Stäng fönster Emmaboda kn, ALGUTSBODA KYRKA 1:1 ALGUTSBODA KYRKA
Anlaggning - Historik
| Historik |
|---|
| Flitiga hembygdsforskare i Algutsboda har fått fram flera uppgifter om kyrkogårdens historia från 1700-talet och framåt. Följande historik bygger dels på deras uppgifter som publicerats framförallt i hembygdsböcker dels arkivmaterial från Riksantikvarieämbetet och Kalmar läns museum. Redan när den första kyrkan i Algutsboda byggdes, troligen någon gång på 1200-talet, bör en kyrkogård ha anlagts. När så behövdes upprättades också begravningsplatser i samband med farsoter. En sådan pestkyrkogård finns i byn Moshult. Platsen är sedan 1957 utmärkt med ett minneskors. Den första kända utvidgningen av Algutsboda kyrkogård gjordes 1716. Det sägs då att man flyttade kyrkogårdsmuren några alnar närmare prästgården, mot norr. Om den här marken användes för jordfästningar är oklart. Den norra sidan av kyrkan betraktades vid den här tiden som en sämre sida att bli begravd på. Här begravdes brottslingar och de som tagit sitt liv. I Algutsbodas fall finns en uppgift som säger att dessa människor inte ens ska ha begravts på kyrkogården. Istället ska de ha fått begravas utanför kyrkogårdsmuren. På den norra sidan av kyrkan ska inga begravningar ha gjorts. Inställningen till kyrkans norra sida förändrades först under 1800-talets första hälft. Nästa kända utvidgning gjordes 1769, söder om den ursprungliga kyrkogården. Marken som togs i bruk kallades Stapelåkern och tillhörde prästgården. Som ersättning för marken skulle bönderna i socknen bryta ny åkermark åt prästen på en plats utmed vägen till Fiskesjö. Den nya åkern skulle vara 5 skäppland stor vilket är drygt 400 kvadratmeter. Efter utvidgningen av kyrkogården omfattade denna 5 kvadratrevar och 15 stänger vilket motsvarar 4662 kvadratmeter. Invigningen av det nya området gjordes i samband med att den nybyggda kyrkan invigdes 1770. Utvidgningen innebar att kyrkogårdsmuren måste läggas om. Det arbetet leddes av en korpral Kas. För detta fick han 16 smt av var och en av socknens fjärdingar samt ”ett hederligt yste”. Samtidigt flyttades stigluckorna till de portöppningar som finns idag. Stigluckorna ska ha funnits kvar åtminstone i början av 1800-talet. Muren mätte 1795 134,5 famnar vilket är 241 meter. När utvidgningen gjordes 1769 förekom fortfarande att man begravde inne i kyrkan men i Algutsboda ska man ha slutat med detta 1776. Vid renoveringen av kyrkans interiör 1994-95 lades kyrkans golv om. Då påträffades flera ytligt liggande gravar. Den äldsta daterades till medeltid. Man fann också en bendepå där skelettdelar som påträffats vid en tidigare renovering hade samlats ihop. I början av 1800-talet fanns få gravvårdar på kyrkogården trots att man uppmanade sockenborna att sätta upp sådana. Vid en inventering av kyrkans forntida föremål 1829 sägs att det bara fanns ett fåtal trävårdar samt ett staket kring gravplatsen där herr Ingmar J Bergs 11 barn var begravda. Gravplatserna var vid den här tiden placerade i linje på kyrkogården. När det blev tillåtet att köpa gravplatser är inte känt. År 1831 lades kyrkogårdsmuren om. Samtidigt med det arbetet byggdes nya kyrkstallslängor utmed vägen mot Virkesjö. Ett förslag till den tredje kända utvidgningen av kyrkogården togs fram 1875 av förste lantmätare N. J. Lindvall. Det omtalas i utvidgningsförslaget att den ursprungliga kyrkogården var 5 kvadratrevar och 18 kvadratstänger vilket stämmer rätt väl med uppgifterna från 1769. Kyrkogården omgav vid den här tiden kyrkan på alla sidor men främst åt väster och söder. Utvidgningen gjordes främst i söder men även ett mindre område i öster tillkom. På en karta över kyrkogården och den tänkta utvidgningen är även den norra sidan markerad som varande i bruk. I sydvästra hörnet av den gamla kyrkogården, nära utvidgningsområdet, låg en byggnad som kallades för magasin. Totalt utökades kyrkogården med fyra kvadratrevar vilket är 3500 kvadratmeter. Hela kyrkogården omfattade då 9190 kvadratmeter. Området djupgrävdes och fylldes på med sand som hämtades från byn Spritsmåla. Stenflis till den nya kyrkogårdsmuren togs från hela socknen. Sandade gångar anlades och gravkvarteren ordnades så att köpegravplatser placerades i gravkvarterens ytterkanter och allmänna i kvarterens mitt. Troligen omlades även de äldre delarna av kyrkogården vid den här tiden och ordnades på det ovan beskrivna sättet. Området invigdes på nyårsdagen 1881 av kyrkoherde Hörberg. Den fastighetsreglering som utvidgningen krävde verkar har gjorts först 1916 då den finns registrerad hos lantmäteriet. I en beskrivning av kyrkogården gjord av J. Rosengren i ”Ny smålands Beskrivning” sägs att kyrkogården är ”torr och väl inhägnad samt planterad med prydnadsträd”. I Kalmar läns museums samlingar finns ett äldre, odaterat fotografi som visar kyrkan och en