Stäng fönster Norrköping kn, ORREKULLA 1:3 KROKEKS KYRKA
Anlaggning - Historik
| Historik |
|---|
| Den gamla kyrkan med kyrkogård ligger sex kilometer norr om nuvarande kyrkomiljö. Under lång tid efter kyrkans brand 1889 stod ännu murarna kvar, som fotot nedan från 1923 visar. Men decennier av frostspänning, väder och vind, naturens intåg och därtill ren skadegörelse ledde till att kyrkmurarna alltmer förvandlades till en ruin med överhängande rasrisk. Därför började frågan om restaurering som väckts årtionden innan, bli alltmer aktuell på 1950-talet. 1958 noterades att murarna hade störtat in till ungefär fönsterhöjd och att vegetationen var kraftig. Även inne i kyrkorummet fanns höga träd. Under 1960-talet restaurerades gravvårdar, träd och sly röjdes runt ruinen. 1972 revs ruinens murar ned till 0,5 meters höjd. Massor från rivningen och äldre rasmassor lastades upp och forslades bort. De kvarvarande murarna reparerades genom inmurning och fogning. Murens översida försågs med cementbruksavjämning som lades mot murens yttersidor. Inne i kyrkorummet jämnades marken till och ett lager av 1 dm matjord lades ut och såddes med gräs. Det var i och med ett AMS-projekt som arbetena med ruinen genomfördes. 1973 var arbetena med ödekyrkan klara. Stenar som rasat tillvaratogs och användes som material vid en mur på den nya kyrkogården. I samband med arbetena vid ruinen sattes även en informationsskylt upp om kyrkornas historia i trakten. På den gamla kyrkogården finns ett flertal kulturhistoriskt värdefulla och lokalhistoriskt intressanta gravvårdar. Dessa har inventerats vid ett par tillfällen. När det ännu inte var så många decennier sedan kyrkan brunnit ned ansågs övervägande delen av gravvårdarna inte ha så höga kulturhistoriska värden. I dag har däremot gravvårdar från slutet av 1800-talet och ännu äldre ett mycket högt värde. Exempelvis finns det en gravvård i kolmårdsmarmor som i storlek och utformning skiljer sig från de andra vårdarna. Det är en vård med spetsig båge upptill, med ett polskt namn och med text på franska. Den uppfördes 1859 över Laura Rózycka som föddes 1823 och dog 1859. Texten i översättning lyder: ”Maka och älskad mor, På denna fjärran strand alltför tidigt för vår kärlek bortför dig döden, Men vår smärta lindrar den fulla tron att vi skola återse dig där varest man icke dör”. Hon var maka till ägaren av Marmorbruket och kom ursprungligen från Paris. Hennes make, Arthur Rozychi föddes i Polen men flydde till Paris där de möttes. Paret kom senare till Krokek där de ägde Marmorbruket under sju år fram till 1865 då det slutade i konkurs. Maken gifte sidan om sig och flyttade som gammal tillbaka till Polen. En ovanligt utformad vård i marmor, som liknar siluetten av ett träd, är rest över en älskad dotter. Minnestexten lyder: ”Stenhvgarens And. Fagerbergs minnesord öfwer sin kära dåtters död d 27 augusti 1754. Sof söt mit barn min Anastina som Christvs ualdt bland änglar sina”. Längst bak i rapporten finns en bilaga med en karta över ödekyrkogården, upprättad 1967. När Krokeks nya kyrkogård anlades i slutet av 1800-talet/början av 1900-talet rådde ett ideal med strikt symetriska kvarter med grusade gångar och inramningar av låga häckar och/eller stenramar runt gravvårdarna. I en tidningsartikel från 1946 med anledning av kyrkans 50-årsjubileum, visar foton att gravarna på den södra sidan om kyrkan inramades av låga häckar. På 1930-talet utvidgades kyrkogården åt öster. Vid mitten av 1900-talet kom andra ideal att råda. Stenramar, häckar och grusläggning togs bort till större delen. Tidigare fanns små gravkullar, vilket också togs bort. En urnlund anlades söder om kyrkan. 1950 ställdes prydnader av marmor invid kyrkans södra sida. Dessa hade tillverkats 40 år tidigare till en konstindustriutställning i Stockholm. När utställningen var nedplockad kom prydnaderna tillbaka till trakten och magasinerades. Idén uppkom sedan att placera dem någonstans då det trots traktens 300-åriga marmorbrukshistoria inte fanns så särkskilt många exempel på marmorkonst i området. 1951 iordningställdes mittpartiet på kyrkogården som fick en korsformad anläggning av marmor som omgärdas av rosplanteringar och låga cotoniasterhäckar. Närmast kyrkan lades ett litet område med urngravar som omgärdas av smala gångar av marmorplattor och låga ligusterhäckar. Tidigare hade det inte funnits några urngravar på kyrkogården. 1952 fortsatte arbetena med den västra delen av kyrkogården som före restaureringen hade vanvårdade gravkullar och risiga häckar. Äldre gravvårdar och enkla träkors, minnande om fattiga tider i Krokek, som en tidningsartikel benämnde det, läts stå kvar. Däremot jämnades gravkullarna ut och häckarna sågs över och togs bort. Gångbanor av marmorplattor lades ut genom området. Arbetet med skötseln förenklades genom dessa åtgärder. Istället för att slå gravkullarna med lie kunde nu gräsklippare användas. Det blev också förbjudet att omgärda gravarna med häckar. 1965 skedde en förändring av Krokeks kyrkogård. Gruset vid gravarna togs bort och ersattes med gräsmattor. Vissa häckar togs bort och de enda häckarna som skulle vara kvar var s.k. rygghäckar. 1984 gavs tillstånd till att schakta för tillbyggnad av Krokeks kyrka för VA-ledning på kyrkogården. Inga fasta fornlämningar fanns i området. |
