Till Riksantikvarieämbetets startsida

 

Bebyggelseregistret (BeBR)

Bebyggelseregistret (BeBR)

Stäng fönster Strömsund kn, TÅSJÖ 1:110 TÅSJÖ KYRKA

 Anlaggning - Historik

Historik
FÖRSAMLING 1995 - TÅSJÖ

BEFOLKNINGSTAL - år 1805: 247, år 1900: 3135, år 1995: 2200

FÖRSAMLINGSHISTORIK - Utbrutet 1772 ur Fjällsjö som kapellförsamling. Mellan 1772 och 1837 pastorat med Ramsele, 1838 till 1902 med Bodum, sedan 1902 eget pastorat.

LÄGE OCH OMGIVNING - Socknen ligger i skogsbygd och utgör landskapets nordvästligaste del. Den befintliga kyrkan ligger centralt omgiven av tätortsbebyggelse vid stranden av Tåsjön. En äldre ödekyrkogård ligger en dryg km sydost om den befintliga kyrkan, omedelbart öster om landsvägen Tåsjö-Hoting.

RASERAD KYRKA / RUIN - I: Mellan 1762 och 1767 byggdes ett kapell med kyrkan i Fjällsjö som förebild. Träkyrka med rektangulär form, i det nordöstra hörnet en sakristia och i sydväst ett torn lika brett som kyrkan uppfördes 1799-1800. Det hade karnissvängt spåntak och var krönt av en lanternin. Fasader klädda med panel, långhuset ursprungligen målat i gul oljefärg senare troligen rödmålat liksom tornet. Ingång i sydväst. Predikstol i retarderad 1600-talsstil tillverkades för det nybyggda kapellet. 1881 revs den förfallna kyrkan.

DEN BEFINTLIGA KYRKANS PLANUTVECKLING - II: Ett par kilometer ifrån den gamla kyrkan byggdes en ny kyrka mellan 1872 och 1878 efter ritningar av Emil Langlet. Treskeppig basilika med brett och kort långhus. Tvåvånig sakristia i öster och västtorn. Langlet hade föreslagit en lanterninkrönt kupol, men det blev alltså ett västtorn i stället. Byggda blev däremot de förstugor på långsidorna som antydde en tväraxel. Tåsjö kyrka är den enda av Langlets kyrkor som är en långhuskyrka, till skillnad från de centralkyrkor som han annars ritade. Vid en ombyggnad 1957, ledd av arkitekten Nils Grafström, förstärktes karaktären av långkyrka genom att långsidornas förstugor avlägsnades.

EXTERIÖR OCH INTERIÖR – Vitmålad exteriör. Västtornet är krönt av åttkantig lanternin. Den ursprungligen rika panelarkitekturen hade former som strök under att materialet var trä. Vid ombyggnaden 1957 suddades panelens detaljer ut och spetsigt avslutade fönsteröppningar blev rundbågiga; karaktären av träarkitektur tonades ner. Interiören nås via ingångar i väster och söder. Kyrkorummet indelas i mittskepp och sidoskepp med läktare. Det höga mittskeppet täcks av ett vinklat innertak av trä. Inredningen med den dominerande altarmålningen ”Uppståndelsen” av Gunnar Torhamn förnyades till stora delar vid restaureringen 1957. Även den slutna bänkinredningen härrör från 1957.

Uppgifterna är sammanställda av Riksantikvarieämbetet, Forskningsprojektet Sockenkyrkorna. Kulturarv och bebyggelsehistoria 1998; rev. 2008.