Stäng fönster Kramfors kn, NORDINGRÅ PRÄSTBORD 1:2 NORDINGRÅ KYRKA
Anlaggning - Historik
| Historik |
|---|
| FÖRSAMLING 1995 - NORDINGRÅ BEFOLKNINGSTAL - år 1805: 1923, år 1900: 3663, år 1995: 1854 FÖRSAMLINGSHISTORIK - Medeltida socken, omtalad 1314 (DS 1946). LÄGE OCH OMGIVNING - Socknen ligger vid kusten och omfattar en halvö i Bottenhavet. Ruinen av en medeltida kyrka, konserverad 1939, ligger strax norr om den nya. Den befintliga kyrkan ligger för sig, intill tätortbebyggelsen, på en udde i Vågsfjärden. I kyrkogårdsmuren finns två ståtliga murade stegportar med smidesgaller. I backen ovanför kyrkan ligger prästgården och invid kyrkan församlingshem, kyrkstallar och sockenstuga. RASERAD KYRKA / RUIN - I: Medeltida stenkyrka med kvadratiskt långhus och smalare rakslutet kor, av myntfynd att döma byggd under 1200-talets förra hälft. Bland fynden från den utgrävda kyrkan finns också resterna av ett limogeskrucifix från 1200-talet. Kyrkan har genomgått flera om- och tillbyggnader under medeltiden. Först har den försetts med en sakristia, möjligen också med ett vapenhus, och därefter har den utvidgats till en salkyrka och förlängts västerut. I en sista medeltida byggnadsperiod breddades kyrkan mot norr, varvid den gamla sakristian fick stå kvar i det norra sidoskeppet. Efter utbyggnaden var den Ångermanlands största medeltidskyrka och hade tegelvalv. År 1320 hade den tagit över efter Sollefteå som landskapets prostkyrka. Under 1600-talets senare hälft revs sakristian och en ny byggdes av timmer på sedvanlig plats i norr. DEN BEFINTLIGA KYRKANS PLANUTVECKLING - II: Kyrka av gråsten och tegel från 1825, uppförd av Simon Geting, troligen efter ritningar av Johan Christian Loëll från år 1800. Kyrkan är rektangulär och orienterad i sydost-nordväst. Mitt på den nordöstra långsidan finns ett torn, i vars bottenvåning sakristian ursprungligen var belägen. I sydost ligger den nuvarande sakristian, som byggdes 1920, i en smalare utbyggnad bakom koret. EXTERIÖR OCH INTERIÖR - Tornets nederdel markeras av kraftiga hörnpelare. Det avslutas uppåt av en öppen lanternin av trä. Kyrkan täcks av ett valmat sadeltak och dess fasader är vitputsade . Ingångar finns på kortsidan och genom tornet i nordöst, ursprungligen fanns också en ingång mitt på den sydvästra långsidan. Kyrkorummet täcks av ett tunnvalv. Altarväggen har en arkitektonisk uppbyggnad i enlighet med ursprungsritningen från år 1800 och består av kopplade pilastrar som bär ett bjälklag, krönt av en strålsol med ett Gudsöga. I mitten är en nisch med ett förgyllt kors. Altare, dopängel, predikstol och läktare har utförts av Jonas Edler och förgylldes 1828 av Göran Sundin, Jämtland. Orgelfasaden från 1891 är ritad av Erik Josephson, Stockholm. Sluten bänkinredning. Vid en restaurering av arkitekt Albert Thurdin 1920 sattes den södra ingången igen och ersattes av ett fönster. En ingång togs upp till tornet, vars bottenvåning omdanades till vapenhus. Draperimålningen på altarväggen avlägsnades liksom målning i valvet, bänkar togs bort i koret och predikstolen flyttades närmare koret. År 1952 gjordes en omfattande läktarunderbyggnad, ritad av arkitekt Bengt Linnarsson, Härnösand, vilken utvidgades 1988-89 av ingenjör Lennart Kjellberg, Norrköping. Vid det senare tillfället målades inredningen, varvid den ursprungliga färgsättningen i vitt och guld bibehölls, dock med nya inslag i rosa och ljusblått i bänkinredning och dörrar. Ett nederländskt altarskåp från 1500-talets början, nu på högaltaret, härrör från den gamla kyrkan. Från samma tid är också en Birgittaskulptur, en madonnaskulptur och ett processionskrucifix. Uppgifterna är sammanställda av Riksantikvarieämbetet, Forskningsprojektet Sockenkyrkorna. Kulturarv och bebyggelsehistoria 1998. |
