrkan i mitten. Ingångar fi nns i norr, öster
och söder. Den södra och norra ingången utgjordes åtminstone på
1700-talet av timrade stigluckor. Väster om kyrkan står på kartan
en troligen timrad bod som tjänade som sädesmagasin, denna syns
även på en storskifteskarta från 1798. I kyrkogårdens nordvästra
hörn står en klockstapel. Öster om korgaveln ligger tre runstenar.
Vid kyrkogårdens norra sida är husgrunder markerade, vilka tillika
med ett källarvalv anges som rester av ett kloster. Enligt beskrivningen
skall stenmaterial från dessa murar ha använts till reparation
av kyrkan (troligen 1673) och anläggande av kyrkogårdsmur. Kyrkogården
har till synes samma utsträckning 1798. 1845 beslutades
att riva sädesmagasinet och använda materialet till byggandet av en
sockenstuga. 1821 fattades beslut om att ersätta stigluckorna med
grindar. 1854 infördes en bestämmelse om gravsättning i linje på
kyrkogården för att få större ordning.
1857 utvidgades kyrkogården mot norr och öster. 1859 lades en ny
kyrkogårdsmur kring den utökade kyrkogården. Trägrindarna från
1821 ersattes av smidesgrindar. 1868 beslutades att jorden längs
kyrkogårdsmurarna skulle upplåtas åt enskilda, s.k. köpegravar.
1888 utvidgades kyrkogården åt öster och söder så den fi ck nuvarande
utsträckning, som syns på 1888 års stadsplan. Vid denna tid
planterades dagens trädkrans av alm och lönn och kyrkogårdsmuren
kompletterades. Kyrkogården ordnades med grusgångar och grustäckta
familjegravar (med stenram eller ligusterhäck) samt allmän
linje. Resta gravvårdar i form av brädor med snidat krön, s.k. ”stavar”
präglade fram till dess kyrkogården. Denna gravtyp var vanlig
bygden och har lyfts fram som ett specifi kt östsvenskt drag. Idag
kvarstår bara enstaka dylika vårdar, oftast inställda i klockstaplar som
exempelvis i Näshult. De sista av dessa ”stavar” försvann omkring
1930 vid en omplanering av kyrkogården. Ännu vid snabbinventeringen
1927 stod fem träkors kvar öster om kyrkan, ett likaså i
dag försvunnet gravskick. 1949 skall två av korsen ännu stått kvar.
Samma år uppgavs vidare att allmänna linjen inte längre fanns kvar
på kyrkogården utan endast på den 1914 anlagda nya kyrkogården,
sedermera benämnd Kapellkyrkogården. Under 1900-talets senare
del har en del grusgångar och fl era grusbäddar försvunnit från kyrkogården,
till förmån för sammanhängande gräsmattor, främst norr
och öster om kyrkan.