Till Riksantikvarieämbetets startsida

 

Bebyggelseregistret (BeBR)

Bebyggelseregistret (BeBR)

Stäng fönster Eskilstuna kn, GILLBERGA KYRKA 1:1 GILLBERGA KYRKA

 Anlaggning - Historik

Historik
FÖRSAMLING 1995 - GILLBERGA

BEFOLKNINGSTAL - år 1805: 861, år 1900: 1249, år 1995: 1469

FÖRSAMLINGSHISTORIK - Medeltida socken.

LÄGE OCH OMGIVNING - Socknen ligger i den västra delen av mälarbygdsregionen, sydväst om Eskilstuna. Kyrkan ligger på en moränhöjd som ansluter till ett stråk av skogsmark som går in mellan uppodlade dalgångar.

RASERAD KYRKA / RUIN -

DEN BEFINTLIGA KYRKANS PLANUTVECKLING - Den murade kyrkan har latinsk korsplan med ett tresidigt avslutat korparti i öster, sakristia i vinkeln mellan den norra och östra korsarmen, vapenhus framför långhusets sydportal samt torn i väster. Av den äldsta stenkyrkan, sannolikt uppförd under 1100- eller tidigt 1200-tal, kvarstår ännu större delen av långhuset och ett samtida eller kort tid därefter tillbyggt västtorn. Kyrkans ursprungliga korgestaltning är okänd. Under 1400-talets andra hälft erhöll kyrkan ett korparti av samma bredd som långhuset. I samband med denna ombyggnad välvdes salkyrkan i tre travéer samt sakristia och vapenhus tillbyggdes. Vid valvslagningen påmurades såväl långhus som torn med tegel i munkförband, nu endast synligt från vinden. Det Stiernskiöldska gravkoret påbörjades 1671 på korpartiets sydsida. Ett nytt, tresidigt korparti, med underliggande gravvalv för ätten Celsing, uppfördes 1859 efter ritningar av arkitekt Johan Fredrik Åbom. Gravvalvet togs emellertid aldrig i bruk för sitt ursprungliga syfte, utan har framförallt nyttjats som bisättningsrum. På det tillbyggda korets nordsida uppfördes 1859 en ny sakristia, medan den gamla öppnades upp mot kyrkorummet.

EXTERIÖR OCH INTERIÖR - Kyrkans vitputsade exteriör får i hög grad sin karaktär av 1859 års förändringar. Västtorn, vapenhus och det Stiernskiöldska gravkoret påbyggdes med trappgavlar i en stil som minner om de skånska medeltidskyrkornas. Ingång via vapenhuset i söder. Ribbvalven från 1400-talet präglar interiören. Den till långhuset kontrasterande kortillbyggnaden från 1800-talets mitt var ursprungligen upplyst med fyra, stora rundbågiga fönsteröppningar, varav tre emellertid igensattes vid en genomgripande restaurering 1934. Gravkoret på långhusets sydsida täcks av ett stucktak, med vapensköldar och inskriftsfält. I gravkoret finns ett ståtligt marmorepitafium över Nils Stiernskiöd och hans maka. Den romanska dopfunten har repvulst och kvadratisk fot.

Uppgifterna är sammanställda av Riksantikvarieämbetet, Byggnadsregistret 1995 / Forskningsprojektet Sockenkyrkorna. Kulturarv och bebyggelsehistoria 2002.