Stäng fönster Gnosjö kn, GNOSJÖ 1:10 GNOSJÖ KYRKA
Anlaggning - Historik
| Historik |
|---|
| Den ursprungliga sockenkyrkan var en sannolikt medeltida timmerkyrka. Kyrkogårdens torde tidigt ha anlagts kring densamma. Kyrkan brann 1717 och ersattes av en ny träkyrka på samma plats. Kyrkogården var vid denna tid närmast kvadratisk till sin plan och hade i väster en ingång med timrad stiglucka. Vid okänt tillfälle omgärdades kyrkogården med en stenmur. 1843 började frågan om en ny större kyrka att dryftas, men en ny kyrka stod ej klar förrän 1885. Denna lades på höjden väster om kyrkogården och gamla kyrkan revs. 1902 tillsattes en kommitté för kyrkogårdens utvidgande och förskönande. 1909 antog denna ett förslag av Joh. Hallmén, Värnamo, till utvidgning. Denna kom att genomföras under kommande år. Kyrkogårdens yta fördubblades genom en utvidgning åt söder och ett fåtal meter åt öster. De gamla stenmurarna revs och stenen återanvändes till stödmurar i norr, öster och söder. Mot landsvägen i väster uppsattes ett gjutjärnsstaket. För symmetrins skull fl yttades ingången till västra sidans mitt. Kyrkogården indelades i fyra lika stora kvarter, åtskilda av två korsande, raka grusgångar. I gångarnas skärning och runt hela kyrkogården planterades lind och alm. Längs kyrkogårdens insidor utlades grusade enskilda gravar med häckinramning. Enskilda gravar med grusbädd kom även att uppta de båda västra kvarteren (1 och 2) och sedermera även större delen av det nordöstra (4). Sydöstra kvarteret (3) utgjorde allmänna linjen. 1936 infördes ordningsstadga för kyrkogården. I denna angavs att nya vårdar ej fi ck överstiga 1 meter i höjd och ej heller ha polerad yta. På 1940-talet föranledde den kraftiga befolkningsökningen en ny utvidgning av kyrkogården. Ett första förslag som gick ut på en östlig utvidgning fi ck avslag från länsarkitekt Malte Erichs, vilken remitterade ärendet till distriktsarkitekt Hugo Bolker, Värnamo. Det nya förslaget som godkändes 1946 innebar en utvidgning åt norr med tillvaratagande av de befi ntliga naturförhållandena. Kyrkorådet fann dock ingen entreprenör utan utförde arbetet i egen regi 1951 under ledning av den lokale grundläggaren Karl Svensson. Längs landsvägen anlades en stenmur och planterades en rad av lindar. Mot sjön lades en stödmur. Centralpunkt på nya kyrkogården blev ett där befi ntlig berg på vars krön restes ett stort kors av fyrkantsjärn. Runt berget ordnades blomsterplanteringar av trädgårdsarkitekten Julius W Cox, Floda. En befi ntlig nivåskillnad utnyttjades för att inrymma bårhus och redskapsbod. Gravkvarteren besåddes i sin helhet med gräs och gravramar av sten förbjöds. Vårdarna fi ck ej överstiga en höjd av 1 meter och fi ck ej heller vara av polerad svart granit som på gamla kyrkogården. En yta väster om berget med för hög berggrund togs tillvara för urngravar. 1972 var kyrkogården på nytt i det närmaste fullbelagd. En ny kyrkogård norr om kyrkan och berget vid f.d. skolan projekterades av trädgårdsarkitekt Ragnar Ekstedt, Växjö, och kom till utförande 1974. Denna knöts samman med kyrkan av en processions- och körväg väster om berget, det sistnämnda behölls i ”vildparkstil”. I samma syfte sparades några fritt växande björkar och ekar på själva kyrkogården. Mot landsvägen anlades en stödmur och mot prästgårdens trädgård i norr en ”smålandsgärdesgård”. Gångarna utlades symmetriskt med en öst-västlig huvudaxel, i vars västra ände restes ett träkors. Gravarna lades i gräs utan inramning. 1990 tillkom en minneslund i den utsparade björkdungen. För ritningarna stod trädgårdsarkitekt Lennart Lundberg, Uppsala, och för entreprenaden NCC, Jönköping. 1991 utbyttes gjutjärnsstaketet längs gamla kyrkogårdens västra sida mot ett fj ädrande stålräcke, en s.k. Kolsvabalk”, med anledning av fl era trafi kolyckor. Sedan vägen nu avstängts för genomfartstrafi k har gjutjärnsstaketet återuppsatts. |
