Stäng fönster Tomelilla kn, SILLARÖD 1:38 SKVALTKVARN I SILLARÖDSBÄCKEN
Anlaggning - Historik
| Historik |
|---|
| Skvaltkvarnen är den äldsta typen av vattenkvarn. De har använts för malning till det enskilda hushållet och benämns i dagligt tal ”skvaltor”. Benämningen anses komma av hur det lät när de var igång. Skvaltorna var mycket vanliga i Skåne, liksom i övriga Sverige och Danmark, från medeltiden och fram till början av 1900-talet. Skvaltan som kvarntyp är liten, byggnaderna mätte vanligen cirka 2 x 3 meter. De var lämpade för mindre vattendrag eftersom de inte krävde någon stor fallhöjd eller hög fart på vattnet för att kunna drivas. En tunna med säd kunde utvinnas på ett dygn. Vid goda förhållanden kunde samma mängd produceras på några timmar beroende på fallhöjd, vattentillgång och lokal konstruktionstyp. Flödet i vattendragen styrde dock användningsperioderna och vanligen var det under våroch höstfloderna som det fanns tillräckligt med vatten för att driva runt kvarnhjulet. En skvaltkvarn kunde brukas av en gård men också av flera gårdar eller av en hel by. Närheten till gården/byn möjliggjorde att andra sysslor kunde utföras under tiden man malde. Under 1800-talet upphörde successivt användningen av skvaltkvarnar. Orsakerna var flera. Utdikning av landskap och sjösänkningar ledde till att flödena sinade i mindre vattendrag. Ett ökat krav på mjölets kvalitet påverkade också användningen av skvaltorna. När centrifugalsikten kom till de större hjulkvarnarna eller vindmöllorna under 1800-talets andra hälft fick man ett finare mjöl utan skal från sädeskornen. I samband med detta frångick man i flera fall att mala brödsäd vid skvaltorna, de kom därefter främst att användas vid malning av fodersäd. När elektricitet introducerades och blev vanligt förekommande under början av 1900-talet kom de flesta kvarvarande vattendrivna möllor att tappa sin betydelse. Vid en del hjulkvarnar ersattes vattenhjulet av en turbin och kvarnverket drevs av en generator. När elnätet byggdes ut kunde bönder investera i mindre eldrivna kvarnar som på så vis ersatte de mindre skvaltkvarnarnas gårdsnära placering. De elektriska kvarnarna möjliggjorde nu en placering som inte var bunden till något vattendrag. Större eldrivna kvarnar etablerades i flera fall vid de framväxande stationssamhällena vid samma tidpunkt. |
