Stäng fönster Kalmar kn, LJUNGBY KYRKA 1:1 LJUNGBY KYRKA
Anlaggning - Historik
| Historik |
|---|
| Kyrkogårdens historik För Ljungby kyrkogård finns flera grundliga genom gångar gjorda. Den här historiken kommer att grunda sig på Ragnhild Boströms, Ljungby kyrka och Tage Roos artikel i Ljungbyholms krönika. En första kyrkogård bör ha anlagts när den första kyrkan uppfördes på platsen men av den tiden finns inga spår bevarade. Redan i slutet av 1500–talet fanns det enligt uppgift en stapel på kyrkogården. Från 1633 vet man att den var placerad kyrkogårdens sydvästra del. I stapeln hängde från början två klockor och senare tre. In på kyrkogården ledde på 1600-talet, tre huvudingångar. En i väster, öster och norr och alla var försedda med stigluckor. De var antagligen uppförda i sten. År 1798 inköptes granplankor till nytt golv i den västra stigluckan. När det år 1675 talas om ”luckan, som wetter in åth prostegården” är det oklart om man menar den östra luckan eller om det fanns en fjärde stiglucka på den södra sidan. Även här fanns nämligen stiglucka. År 1766 byggdes stigluckorna om och sannolikt togs de bort 1856. På 1700-talet omgavs kyrkogården av en kraftig bogårdsmur avtäckt med trä. Enligt ett protokoll från år 1675 var vid den tiden kyrkogårdsmurens skötsel och omsyn fördelad på inte mindre än 72 olika gårdar i socknen. Under 1700-talet klagades det ofta, i sockenstämmoprotokollen, över att muren hölls i dåligt skick. I början av 1800-talet övertog därför kyrkokassan dess underhåll. År 1749 planerade man att bygga ett benhus vid kyrkans västra gaveln. Detta verkar dock aldrig blivit genomfört och år 1805 beslöt man att kyrkvaktmästaren skulle gräva en grop, i västra hörnet av kyrkogården. Där skulle alla människoben som låg omkringsprida på kyrkogården samlas. Petrus Frigelius avbildade kyrkan både från norr och från söder år 1750. Han avbildade två stigluckor, en i söder och en i väster. Väster om kyrkan återgav han också den tidigare nämnda klockstapeln. Stapeln skall ha byggts 1633 av Anders i Harby. Det var en öppen, spånklädd klockbock med hög spira. Stapeln stod gränsle över den västra kyrkogårdsmuren, troligen för att inte ta för mycket av gravutrymmet. Vid den stora kyrkbranden 1757 brann även klockstapeln ner och en ny återuppfördes. I samband med branden blev även taket som täckte kyrkogårdsmuren förstört och togs bort. Trätaket ersattes efter branden troligen av tegelpannor. För att avvärja att djur betade inne på kyrkogården inköptes 1798 två hänglås till stigluckorna och man anskaffade nya trappor av ek över kyrkogårdsmuren. Följande år inköpte och lät man plantera 20 stycken lönnträd på kyrkogården. För att återigen förhindra att djuren tog sig in på kyrkogården inköptes 1825 järngaller att lägga i stigluckorna och ändringar gjordes av trapporna. Järngallren hade dock föga resultat och år 1829 klagades det fortfarande över djurens framfart på kyrkogården. På en lantmäterikarta från 1805 avbildas kyrkogården som en rektangulär yta runt om kyrkan. In på kyrkogården ledde tre stigluckor, en ingång låg i öster, en i väster och en i söder. Klockstapeln var uppförd väster om kyrkan. Strax utanför kyrkogårdsmuren i norr var landsvägen. Ljungby var under cirka 100 år prebende åt Kalmarstiftets biskopar. Från år 1822 finns ett protokoll när biskop och herr doktor Magnus Stagnelius besökte kyrkan i Ljungby. I protokollet omtalas att ”liken begrafvas inte vid någondera av kyrkorna (då menar man också Hossmo som man också besökt) uti linier; utan hvarje gård har sitt begrafningsställe”. Biskopen, Stagenelius försökte dock få församlingarna att förstå fördelarna med att begrava de döda i linjer. De kunde dock inte komma överens och frågan sköts på framtiden. I ett flertal protokoll ifrån slutet av 1800-talet klagades det över trängseln och svårigheterna att få plats med nya gravar. Protokollen talade också ofta om att ”kyrkogården företedde en bedrövlig anblick”. Vidare så beslutade man vid ett tillfälle att: ”klockaren skulle få bärga det hö, som kunde växa bland gravarna, men att han i gengäld hade skyldighet