Till Riksantikvarieämbetets startsida

 

Bebyggelseregistret (BeBR)

Bebyggelseregistret (BeBR)

Stäng fönster Norrköping kn, VÅNGA KYRKOJORD 2:2 VÅNGA KYRKA

 Anlaggning - Historik

Historik
Kyrkogårdens historik
På en geometrisk ägomätning från 1698 redovisas den äldre kyrkan tydligt, en klockstapel står
sydväst om kyrkan, det finns dock inte någon omgärdning som visar kyrkogårdens
utbredning. På norra sidan av kyrkan fanns sakristian, under slutet av 1600-talet fanns också
en mycket rymlig s.k. ”nykyrka”. Mellan dessa båda tillbyggnader fanns en smal gång, den
s.k. ”gastmugan”. Här förvarades de som inte fick jordfästas i vigd jord. Framme vid altaret
fanns det större gravhällar med inskriptioner, några finns idag kvar vid gamla kyrkmuren.
Under dessa hällar skall enligt traditionen de sju personerna som överlevde digerdöden vara
begravda, berättar skräddaren Karl Wiberg för Norrköpings Tidning år 1970.
På häradsekonomiska kartan från 1868-77 redovisas den nya kyrkogårdens utbredning, främst
i söder. Delar av den äldre kyrkans murar har visat sig ha kommit till användning vid
byggandet av ålderdomshemmet i Vånga, som byggdes vid förra seklets början. Dessutom har
man hittat gravstenar som fyllning i golvet i gamla skolan i Vånga.

Under 1920–talet hade den nya begravningsplatsen vid den nya kyrkan blivit för liten. Man
beslöt då att återuppta användningen av den gamla kyrkogården. Under 1930-talet renoveras
den gamla sakristian för att bli gravkapell och en likkällare byggdes under kapellet. Under
denna period utvidgas även den nya kyrkogården. Den östra delen som tidigare varit
sankmark fylldes ut som nödhjälpsarbete år 1928. På fotografiet ovan från 1935 syns
kyrkogårdens utbredning i söder, kyrkogården omgärdades av en tät trädkrans. I kyrkogårdens
yttre kanter ligger grusgravvårdar omgärdade av låga häckar. Kyrkogårdens centrala del är
gräsbeväxt och gravvårdarna är till synes av en mer allmän karaktär. Ytterligare ett fotografi
från 1945 visar gravkapellet och den till synes nyanlagda kyrkogården på den gamla
kyrkogården, stora grusgravvårdar omgärdade av låga häckar. De ekonomiska kartorna från
1943 och 1981 visar att kyrkogården någon gång där emellan utvidgats åt öster.
I kyrkogårdens östra del finns två äldre timrade byggnader. Den ena byggnaden har utgjort
den gamla kyrkans vapenhus byggt 1728 på sydsidan och flyttad till västgaveln 1781. År 1876
såldes det till ett torp, där det användes som vedbod, men 1952 flyttades det tillbaka till
kyrkogården. Det är en låg, faluröd timrad byggnad med spåntäckt åstak på torpargrund. Intill
ligger prästgårdens tiondebod som flyttades från prästens ägor till kyrkogården 1988. Det är
en faluröd timrad byggnad i två våningar på stengrund under tegeltäckt sadeltak.

Kyrkan omges av en kyrkogård med trädkrans samt stenmurar av granit i norr och i övrigt
hagtornshäckar. Huvudingången ligger i väster men ingångar finns även i norr. Det finns två
svarta smidesjärngrindar från 1800-talet och två svarta stålgrindar från 1900-talet.
På andra sidan vägen ligger den gamla kyrkogården med ett fåtal gravar samt ett kapell. Då
den nya kyrkogården inte var tillräckligt stor togs den gamla kyrkogården åter i bruk på 1920-
talet. En kallmurad stenmur samt en syrenhäck omger kyrkogården. En vitputsad stiglucka
med spåntak utgör kyrkogårdens huvudingång i söder och är försedd med en svart
smidesgrind från 1800-talets andra hälft. Det finns även en grindöppning i öster. Kapellet
utgörs av den gamla kyrkans sakristia som sparades vid rivningen, och den södra muren utgör
en rest av kyrkans norra kormur från 1400-talet.