Stäng fönster Gnesta kn, GÅSINGE 2:7 M.FL. GÅSINGE KYRKA
Anlaggning - Historik
| Historik |
|---|
| FÖRSAMLING 1995 - GÅSINGE BEFOLKNINGSTAL - år 1805: 1725, år 1900: 2066, år 1995: 1081 FÖRSAMLINGSHISTORIK - Medeltida socken. Sammanslagen med Dillnäs 1941 (Gåsinge-Dillnäs församling). LÄGE OCH OMGIVNING - Socknen ligger i den norra delen av sörmländska sjöplatån och utgör riksintresseområde tillsammans med Dillnäs, Frustuna och Kattnäs. Kyrkan har ett dominerande läge på en skogsklädd moränhöjd i odlingslandskapet norr om Gåsingeviken. Intill kyrkan ligger Gåsinge kyrkskola från 1905 och det gamla tingshuset, båda i Gåsingeby. RASERAD KYRKA / RUIN - DEN BEFINTLIGA KYRKANS PLANUTVECKLING - Den murade kyrkan består av ett rektangulärt långhus med ett tresidigt avslutat korparti i öster, sakristia i norr samt torn i väster. Av den ursprungliga, förhållandevis stora romanska kyrkan kvarstår långhuset och det i förband murade tornet. Enligt avbildning från 1684 hade kyrkan ett smalare och osedvanligt långsträckt kor i öster. Kyrkans äldsta byggnadshistoria får betecknas som oviss. Möjligen hade koret förlängts redan under 1200- eller tidigt 1300-tal (jfr Runtuna). Alternativt utgjorde koret byggnadens äldsta del, vartill ett större långhus så småningom fogades i väster (jfr Kattnäs). På korets norra sida tillbyggdes sannolikt under 1200- eller tidigt 1300-tal en sakristia. Ett vapenhus uppfördes under senmedeltiden framför långhusportalen i söder. Kor, sakristia och vapenhus revs vid en större ombyggnad 1779-82. Kyrkan förlängdes mot öster till mer än sin dubbla längd och erhöll tresidig avslutning. Ny sakristia uppfördes. EXTERIÖR OCH INTERIÖR - Tornet, med de egendomliga stödmurarna som är uppmurade på långhusets västgavel, kröns av en lanterninprydd huv tillkommen vid ombyggnaden. Övriga tak är sadeltäckta. Det numera oputsade murverket genombryts av stickbågiga fönsteröppningar, vilka liksom huvudingången i väster tillkom på 1700-talet. Ingång även till korpartiet i söder. Interiören rymmer element från åtskilliga epoker från de medeltida skulpturerna till den öppna bänkinredningen från 1800-talets slut, men präglas främst av mötet mellan 1400-talsvalven i långhusets västra del och det ljusa, öppna östra partiet med trätunnvalvet i gips från 1700-talets ombyggnad. Den romanska dopfunten har repvulst och fyrkantig fot. Uppgifterna är sammanställda av Riksantikvarieämbetet, Byggnadsregistret 1995 / Forskningsprojektet Sockenkyrkorna. Kulturarv och bebyggelsehistoria 2002. |