del av kyrkogården från sydost. Bilden kan möjligen vara tagen innan utvidgningen 1875 genomfördes. På bilden syns unga lövträd som planterats utmed kyrkogårdsmuren. Innanför trädraden går en rak sandad gång i nord-sydlig riktning. Närmast gången finns en rad med köpta gravplatser. Gravplatserna har höga stående gravvårdar och omgärdas av låga häckar. Innan för dessa finns ett stort område med gravkullar vilka troligen utgör en del av allmänna linjen. Några av dessa gravplatser har en enkel gravvård av sten eller ett vitmålat träkors. Nästa utvidgning av Algutsboda kyrkogård gjordes 1934-35. Återigen gjordes utvidgningen i söder på mark som tillhörde prästgården. Området omfattade 5620 kvadratmeter och skulle ge 545 gravplatser på allmänna linjen och 209 köpta gravplatser. Ritningarna till det nya området gjordes av arkitekt Per Wirde, Algutsboda. Arkitekt Wirde ritade också de terrasser på Hälleberga kyrkogård som anlades på 1940-talet. I Algutsboda skulle på hans förslag ett antal öppningar tas upp i den gamla kyrkogårdsmuren i söder. Kyrkostämman ville dock istället ta bort hela muren i söder. Riksantikvarien och Kungliga byggnadsstyrelsen förordade att den skulle vara kvar men gav ändå tillstånd till att ta bort den vilket man också gjorde. En ny ingång till kyrkogården skulle också göras i det sydöstra hörnet av gamla kyrkogården. På den nya delen av kyrkogården skulle gångarna beläggas med grus och gravkvarteren sås in med gräs. På ritningarna fanns också inritat ett bårhus. Arbetet med detta skulle dock vänta några år. När förslaget till bårhus, även det ritat av arkitekt Per Wirde, lades fram för Kungliga byggnadsstyrelsen fick det hård kritik. Uppenbarligen var man inte heller nöjd med placeringen av bårhuset. När ett bårhus byggdes 1939 placerades det utanför kyrkogårdens huvudingång i väster. Inom Växjö stift skickades 1949 ut en frågelista angående stiftets kyrkogårdar. Undersökningen gjordes av Ivar Hylander. En del församlingar vald att inte svar på frågorna men från Algutsboda inkom svar. Man redogjorde för de utvidgningar av kyrkogården som gjorts 1880 och 1935 och berättade att lindar, lönnar och häckar av liguster var planterade på kyrkogården. På kyrkogården fanns både enskilda och allmänna gravplatser. Ännu fanns det flera gravkullar men man planerade nu att ta bort dessa. Gravplatserna var belagda med sand sedan singel förbjudits men målet var att snarast så in kyrkogården med gräs. De äldsta vårdarna var från mitten av 1800-talet. Majoritet av gravvårdarna var av sten med det ska ha funnits ett mindre antal av trä och gjutjärn. Under senare tid hade man antagit regler för gravvårdarnas utformning. Gravvårdarna på allmänna linjen fick vara max 50 cm höga medan gravvårdar på köpta gravplatser fick vara max 60 cm. I ett kvarter fick bara hällar användas. På stenen var det inte tillåtet att skriva X X:s familjegrav utan fullständigt namn, födelse- och dödsår samt gårds- eller bynamn skulle finnas. I församlingens vård fanns ett antal donations – och prästgravar som man vårdade för evig tid. Svaren ger en bild av en för tiden typisk landsortskyrkogård som står i begrepp att genomför de typer av förändringar som många av våra kyrkogårdar genomgick under 1950- och 60-talen. Arbetet att så in gravplatserna med gräs verkar ha påbörjats i början av 1950-talet. På ett flygfotografi från 1957 syns inga grusbelagda gravplatser. I kvarteren C-E hade rygghäckar av cortoneaster planterats. Hela kyrkogården var omgärdad av en trädkrans och även utmed flera av gångarna är alléer planterade. I slutet av 1960-talet fick församlingen motta en minnesfond avsedd för konstnärlig utsmyckning på kyrkogården. År 1969 ritades ett förslag, kallat Fågel Fenix, av konstnären Fritz Kallenberg, Boda glasbruk. En ansökan om att få sätta upp skulpturen skickades till Riksantikvarieämbetet som ansåg förslaget inte vara av ett så konstnärligt stor värde att det borde få sättas upp. Församlingen ville dock ha konstverket och landsantikvarien i Kronobergs län, J E Anderbjörk, skrev då en inlaga där han gav Kallenberg goda vitsord liksom konstsmedjan som var kopplad till Boda glasbruk och som skulle göra vissa delar av skulpturen. Kallenberg ska, enligt Anderbjörk, ha arbetet för Boda sedan 1916 men han var inte en av de mest kända formgivarna. Konstsmedjans mästare, Axel Strömgren, hade samarbetat med Åforsgruppen i vilken bl.a. Erik Höglund ingick. Innan skulpturen kom på plats i kvarter K år 1970 hade här funnits planteringar med perenner och små träd. År 1997-98 renoverades kyrkans exteriör och samtidigt lagades bårhusets puts. Bårhuset avfärgades också i samma nyans som kyrkan. Tre träd i trädkransen som var ruttna och även skadade sakristians tak togs ner 2001. Träden skulle ersättas av nya av samma sort. År 2005 omförgylldes skulpturen Fågel Fenix. |
