Stäng fönster Trollhättan kn, MALÖGA 8:1 OLIDESTATIONEN
Anlaggning - Historik
| Historik |
|---|
| Genom området flyter Göta Älv. Den har under alla tider använts för att transportera gods mellan Vänerområdet och kusten. Sedan 1740-talet, då de första försöken att bygga slussar gjordes, har man sökt att betvinga de uppemot 600 kubikmeter vatten per sekund som kastar sig utför de ca 32 meter höga fallen. År 1800 byggdes de första farbara slussarna och 1844 byggdes nya och större slussar för att bland annat kunna samordna trafiken med Göta Kanal. Den nuvarande slussleden byggdes 1916. Beredskap finns för att bygga ytterligare en led strax öster om den nuvarande. Sedan medeltiden känner vi till at fallens kraft har utnyttjats av kvarnar som senare ersatts av småindustri. Även flera stora industrier såsom Nohab och Stridberg och Biörk började sin verksamhet inom området. Kvar i fallfåran syns idag grunderna efter de äldre industrierna. Vattenfall startade sin verksamhet i Trollhättan 1905 då staten tillerkändes vattenrättigheterna i fallen. Den 1910 färdigställda Olidestationen kom därefter att producera ca 10% av den svenska energiförsörjningen. Genom den goda tillgången på elkraft samt med dåtidens begränsade möjligheter till överföring av elkraft på längre avstånd kom Stallbackeområdet, norr om Trollhättan att utvecklas. 1943 invigdes ytterligare en kraftstation - Hojum. Fall- och slussområdet är storslaget och dramatiskt och redan på 1700-talet var området turistiskt intressant. I området är kraftstationen i full produktion och kanaltrafiken fraktar stora mängder gods. Fall- och slussområdet är ett internationellt känt turistmål. Källa: Byggnadsminnesförklaring av Olidestationen, intagningskanalerna och bockkranen i fall och slussområdet, Olidan 3:13, KÄLLA: Trollhättans kommun. 2006-05-19 Historik från inventeringen "Tillgängliga byggnadsminnen i Västra Götalands län, Trollhättans kommun": Nedanstående text är hämtad från: "VATTENFALLS KRAFTVERKSANLÄGGNINGAR I TROLLHÄTTAN, FÖRSLAG TILL KULTURRISTORISKT BEVARANDE", Bengt Spade, Kraftprojektering AB, Skövde 1991. "Den stora utbyggnaden av Trollhättefallen i Göta älv i början av seklet innebar statens första åtagande som kraftproducent. Planerna på utbyggnaden började ta form redan 1901 sedan staten efter en lång och besvärlig rättslig process tillerkänts majoriteten av fallrätten i Trollhättefallen. Några år senare lades grunden till statens kraftverksverksamhet i och med att 1906 års riksdag godkände att en kraftstation skulle byggas samt beviljade medel till en första utbyggnad. I och med detta kunde arbetena med den stora kraftstationen vid Olidehålan börja. Frågor som berörde kraftverket handlades till att börja med av Kungliga Trollhätte Kanal- och Vattenverk vilket tillkommit 1905 då staten förvärvade aktierna i Nya Trollhätte Kanalbolag. 1909 ombildades verket till Kungliga Vattenfallsstyrelsen som därmed fick överta ansvaret för statens nya roll som kraftproducent. Den första byggnadsetappen i Trollhättan avslutades 1910 och då hade fyra stora maskinaggregat installerats. En kontrakterad kraftleverans till Skara hade dock påbörjats redan 1908 och detta innebar att Skara stad blev Vattenfalls första kund utöver de som följde med vid inlösen av Nya Trollhätte Kanalbolags och Trollhättans Elektriska Kraft AB:s (Gustaf de Laval) kraftstationer. För att kunna fullgöra leveransen till Skara innan den stora kraftstationen blev färdig, tvingades Vattenfall bygga en provisorisk kraftstation strax intill Olidestationen. Till följd av ett ökande kraftbehov inom kraftverkets avsättningsområde kom Olidestationen att få sin slutliga utformning först 1921 i och med att en tredje utbyggnadsetapp då avslutades." "Under första och tredje utbyggnadsetapperna uppfördes personal- och chefsbostäder vid Västergärdet något söder om Olidestationen."(Se byggnadsminnet "Västergärdet på Olidan") "En fjärde utbyggnad av Trollhättefallen skedde sedan tillstånd till reglering av Vänern erhållits 1938. Utbyggnaden som var färdig 1942 förlades uppströms Olidestationen ovanför Hojums varp och den nya stationen kom därför att kallas Hojumstationen. En femte utbyggnad pågår f n (1991)i Trollhättan med installation av ett tredje aggregat i Hojumstationen. När detta tas i drift om ca ett år skall det ersätta några av de äldsta aggregaten i Olidestationen. När kraftstationen i Olidan togs i drift 1910 blev den landets till effekten största kraftstation, en ställning som den behöll ända till 1940 då den överträffades av Krångede kraftstation i Indalsälven." "Statens engagemang i den då tämligen jungfruliga kraftindustrin manifesterades dessutom genom att det i Trollhättan togs initiativ inom både vattenbyggnadskonsten, maskintekniken och elektrotekniken som den enskilda kraftindustrin dittills ej vågat eller kunnat ta. Statens vattenfallsutbyggnader kom också under en lång tid efter Trollhättan att bli tekniskt ledande inom landet och de uppmärksammades även internationellt." "Gamla skönhetsvärden -och nya: Kraftverksutbyggnaderna i Trollhättefallen kom att innebära stora förändringar för Göta älvs våldsamma men magnifika nedfart från Vänerbäckenet till den lågt liggande älvdalen. Gamla skönhetsvärden har försvunnit - några för alltid - men nya har också tillkommit. En förvånansvärt insiktsfull samtid slog nämligen tidigt vakt om de estetiska värdena vid samtliga utbyggnader i Trollhättan. Kraftverken har därför utformats så att de gör minsta möjliga ingrepp i de ordningar som naturen själv har skapat vid fallen. Dammars lägen och konstruktioner, vattenvägars sträckningar och utseende, byggnaders placering och arkitektur, vägars och stigars framdragande, schakt- och bergmassors deponerande, allt detta har formats med så varsam hand som möjligt. De förlorade skönhetsvärdena försökte man dessutom ersätta genom att skapa nya, vilket inte minst byggnadernas exteriörer fortfarande bär vittnesbörd om. En av landets då främste arkitekter fick så gott som fria händer att utforma de tre första etappernas byggnader. Att arkitektens verksamhet som formgivare för Vattenfalls kraftverk varit lyckosam, inte bara vid Trollhättan, utan även vid Porjus, Älvkarleby och Motala, vittnar inte minst det faktum om att dessa verk idag omtalas som de stora svenska "national-kraftverken." Sverker Larsson, Länsstyrelsen i Västra Götalands län 2008-03-03. |