att freda området mot de svin och andra kreatur, som kringspredo de dödas ben och osnyggade kyrkogården”. Grindar sattes i öppningarna och finns beskriva från 1900-talet: ”De båda grindparen rakt i öster och väster om kyrkan är enligt inskrift tillverkade år 1859 av smeden L P Dahlgren i Bårby på Öland och beställdes av J Johansson i Qvigerum. De längre norr ut belägna grindarna tillkom vid utvidgningen på 1940-talet och gjordes av H. Dahlströms smidesverkstad i Emmaboda" År 1856 i samband med ombyggnaden av kyrkan revs kyrkogårdsmuren ner. Prosten J P Danielsson misstänkte att de bästa stenarna användes till tornbygget. De stenar som inte användes fick ligga kvar ”som en skröplig ruin” fram till 1940-talet. Det äldsta kända fotografiet på Ljungby kyrka är taget 1860. Mycket lite syns av kyrkogården men väster om kyrkan syns kyrkstallarna. Samma år tecknade Ulla Toll av kyrkan från nordväst. Stigluckan som vette mot prästgården syns till söder om kyrkan. Stigluckan togs bort 1868. Muren blev på det sättet helt sluten i söder. En trappa och en öppning sparades dock i muren. I ett sockenstämmoprotokoll från den 30/10 1861 kan man läsa”Upptogs åt åldermännen att utvälja passande träd för plantering å kyrkogården. Medel härtill skulle tagas av 1860 års brännvinsmedel.” Bristen på gravplatser blev dock allt mer uppenbar och till slut enades man om en utvidgning av kyrkogården åt norr. Den 21/8 år 1904 invigde Biskop Tottie den del som kom att kallas ”mellankyrkogården”. Nuvarande kvarter D planerades för linjegravar. Utvidgningen förde dock en svårighet med sig. Den gamla landsvägen gick mitt igenom det helgade området och vid begravningar kunde trafiken, trots sin ringa omfattning, bli störande. År 1927 påträffades vid dikesgrävning längs den södra muren, ben och kistrester. Man drog slutsatsen att kyrkogården tidigare haft en större utbredning åt söder. Man fann också rester efter ett murparti lagd i kalkbruk. Manne Hofrén tolkade det som rester efter antingen en stiglucka eller efter en tidigare kyrkogårdsmur. Fotografier troligen från 1920-talet, visar en kyrkogård där det på den västra sidan var mer ängslikt fast det stora flertalet av gravplatserna ändå hade någon form av omgärdning. Inne på kyrkogården var det planterat enstaka granar och det fanns bänkar att sitta på. I slutet av 1930-talet tillkom den nya vägen till Harby och nu beslöts enhälligt att kyrkogården åter skulle utvidgas mot norr ”ända till den nyanlagda vägen”. Förslaget till utvidgningen ritades av länsarkitekt Åke Strindberg. Samtidigt fick kyrkogården en ny mur av kilad sten som lades av Ernst Niklason och Ernst Andersson från Tvärskog. Den nya delen invigdes av biskop Yngve Brilioth den 24/8 1941. På fotografier från 1940-talet omgärdas flertalet av gravplatserna av låga häckar eller av stenramar och gravplanerna belagda med grus. På en del var det gravkullar. På 1960-talet, efter förslag av kyrkorådet, beslöt kyrkofullmäktige började man ta bort alla gravramar och häckar kring gravplatserna. I stort sätt alla gravplatser såddes också in med gräs för att underlätta skötseln. År 1996 invigdes, av Dag Sandahl, ytterligare en ny del av Ljungby kyrkogård söder om den gamla. Området utformades mer med mjukare former och med mer grönska som skapar ”rum” efter ritningar av Gunnar Klasson, Mönsterås. ARKIV OCH LITTERATUR Antikvariskt Topografiska arkivet, Riksantikvarieämbetet Kalmar läns museums topografiska arkiv Lantmäteriet Boström, R. Ljungby kyrka Ljungby hembygdsförening 1981 Bucht, Eivor (red), Kyrkogårdens gröna kulturarv, Klippan 1992 Danielsson, J P. Ljungby kyrkokrönika. Kalmar 1942 Fransén. E. Ljungby socken i Kalamr län. Kalmar 1948 Hammaskiöld, Hans mfl, Minnets stigar – en resa bland svenska kyrkogårdar. Stockholm 2001 Hammarskjöld, Britt-Marie, Ett läns utveckling-Kulturminnesvårdsprogram för Kalmar län. Etapp 1, Översikt. Kalmar 1985 Rahmqvist, Sigurd (red), Det medeltida Sverige, Bd 4, Småland 4, Stockholm 1999 Roos, T. Ljungby kyrka och kyrkogård. Ljungbyholms krönika. Ljungby hembygdsförening 1970 Muntlig uppgift Kjell Gustavsson |
