Stäng fönster Linköping kn, LANDERYD 6:55 LANDERYDS KYRKA
Anlaggning - Historik
| Historik |
|---|
| Kyrkogårdens historik En lantmäterikarta från 1734 visar kyrkan liggandes på en höjd med en klockstapel. Någon kyrkogård är inte markerad. Den ekonomiska kartan från 1982 visar inte hela kyrkogården eftersom den har utvidgats sedan kartan tillkom. Idag går kyrkogården ned till vägen. Runt omkring kyrkogården löper en äldre bogårdsmur. Troligtvis har den lagts om under 1700 och 1800-talen. Muren är kallmurad och består av bruten sten, även om inslag av kalksten och annan sten med bruksrester förekommer. En arkeologiskt och byggnadshistorisk undersökning av Landeryds kyrka genomfördes 2004 i samband med tillbyggnad i nordväst och en totalrenovering av kyrkan. Vid denna underökning framkom även historiska fakta med intresse för kyrkogårdens historia. Enligt äldre tiders sed var kyrkan oftast placerad långt upp på den norra delen av kyrkogården. Gravläggning var vanligast på den södra, västra och östra sidan av kyrkan. Norr ansågs ibland vara ett ondskans och mörkrets väderstreck. Det fanns även föreställningar om att kyrkans murar på Domedagen skulle falla åt norr. Vid grävningar på kyrkogården hittades dock ett flertal gravar på den norra sidan. Dessa gravar var från såväl hög- och senmedeltid som från nyare tid, (1600 1700-tal). Det tycks inte ha förkommit att män och kvinnor begravdes på olika platser, utan båda könen har begravts norr om kyrkan. Äldre källor tyder annars på att könsseparering var vanligt under den äldre medeltiden, tills gravskicket upphörde framåt 1200-talet. Vid fortsatta grävningsarbeten på kyrkogårdens norra sida och ut mot ingången på den nordvästra sidan, framkom inga andra gravar. Det verkar som om att det endast var en begränsad yta som användes för begravningar på den norra sidan. De begravda verkar dock ha haft en något sämre hälsa med bland annat onormalt dålig tandstatus. Detta skulle kunna tyda på att begravningsplatsen har använts för människor med sämre social status. Under 1900-talet har kyrkogården successivt utvidgats österut. Den 22/12 1933 gav Länsstyrelsen sitt godkännande till rivning av en likbod som stod vid det nordöstra hörnet. Vid den tiden togs en öppning upp i den östra muren, vid det nordöstra hörnet. Där tillkom en ny ingång till kyrkogården. Samtidigt upprättades en ny indelning av kyrkogården i åtta kvarter. Dessa kvarter var numrerade 1-5, Ytterlinjen Södra, Västra samt Ytterlinjen Norra. Denna indelning är i stort sett densamma som den är nu efter drygt 70 år. Den enda påtagliga skillnaden är att det västra kvarteret inte längre finns kvar. De gravvårdar som hörde till det västra kvarteret ingår numera i kvarter 3 och 4. Inuti kvarter 2 har rygghäckar tillkommit. Annars är det sig likt. I det sydöstra hörnet har också en ny ingång upptagits. Länsstyrelsen godkände förslaget om en ny ingång, beslutet undertecknades 1997. Denna ingång fick stolpar av granit, lika de övriga grindstolparna. Ett förslag till ytterligare en utvidgning av kyrkogården kom 1953. Det var en utvidgning österut som förslaget gällde. Det måste ha varit det vinnande förslaget, för det är så kyrkogården fortfarande ser ut. Det är kvarter A-F samt fyra mindre kvarter på den södra sidan, kvarter G, H, I och K. 1977 stod en ny ekonomibyggnad klar vid Landeryds kyrka. Den står på kyrkogårdens norra sida. Vid det här tillfället tillkom också flera parkeringsplatser, något som tidigare varit bristfälligt. Kyrkogården skulle också nu utvidgas ytterligare mot öster, fram till vägen som går till Sörby. Det var Gustav Vinge, trädgårdsarkitekt vid Linköpings park- och idrottsförvaltning, som i samarbete med stadsarkitektkontoret i Linköping, utarbetade planen för den nya delen av kyrkogården. I anslutning till den tidigare nya delen, fanns ett moränparti med ett mindre ekbestånd. Dessa ekar ämnade