Stäng fönster Ludvika kn, SUNNANSJÖ 55:2 SUNNANSJÖ HERRGÅRD
Anlaggning - Historik
| Historik |
|---|
| Sunnansjö herrgård är en liten bruksherrgård från 1700-talet, belägen vid en vik av sjön Väsman. Upphovet till bruket är vattenfallet mellan sjöarna Väsman och Nedre Boten. Herrgården ligger intill ett hyttområde med lämningar från en hytta och en hammarsmedja. Herrgården omges på västra och södra sidorna av vägar. Den västra vägen utgör gamla landsvägen mellan Säfsnäs och Grangärde, den södra en mindre lokal väg som går igenom herrgårdens mark, vilken sträcker sig ända ner till Väsman. På övriga sidor om herrgården ligger ekonomibyggnader och mindre områden med jordbruksmark. En ny och större landsväg går numera utanför området. Området där herrgården ligger hette tidigare Hyttbacken. Vid mitten av 1600-talet bodde där en bergsman, Per Mårtensson, son till Mårten Fransson som var bosatt på den för oss idag okända gården Västerby. Hyttbacken beboddes av bergsmän fram till 1750-talet då kronobefallningsman Pomps köpte den. Av en karta från år 1759 framgår att gården på Hyttbacken låg nordost om den nuvarande herrgården. Delar av dagens ekonomibyggnader ligger eventuellt på den gamla bebyggelseplatsen. Tiden för den nuvarande herrgårdens uppförande är okänt; på kartan från 1759 finns inte herrgården markerad. Däremot är den inritad på storskifteskartan, från 1797. I husförhörslängderna för åren 1785-1794 har gårdsnamnet ändrats, från Hyttbacken till Sunnansjö herrgård. Det bör tolkas som att det då finns en herrgård, det vill säga en huvudbyggnad med flyglar på platsen. Gårdens äldre byggnader finns utförligt beskrivna i brandförsäkringar från 1842, 1862 och 1882. Uppmätningar som gjordes av huvudbyggnaden och slaggflyglarna 1918 samt 1924 finns i Nordiska museets arkiv. År 1918 togs också många fotografier. Bebyggelsen består av: 1. Herrgårdens huvudbyggnad i karolinsk stil uppfördes mellan 1760 och 1785, sannolikt som inspektorsbostad. Den har alltsedan dess använts som bostad. Huvudbyggnaden består av en bostadsvåning med källare under och vindsvåning med ovanliggande gavelrum. Huset är uppfört av timmer på en grund av putsad gråsten. Fasaderna är klädda med slät vitmålad panel, dörrar och foder är brunmålade. Taket är ett säteritak som idag är täckt av tvåkupigt rött lertegel. Mellan åren 1842 och 1862 försågs huvudbyggnaden med en tillbyggnad mot den östra gaveln. Tillbyggnaden är uppförd i en våning av timmer och klädd med panel. Den har ett mycket lågt sadeltak. Framför huvudentrén finns en veranda av snickarglädje, som tillkommit mellan 1862 och 1882. Mot husets baksida finns en 1900-talsveranda med pelare. 2. Östra flygeln uppfördes sannolikt cirka 1785. Den är murad av slaggflis enligt Geislers metod. Byggnaden innehåller en bottenvåning med central förstuga och fyra rum, varav två utgjorde brygg- respektive bagarstuga. 3. Västra flygeln uppfördes med samma material, teknik, planlösning och utseende som östra flygeln och med all sannolikhet vid samma tid. Västra flygeln gjordes dock ett par meter smalare, men lika lång. I denna flygel inrymdes bland annat brukskontoret samt ett kök. 4. Materialboden är uppförd av slaggflis, vitputsad och med en överbyggnad av falurött timmer. Sadeltaket är täckt med rött lertegel. På östra gaveln är ett utedass tillbyggt. Det är uppfört av bräder med pulpettak med trapetskorrugerad eternit. 5. Ekonomibyggnaden är en länga som sannolikt fanns redan år 1800, men som undergått mindre förändringar. Inuti, som en del av byggnaden står två timmerhus, vilka bör vara äldre än längan i sin helhet. Dessa är i sin tur uppförda av återanvänt timmer. Byggnaden är uppförd av timmer och bräder, allt rödfärgat. Sadeltaket har på senare tid belagts med rött tegel. 6. Spannmålsmagasinet är en byggnad i tre våningar uppförd av timmer med övre delen av brädor, allt rödmålat. Sadeltaket är täckt av rött, tvåkupigt lertegel. Byggnaden är på sin norra gavel sammanbyggd med en trösklada, som nu är raserad och på sin östra sida med ett förråd, hus 13. 7. Dagkarlsbostaden, som i senare tid använts som kuskbostad och snickarverkstad, med jungfrukammare på vinden, uppfördes år 1854. Den är byggd av timmer i ett plan med vindsvåning. Sadeltaket, som ursprungligen var täckt med pärt har idag tvåkupigt lertegel. Byggnaden innehåller två lägenheter. 8. Ett litet gråmålat badhus ligger nere vid sjön. Det uppfördes vid sekelskiftet 1900, av regelvirke och brädor med sadeltak, som idag är täckt med trapetskorrugerad eternit. 9. Dagkarlsbostaden uppfördes 1846 av timmer i ett plan med vind ovanpå. Fasaden har täckts med liggande fasspontpanel och taket med lertegel. 10. Förrådsbyggnaden är uppförd efter 1893. Fasaderna består av faluröd locklistpanel. Sadeltaket är täckt med trapetskorrugerad ofärgad plåt. 11. Stall/ladugård/svinhus, är uppförd i vinkel och består av en våning med loge ovanpå. Byggnadsmaterialet är cementtegel med bräder upptill, byggnadsåret är 1917. Sadeltaket är täckt med tvåkupigt lertegel. 12. Arrendatorsbostaden byggdes på 1930-talet. Fasaden består av liggande faluröd panel. Det brutna taket är täckt med tvåkupigt lertegel. 13. Förrådet är uppfört av stående bräder och byggdes efter 1942. Sadeltaket är täckt med omålad trapetskorrugerad plåt. 14. Potatiskällaren ligger helt under marken. Den består av ett tunnvälvt rum med en höjd av som högst 3 meter. Byggnadsmaterialet utgörs av grönt slaggtegel. 15. Våghusets regelverksstomme är beklädd med stående faluröda bräder. Sadeltaket täcks tjärade bräder. KÄLLOR: Beslut - Byggnadsminnesförklaring, Länsstyrelsen i Dalarnas län, 1995-04-24, Dnr 221-7295-93 Länsstyrelsen i Dalarnas hemsida 2004 |
