Till Riksantikvarieämbetets startsida

 

Bebyggelseregistret (BeBR)

Bebyggelseregistret (BeBR)

Stäng fönster Tyresö kn, TYRESÖ 1:827 TYRESÖ KYRKA

 Anlaggning - Historik

Historik
FÖRSAMLING 1995 - TYRESÖ

BEFOLKNINGSTAL - år 1805: 671, år 1900: 810, år 1995: 36627

FÖRSAMLINGSHISTORIK - Församling utbruten ur Österhaninge 1636. Dalarö utbruten omkring 1650.

LÄGE OCH OMGIVNING - Kyrkan ligger på Södertörn på avstånd från tätortsbebyggelsen på en moränhöjd innanför ett näs i Kalvfjärden. En allé leder till Tyresö slott. Slottet och kyrkan ingår i ett riksintresseområde.

RASERAD KYRKA / RUIN -

DEN BEFINTLIGA KYRKANS PLANUTVECKLING - Tyresö kyrka byggdes 1638-40 dels som slotts- och gravkyrka för släkten Oxenstierna på det närbelägna, relativt nybyggda Tyresö slott, dels som församlingskyrka. Byggherre var Gabriel Oxenstierna. Kyrkan invigdes 1641 i och med hans begravning. Oxenstierna anlitade några av samtidens skickligaste yrkesmän. Ritningarna utfördes av murarmästaren Hans Ferster. Denne uppförde en enskeppig salkyrka i en blandning av sengotik och nyrenässans samt ett tresidigt kor, jämnbrett med långhuset. Under koret murades ett gravkor för byggherren och hans släkt. Intill västgaveln restes ett torn, högre än i våra dagar och med spira. I södra hörnet mot långhuset står ett halvrunt trapptorn. Sakristian är vidbyggd i norr intill korets västra travé. 1977-78 uppfördes en tillbyggnad väster om sakristian och utmed norra långhusmuren, dock utan väsentlig förändring av den ursprungliga interiören.

EXTERIÖR OCH INTERIÖR - De i förhållande till bredden mycket höga murarna är av rött tegel i renässansförband med inslag av mönstermurning. Mellan strävpelare har byggts höga, spetsbågiga fönster med masverk. Två praktfulla portaler finns, båda av sandsten. Den i långhusets sydmur är ursprunglig och utförd av Jost Henne. Huvudportalen från 1646 i tornets västmur har tillskrivits Didrik Blume. Vid en våldsam brand 1740 gick tornets övre parti förlorat liksom kyrkorummets tak. Bristande ekonomiska tillgångar medförde att tornet erhöll den låga pyramidformade huv som vi ser idag. Inte heller kyrkans tak återfick sin forna höjd. Det täcktes, liksom före branden, av ett sadeltak, valmat mot öster. Då som nu användes spån som material. Genom det kryssvälvda vapenhuset i tornrummet i tornet når man det ljusa, vitputsade kyrkorummet. Med höga, vida bågar öppnar sig långhuset mot vapenhus och kor. Långhusets västra travé är kryssvälvt, den östra har stjärnvalv liksom koret. Långhusvalvens kapitäl av sandsten är huggna Jost Henne. Interiören har bevarat sin ursprungliga karaktär. Från början var valvribborna grå. Till den stilenliga prägeln bidrar de många praktfulla inventarierna. Den slutna bänkinredningen från kyrkans byggnadstid är utförd av Melcherdt snickare. Han är även mästare till predikstolen från 1637-40 samt den läktare i vapenhuset, som 1842 ersattes av den nuvarande. Altartavlan är troligen den som skänktes till ett tidigare kapell 1633. Det Oxenstiernska gravkoret, vars upphovsman är Heinrich Wilhelm, är från början av 1640-talet. En omfattande renovering av byggnaden och inventarierna 1933 under ledning av Erik Fant, förändrade inte kyrkorum eller interiör nämnvärt.

Uppgifterna är sammanställda av Riksantikvarieämbetet, Byggnadsregistret 1995 / Forskningsprojektet Sockenkyrkorna. Kulturarv och bebyggelsehistoria 2002.