man spara för att ingå i den tilltänkta minneslunden, som förövrigt skulle komma att fungera som en mjukare övergång mellan den äldre delen av den nya kyrkogården, och den nyaste delen av utvidgningen. Den nya delen, som kom att bli kvarter L, skulle byggas upp av terrasser som skulle bli svagt bågformiga mot nordost. I den övre terrassen skulle det ges plats åt 80 urngravar. De övriga två terrasserna skulle inrymma 264 kistgravar. En stödmur av granitblock skulle också byggas för att ta upp en del av nivåskillnaden, som är upp till åtta meter. Stenen till muren skänktes av Greve Nils Bielke vid Sturefors. Dessa stenar kom från gamla körbroar vid Slattefors gård. De schaktmassor som blev över användes till nya parkeringsplatser. Denna andra byggnadsetapp påbörjades 1979. 1981, på Alla Helgons Dag, invigdes den nya delen av biskop Martin Lönnebo. Ett odaterat foto visar den södra sidan med låga häckar, grusgravar och grusgångar. Ett tidningsurklipp från Östgöta Correspondenten den 27/7 1944, beskriver hur kyrkogården såg ut då: ”Gångarna ligger fina och krattade, de låga buxbomshäckarna omger varje enskilt dödsrum, och de olika kvarteren radar upp sig i prydlig ordning mellan lindar och andra skuggande träd. Vackra gravvårdar minner om de efterlevandes pietet, och i ett hörn mellan kyrkans väggar finner man gamla vackra gravprydnader av konstmässigt smitt järn, vilka räddats undan förgängelsen i någon skräpkammare på kyrkvinden.” Vidare står enligt artikeln att den man som till stor del har skapat den här vackra kyrkogården är kantorn G. Rosén. Han har som oavlönad griftegårdsföreståndare lagt ner mycket arbete på att iordningställa gångar, trädplanteringar, flytta gravvårdar och ansa häckar. Georg Rosén ligger begravd på kyrkogården, (kvarter 1 nr 22). Han dog 1976, 86 år gammal. Med på detta foto finns också en gravvård med järnsmide eller gjutjärnsstaket. Det verkar som om det hörde till det som idag är gravvård nr 23 i kvarter 1. Flera äldre gravvårdar som fanns med på detta foto finns i dag inte längre kvar. De äldre gravprydnader av smitt järn som tidningsartikeln berättar om verkar inte idag finnas kvar. Det enda äldre gravkorset som finns ute på kyrkogården är ett gjutjärnskors från 1839-1852, nr ÖLM 3 i kvarter Ytterlinjen. Inte heller inne i kyrkan verkar det finnas några gravvårdar i järn bevarade. Att det tidigare funnits flera grusgravar runt Landeryds kyrka, visar även fotografiet nedan från 1935. Dessa grusgravar finns inte längre kvar. Grustäckta gravar var tidigare mycket vanliga på länets kyrkogårdar, men ofta har de som här, lagts om till gräsgravar. I oktober 1984 köpte Linköpings kyrkliga samfällighet Flygelgårdstomten, för att användas vid framtida utvidgningar av kyrkogården. Den mark som då köptes var en större yta, 15 000 kvadratmeter, med byggnader vilka utgjorde resterna efter den medeltida kyrkbyn. Flygelgården ansågs kulturhistoriskt värdefull men en rivning kunde inte förhindras. På den ekonomiska kartan, på sidan 4 i rapporten, syns Flygelgården på kyrkans södra sida. Huvudbyggnaden är den rektangulära markeringen vid 5:an ungefär mitt i bilden. Marken där byggnaden stått jämnades av och förbereddes för en framtida kyrkogårdsutvidgning. Länsmuseet gjorde 1995 en arkeologisk undersökning vid kyrkogården, på den f d Flygelgårdens byggnadstomt. Dels framkom förhistoriska gravanläggningar, skålgropar, och kulturlager från en tidsperiod från den yngre järnåldern, medeltiden och fram till 1500- 1600- talen. Kyrkogården skulle utvidgas söderut. Även i vårt sekel har förändringar skett på kyrkogården. 2002 påbörjades arbetet i kvarter L att bygga in två stora cirkelformade stödmurar, (0,7 m höga), i slänten. I och med detta bereddes plats för ytterligare 104 urngravar. Arbetena var klara 2003. Kvarter L är den nyaste delen av Landeryds kyrkogård där det idag sker kistbegravningar. |
