Till Riksantikvarieämbetets startsida

 

Bebyggelseregistret (BeBR)

Bebyggelseregistret (BeBR)

Stäng fönster Ragunda kn, RAGUNDA PRÄSTBORD 1:2 RAGUNDA NYA KYRKA

 Anlaggning - Historik

Historik
HISTORIK FRÅN PROJEKTET SOCKENKYRKORNA. KULTURARV OCH BEBYGGELSEHISTORIA -

FÖRSAMLING 1995 - RAGUNDA

BEFOLKNINGSTAL - 1805: 780, 1900: 4515, 1995: 3235

FÖRSAMLINGSHISTORIK - Medeltida socken.

LÄGE OCH OMGIVNING - De båda kyrkorna i Ragunda ligger i Indalsälvens dalgång i landskapets östra del. Ragunda gamla kyrka är belägen nära Indalsälvens strandbrink intill den forna Ragundasjön, som tömdes år 1796 vid ett sjösänkningsprojekt, som bl.a. orsakade Döda Fallets uppkomst (se RAGUNDA GAMLA KYRKA). Den nya kyrkan ligger ett par hundra meter norr om den gamla. Kyrkomiljöerna i Ragunda gamla bygdecentrum ingår i riksintresseområde.

RASERAD KYRKA / RUIN -

DEN BEFINTLIGA KYRKANS PLANUTVECKLING - III: Ragunda nya kyrka uppfördes i sten 1846-49 av byggmästaren Frans Agathon Lindstein efter ritningar av arkitekten Johan Fredrik Åbom och invigdes 1853. Kyrkan är orienterad i nord-sydlig riktning, med altaret i söder. Den består av rektangulärt långhus med rakt avslutat korparti, sakristia i söder och torn i norr.

EXTERIÖR OCH INTERIÖR - Kyrkan är uppförd i nyklassicistisk stil med inslag av medeltidsinspiration i detaljer och tornkrön. Långhuset täcks av flackt sadeltak, sakristian av valmtak. Tornet täcks av flackt sadeltak i kyrkans längdriktning med låga, uppskjutande gavlar. Murarna är vitputsade och försedda med lisener och rundbågsfriser. Fönstren är stora och rundvälvda. Ingångar i norr via tornets bottenvåning samt mitt på långhusets östra sida, före 1937-40 även på den västra. Kyrkorummet täcks av flackt trätunnvalv som valmas över korpartiet. Skenarkitektur och draperier, målade av Göran Sundin 1850-51, upptar väggen kring altaruppsatsen, som liksom predikstolen utförts av Salomon Jonsson Hägglöf 1846-49. Altartavlan, en trärelief med motivet "Kristus kommer till sin församling", är utförd av konstnären Olof Ahlberg 1940. Bänkinredning från byggnadstiden, delvis förnyad 1937-40. Läktaren byggd 1863-64, orgelfasaden 1864. Läktarunderbyggnaden tillkom 1980-82. Vid en restaurering 1911-12 fick interiören ny färgsättning. 1937-40 restaurerades kyrkan av byggmästaren Elof Fridh, under ledning av arkitekterna Erik Lundberg, Anders Ekman och Ragnar Hjorth, varvid en plafond i taket och en draperimålning i taket avlägsnades och interiörens färgsättning åter ändrades. 1980-82 restaurerades kyrkan efter förslag av arkitekterna Georg Rudner och Hans Jäderberg.

Uppgifterna är sammanställda av Riksantikvarieämbetet, Forskningsprojektet Sockenkyrkorna. Kulturarv och bebyggelsehistoria 2002.


HISTORIK FRÅN KYRKOBYGGNADER 1760-1860 - Ragunda nya kyrka uppfördes 1846-47 efter ritningar av Johan Fredrik Åbom och invigdes 1853. Byggmästare var Frans Agathon Lindstein. Kyrkan föregicks av en medeltida kyrka, som fortfarande står kvar nära Indalsälvens strandbrink inte så långt från den nya kyrkan. Dekorativa järngrindar leder in till kyrkogården utförda av smeden Norfors i Kroksvåg 1864 efter ritning. Ursprungligen var de uppsatta vid den nya begravningsplatsen.

PLAN OCH MATERIAL - En rektangulär kyrkobyggnad med kor och utbyggd sakristia i söder samt torn i norr. Ingång genom torn samt mittingång på östsidan. Motsvarande ingång på västsidan är igensatt. Senare upptagen ingång till sakristian från öster.
Materialet är gråsten med tegel i dörr- och fönsteromfattningar. Vitputsade fasader, gråbeige sockel. Ursprungligen var lister, omfattningar m.m. i en ljusare färg än murarna, såsom Åbom enligt sitt memorial hade avsett, för att framhäva murdekoren och ge liv åt fasaderna. Svart förzinkat plåttak, från början spåntak.

EXTERIÖR - Uppförd efter Åboms ritning. Församlingens eget förslag, upprättat av Lindstein uppvisar en kyrkobyggnad med rokokodrag, troligen hade en grannkyrka stått som förebild. Förslaget refuserades av ämbetetet. Församlingen accepterade Åboms ritning med den för tiden nya ovanliga tornavslutningen. Vissa förenklingar har dock skett. Sakristian byggdes bl.a. rektangulär, ej polygonal och dess tak förhöjdes. Portalerna förenklades. Förutom mindre förändring av portalerna, den västra är numera en blindportal, och tornur som tillkom strax efter färdigställandet är exteriören välbevarad sedan byggnadstiden.

INTERIÖR - En välbevarad interiör med undantag av läktarunderbyggnaden. Putsat valv, ursprungligen ett trävalv troligen dekorerat med en plafond. Grågrön profilerad taklist. På väv framför korväggen med fortsättning målad direkt på valvet en draperimålning (ljusblå med guldinslag) med putti och skenarkitektur (i grått och guld), utförd av Göran Sundin 1850-51. Altaruppställningen med pelare bär upp en rundbåge med treenighetssymbolen inom molnkrans. Den ursprungliga altartavlan "Kristus i Getsemane", efter litografi signerad A. Lundqvist, målad 1850-51 av Göran Sundin, utbytt 1940 mot en trärelief skuren av Olof Ahlberg med motivet "Kristus kommer till sin församling". Samtidigt flyttades altaruppställningen fram och en ny ingång till sakristian förlades bakom denna. Kordörrarna (varav en blinddörr) igensattes. Gamla altartavlan är placerad på nordväggen bakom orgeln. Omramningen, predikstolen, i grått och guld med snidat blått draperi, samt nummertavlorna utförda 1846-49 av Salomon Jonsson Hägglöf. Ursprungligen var predikstolens snidade draperi kompletterat med ett målat draperi som gick upp i valvet och ut i fönstersmygen. Även detta var delvis utfört på väv. Korbänkarnas antal är minskat. Kororgel med fasad ritad av C. G. Lewenhaupt och verk byggt 1982.
Bänkinredning i fyra kvarter från 1939-40 med de gamla ursprungliga bänkdörrarna och skärmarna kvar. Sluten mot mittgången och öppen mot sidorna. Västra ingången interiört igenmurad, kvarstår som en nisch med ett lunettfönster över. I nischen ett dopaltare med altartavla "Kristus välsignar barnen" målad av Gunnar Torhamn 1939. Läktaren byggd 1864 av Erik Frisk. Orgelfasaden tillhör 1864 års orgel, verket byggt 1940.

Källa: Kyrkobyggnader 1760-1860, Del 4 Härjedalen, Jämtland, Medelpad och Ångermanland. 1997